- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
83-84

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bertold ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket anlitats för oratoriekonserter. Sedan han varit
anställd vid operascener i Hamburg, Berlin (Krolls
teater) och München, innehar han ett mellan Wiens och
Berlins hofoperor deladt engagemang. B. uppträdde 1904
som gäst på k. teatern i Stockholm. Bland hans roller
i Wagners musikdramer må framhållas Holländaren,
Wotan, Hans Sachs
och Wolfram. -2. Fanny Moran-
Olden
, den föregåendes hustru, född Tappenhorn,
tysk operasångerska, f. 1855 i Oldenburg, gift 1879
med tenoristen K. Moran och 1897 omgift med den
föregående. Mångsidig artist och utrustad med en
ovanligt omfångsrik röst, har hon utmärkt sig både i
högt gående och i djupa sångpartier af olika kynne,
bl. a. Fidelio, Isolde, Donna Anna, Norma, Fru Ström,
Brünnhilde, Ortrud
och Fides.

Bertramrot, farm., Radix Pyrethri (germanici),
den förr hos oss officinella roten af den
ettåriga Anacyclus officinarum Hayne (se
Anacyclus). Bertramrot har en länge ihållande, skarp,
brännande och saltartad smak, beroende väsentligen
på närvaron af ett skarpt harts. Bertramrot
nyttjades till beredning af tandtinkturer.
O. T. S.*

Bertrand [bärträ’], Henri Gratien, grefve de
B., fransk general, Napoleon I:s förtrogne
vän, f. 1773, blef ingenjör och ingick under
revolutionen i ingenjörkåren, i hvilken han 1795
blef kapten. 1796 kom han till italienska armén,
deltog sedan i expeditionen till Egypten och steg
därunder till brigadgeneral. Hans tapperhet i slaget
vid Austerlitz 1805 förvärfvade honom Napoleons
synnerliga gunst, och han blef upptagen bland
kejsarens adjutanter. Sedan utmärkte han sig i kriget
mot Preussen 1806–07 och i kriget mot Österrike 1809,
blef därunder divisionsgeneral och utnämndes efter
slaget vid Aspern till grefve samt till guvernör
öfver Illyrien. 1813 ställdes B. i spetsen för den
nybildade 4:e armékåren och skyddade efter nederlaget
vid Leipzig franska arméns återtåg. Efter återkomsten
till Paris utnämndes han till "aide-major-général"
vid nationalgardet, men återtog, när faran växte,
sin plats i armén. Efter Durocs död hade han blifvit
stormarskalk vid hofvet. Napoleon följde han 1814
till Elba och 1815 till S:t Helena, dit han medförde
sin familj, och där han gaf ett berömvärdt efterdöme
af tillgifvenhet och trohet. Först efter Napoleons
död vände han åter till Frankrike, där han af Ludvig
XVIII blef återinsatt i alla sina värdigheter. Efter
julirevolutionen (1830) valdes han till deputerad
och slöt sig till det liberala partiet. Han talade
i synnerhet för pressens frihet och pärskammarens
afskaffande. 1840 var han prinsen af Joinville
följaktig, när denne förde Napoleons stoft till
Frankrike. Död 1844.

Bertrand [bärträ’]. 1. Alexandre Louis Joseph B.,
fransk arkeolog, f. 1820 i Paris, fick från 1848 idka
studier vid École française i Aten, promoverades till
filos. doktor 1859 och blef 1862 föreståndare för
det i Saint-Germain-en-Laye inrättade arkeologiska
museet, till hvars grundande han kraftigt bidragit,
samt förordnades 1882 till professor i fransk
fornkunskap vid École du Louvre (som har till uppgift
att utbilda museiföreståndare och praktiska
fornforskare). 1881 vardt B., efter Littré, ledamot af
Académie des inscriptions et belles-lettres och 1894
af Vitt. hist. o. ant. akad. Död 1902. Bland B:s
utgifna arbeten må nämnas <i>Études de mythologie et
d’archéologie grecques</i’> (1858), Les
voies romaines en Gaule
(1863), Archéologie celtique
et gauloise
(1876; ny uppl. 1889), La Gaule avant
les gaulois d’après les monuments et les textes

(1884; 2:a uppl. 1891) och </i>La religion des gaulois</i>
(1897). Han utgaf från 1860 "Revue archéologique".

2. Joseph Louis François B., den förres broder,
fransk matematiker, f. 1822 i Paris, professor
i allmän och matematisk fysik vid Collège de
France, medlem af franska vetenskapsakademien,
hvars ständige sekreterare han blef efter Élie de
Beaumont 1874. Ledamot af Franska akademien 1884
efter J. B. Dumas. Död 1900. – B:s mest originella
arbeten falla inom geometri och mekanik. Ett mycket
bekant arbete är äfven det, som handlar "om antalet
värden, som en funktion antager vid permutering
af de i densamma ingående bokstäfverna". B. utgaf
flera handböcker, bl. a. en större, Traité de
calcul differentiel et de calcul intégral
(2 bd,
1864 -70), samt dessutom Thermodynamique (1887),
<i<Traité du calcul des probabilités</i> (1888) och
Leçons sur la théorie mathématique de l’électricité
(1890). B. uppträdde stundom som kritiker af andras
arbeten, ehuru ej alltid med framgång. Bekanta
äro hans strider med Helmholz dels angående
dennes arbeten i teorien för hvirfvelrörelser
i vätskor, dels inom elektricitetsläran. B. var
stor stilist, hvilket framträder särskildt i hans
historiska arbeten <i<Les fondateurs de l’astronomie
moderne</i> (1865) och <i>L’académie des sciences et
les académiciens de 1666–1793</i< (1868) samt i
biografierna öfver <i>d’Alembert</i< (1889) och Blaise
Pascal
(1890). – En intressant biografi öfver B. har
offentliggjorts af hans efterträdare som franska
vetenskapsakademiens ständige sekreterare, Darboux.
2. G. K. (M. L.)

Bertrand de Born [bärträ’ da bå’rn], vicomte
d’Hautefort, fransk trubadur, f. omkr. 1140 på
slottet Born i Périgord, spelade en betydande roll
i striderna mellan konung Henrik II af England och
dennes söner. Sedan B. blifvit tillfångatagen af
Rikard Lejonhjärta, mot hvilken han uppeggat Rikards
yngre broder Henrik, och erhållit dennes tillgift,
förenades han i en nära vänskap med sin förre
fiende. Städse färdig att med sina lidelsefulla och
kvickt satiriska Sirventes ("tjänstdikter") väcka och
underhålla sin herres stridslystnad, deltog B. äfven
personligen i Rikards strider, med undantag af tredje
korståget. Efter Rikards död drog sig B. tillbaka
till klostret i Cîteaux, där han dog omkr. 1210. Hans
sirventes och kärleksdikter äro utgifna bl. a. af
Ant. Thomas 1888.

Bertrandit Damour, ett mineral, kristalliserande
enligt rombiska systemet, sönderdelningsprodukt af
beryll, med sammansättningen H2 Be4 Si2 O9. A.Hng.

Bertrich, by och badort i preussiska
Rhenprovinsen. Två varma mineralkällor. B. besökes
årligen af öfver 2,000 kurgäster.

<b<Berttula.</b> Se Ypäjä.

Bertuch, Friedrich Justin, tysk litteratör
och förlagsbokhandlare, f. 1747, d. 1822,
grundlade 1791 den storartade bokhandels- och
förlags-affären "Landes-industrie-comptoir", där en
mängd periodiska och andra skrifter utgåfvos. 1784
uppgjorde B. tillsammans med Wieland och Schütz
planen till den ryktbara "Jenaische allgemeine
literaturzeitung", och 1786 började han utgifva den
första tyska modetidningen, "Journal des luxus und
der moden". B. skref äfven dramer och dikter samt
utgaf 1775–76 en bearbetning af "Don Quixote".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free