Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berzelius, Jöns Jakob, kemist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af hans på spanska öfversatta och i Mexico tryckta
skrifter. 1830 deltog han i naturforskarnas möte
i Hamburg. Efter hemkomsten därifrån uppgjorde
han i förening med M. M. af Pontin planen till en
trädgårdsförening i hufvudstaden.
B:s verksamhet togs nu i anspråk för flera allmänna
värf, och han såg sig till följd däraf 1831
nödsakad att afgå från sin professur vid Karolinska
institutet. Under koleraåret 1834 var han ordförande
i Adolf Fredriks församlings sundhetsnämnd. En kall
morgon, då han hade tillsyn öfver koleralikens
jordfästning, insjuknade han i gikt, hvilken för
alltid bröt hans krafter. 1835 gifte han sig med en
dotter till statsrådet Poppius, och på bröllopsdagen
(19 dec.) fick han friherrediplom. 1847 öfverfölls
B. af en sjuklighet, som 7 aug. 1848 ändade hans
ärofulla lif, och med honom slocknade äfven
hans ätt. Hela den bildade världen sörjde hans
bortgång. Farmaceutiska sällskapet i Leipzig sände
till Vetenskapsakademien en väldig eklöfskrans af
silfver, med inskriften "Dem andenken des meisters
in der wissenschaft J. J. von Berzelius". Solna
kyrkogård gömmer hans stoft under en enkel vård. Hans
af Qvarnström modellerade staty i Stockholm aftäcktes 16 juli
1858 på den plats, som efter den store mannen
fått namnet "Berzelii park". Få dödliga hafva
fått så många utmärkelser som B. Han var medlem af
de flesta svenska och 81 utländska vetenskapliga
samfund. 1829 blef han hedersledamot af Vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien, och 1837 intog
han ett rum i Svenska akademien. 1898 högtidlighöll
Vetenskapsakademien årsdagen af hans död med en stor
minnesfest (skildrad af L. F. Nilsson och S. Jolin
1901), och s. å. hade akademien öppnat ett Berzelius-museum i
bottenvåningen af sitt vid Drottninggatan belägna hus.
[Illustration]
H. Kopp säger i sitt klassiska verk öfver kemiens
historia: "För att kunna lämna en fullständig
öfversikt af B:s arbeten fordras, att man öfverfar
hela kemiens omfång. Det finnes i denna vetenskap ej
någon lära, till hvars utbildning han ej bidragit;
det finnes intet grundämne, om hvars föreningar
man ej genom B. erhållit bättre kännedom". Några
af hans vetenskapliga arbeten äro nämnda i
det föregående. Antalet af hans afhandlingar
och uppsatser uti in- och utländska tidskrifter
uppgår till 213. Därtill komma de förut omtalade
läroböckerna och årsberättelserna. B:s tidiga
undersökningar öfver galvanismens inverkan på salter
lade grunden till hans elektrokemiska, dualistiska
teori, som under första hälften af förra århundradet
enväldigt härskade i vetenskapen. Också var denna
teori med sällspord konsekvens tillämpad i alla
vetenskapens detaljer, och i öfverensstämmelse med
densamma står den af B. utbildade nomenklaturen och
beteckningssättet, enligt hvilket hvarje grundämnes
atomvikt betecknas med begynnelsebokstafven eller
begynnelsebokstäfverna till ämnets latinska namn
och föreningarna genom de bredvid hvarandra ställda
tecknen för grundämnena. Detta senare beteckningssätt
förtjänar särskildt framhållas. Genom sin enkelhet
och uttrycksfullhet har det nämligen på kemien utöfvat
ett ofantligt stort inflytande och skall utan tvifvel
i alla tider bibehållas. (Jfr Atomvikt.)
Såsom enhet för atomvikterna valde B. syrets
atomvikt, hvilken antogs vara 100. Såsom de
öfriga ämnenas atomvikter antogos, ehuru med
flera undantag, de viktsmängder af andra element,
som kunde förenas med 100 delar syre för att bilda
den lägsta syrsättningsgraden. Stödd på Gay-Lussacs
undersökningar öfver volymförhållandena hos gaser,
som förenas, antog B., att i många fall begreppen
atomvikt och ekvivalentvikt ej äro identiska –
såsom de kort efter B:s död allmänt antogos vara,
tills den moderna kemien ånyo infört den af B. förut
gjorda distinktionen. Så ansåg B., att en molekyl
vatten verkligen, i enlighet med nu gällande
åsikter, utgjordes af 2 atomer väte och 1 atom
syre. Men enligt B. kunde vätet, och på samma sätt
saltbildarna, kväfvet, fosforn o. s. v., aldrig
ingå i föreningar annat än såsom tvenne förenade
atomer, s. k. dubbel atomer – en åsikt, i hvilken
de nu härskande teorierna ej öfverensstämma med B. –
B:s forskningar öfver de bestämda proportionerna äro
förut omnämnda. I sammanhang därmed stå hans
atomviktsbestämningar, hvilka äro frukten af många års
mödor samt de tillförlitligaste och noggrannaste,
som dittills utförts. Att B. på mineralogiens område
(1814) tillämpade de nyupptäckta lagarna för kemiska
föreningar, gjorde honom till en reformator af
nämnda vetenskap, på samma gång som hans många
utomordentligt noggranna mineral-analyser bragte
reda och klarhet i kännedomen om mineralens kemiska
natur. För dessa undersökningar måste B. utarbeta
nya analytiska metoder, bland hvilka flera ännu i
dag äro allmänt använda. Så t. ex. lärde B. att med
fluorvätesyra sönderdela silikat, att använda klor
för att skilja metaller, hvilkas åtskiljande eljest
är ofullkomligt. För att med minsta uppoffring af
material och tid finna ett minerals eller ett ämnes
beståndsdelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
