Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berzelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbildade B. blåsrörskemien (jfr Analys, kemisk). Hans
1820 utgifna afhandling Om blåsrörets användande i
kemien och mineralogien utgafs på tyska (3 uppl.) samt
på franska, engelska, italienska och ryska. Äfven
hans mineralundersökningar hade viktiga följder för
kemien. Under dem upptäckte han grundämnena cerium
(i förening med Hisinger), selen och torium, och
på samma gång gaf han en fullständig utredning af
dessa elements egenskaper. Äfven på den organiska
kemiens område utöfvade han ett utomordentligt
inflytande. Redan tidigt utforskade han djurkroppens
väfnader och vätskor, och hans Föreläsningar
i djurkemien (1806–08) voro grundläggande för
den fysiologiska kemien. Sin elektrokemiska teori
tillämpade B. äfven på de organiska ämnena - ett stort
arbete, då han för dess utförande måste analytiskt
undersöka en mängd organiska föreningar och bestämma
deras molekylarvikt. Därtill erfordrades förbättring
af elementar-analysen samt den af B. först använda
metoden att bestämma molekylarvikten genom kroppars
förening med syror eller baser äfvensom analysen af
dessa föreningar. De organiska kropparna voro enligt
B. bildade efter den oorganiska kemiens mönster,
men innehöllo ej enkla, utan sammansatta, kolhaltiga
radikaler. Undersökningarna på detta kemiens område
framkallade i Frankrike de första protesterna mot B:s
system, och en ny riktning inom den organiska kemien
uppstod. Hans motståndare vunno alltmer terräng
och styrka genom de många upptäckter, som nu med
otrolig hastighet gjordes. Ett årtionde efter B:s död
hade de nya åsikterna, ehuru i mycket modifierade,
fullständigt segrat och kemiens historia inträdt i
ett nytt skede. Ehuru den elektro-kemiska teorien
numera är öfvergifven, skall säkert ingen därför
någonsin vilja förringa B:s förtjänster, misskänna
det utomordentliga inflytande han så länge utöfvade
eller förneka de många sanningar, som lågo till grund
för hans åsikter, hvilka blott genom vetenskapens
oafbrutna utveckling blifvit tvungna att ändra dräkt
och form. – Öfverblickar man B:s vetenskapliga
verksamhet, förvånas man öfver hans till det otroliga
gränsande arbetskraft, hans sällsporda ihärdighet,
som ej kunde afskräckas af några svårigheter, den
klarhet och skärpa, hvarmed han alltid lät de faktiska
upptäckterna tala sitt eget språk, och slutligen
öfver hans betecknande konservatism, som ej tillät,
att något nytt antogs, med mindre det visat sig sant
eller bättre än det gamla.
Bland skrifter om Berzelius
må nämnas: en biografi öfver honom i M. M. af Pontins
skrifter (del. I), Rydqvists inträdestal i Svenska
akademien (25:e del. af Akad. handl.), minnestal
af P. A. Siljeström (tr. i broschyren "Minnesfest
öfver J. J. Berzelius, firad af Litteratursällskapet
i Stockholm, d. 20 jan. 1849") samt framför allt
H. G. Söderbaums utmärkta skrift "Berzelius’ werden
und wachsen" (i "Monographieen zur geschichte der
chemie", Leipzig 1899). Söderbaum, som dessutom
utgifvit flera mindre bidrag till B:s biografi,
har äfven redigerat B:s på Vetenskapsakademiens
bekostnad utgifna Själfbiografiska anteckningar
(1901), af hvilka bl. a. framgår att B. som juryman
i tryckfrihetsåtalet mot Crusenstolpe 1838 bidrog att
fälla denne. Ur B:s brefväxling har publicerats: "Bref
från Jac. Berzelius till Gustaf Magnus" (utg. af
Edv. Hjelt, Hälsingfors 1899) samt "Berzelius und
Liebig. Ihre briefe 1831–1845" (utg. af J. Carrière,
1893), "Briefwechsel zwischen J. Berzelius und I. Wöhler"
(utg. af O. Wallach, 1901) och "Aus J. Berzelius’ und Gustav Magnus’
briefwechsel 1828–1847" (utg. af Edv. Hjelt, 1900).
P. T. C.*
Berzelius-lampa, kem., en för dubbelt
luftdrag af Berzelius konstruerad spritlampa,
som förr, innan lysgas allmänt användes på
laboratorierna, mycket begagnades af kemister.
P. T. C.*
Berzsényi [bä’rsjenji], Daniel, ungersk skald,
f. 1776, d. 1836, bidrog verksamt till att grunda
en nationell lyrik i sitt land. Hans första dikter
utkommo 1813 under titeln Versei och mottogos med
allmän hänförelse. I synnerhet hans politiska sånger
öfver Ungerns förfall gjorde gripande verkan. B:s
samlade verk utkommo 1842 (ny uppl. 1862).
Berättelse, jur. Enligt 1734 års lag skulle i de
till hofrätterna vädjade och omedelbart instämda
tvistemål och i till k. m:t inkomna revisionssaker
af föredraganden, innan målet företogs till
behandling, uppsättas en skriftlig framställning,
som upptog i korthet de särskilda tvistepunkterna och
domstolarnas beslut. Denna skriftliga framställning –
berättelse – utlämnades till parterna, hvilka
egde att granska densamma. Hufvudsakliga
ändamålet med berättelsen var således, att
parterna, innan deras tvist slutligen afgjordes,
skulle komma i tillfälle att tillse, huruvida
deras yrkanden blifvit riktigt upptagna. Genom
lagen 14 juni 1901 upphäfdes föreskrifterna
om berättelses utfärdande såväl i hofrätten
som i revisionssaker. Berättelserna uppfyllde
nämligen icke längre det ändamål, som föranledt
stadgandena om desamma, då granskning från partens
eller dess ombuds sida knappast någonsin i senare
tider egt rum, utan berättelsens underskrifvande
alltmer blifvit betraktad som en tom formalitet.
K.*
Berörings-elektricitet (Kontakts-elektricitet,
Galvanisk elektricitet, Galvanism),
fys. Se Galvanism.
Bes l. Bessis, lat.
(urspr. des, af duæ assis, två delar af ett as),
fornromersk vikt, = 2/3 (8/12) as.
Bes, fornegyptisk gud af dvärgaktig och grotesk
skepnad, alltid afbildad framifrån, vanligen naken,
med djuröron, bredt skägg nedhängande öfver skuldrorna
och en hög fjäderkrona på hufvudet. B. var en gud
för musik och dans; hans bild förekom dessutom ofta
på sminkburkar och andra toalettföremål, och han
ansågs beskydda barnsbörden. B. omnämnes icke i den
äldsta tidens inskrifter, men sedermera ofta; han
var i några trakter den förnämste lokalguden. Bilder
af honom funnos äfven i Fenicien och på Cypern samt
under kejsartiden i Rom.
[illustration]
Bes., i zoologiska beteckningar förkortning för
J. M. Beseke, tysk ornitolog, f. 1746, d. 1802.
Besan och Besanmast, gamla benämningar på mesan och mesanmast (se d. o.).
R. N.*
<B>Besançon</B> [bäsãså’], hufvudstad i franska
depart. Doubs, vid floden Doubs. 251 m. ö. h., på en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
