- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
113-114

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besked ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utrikesministerium, där han är ackrediterad, samt instruktioner,
ostensibla eller hemliga, för egen del, hvilka på
förekommen anledning förnyas eller suppleras. Stundom
händer, att den främmande suveränen på grund af
sändebudets antecedentia vägrar att mottaga honom. För
att undvika något dylikt gör den afsändande staten
sig i allmänhet på förhand underrättad om att det
blifvande sändebudet är suveränen behaglig. Sändebudet
mottages i högtidlig audiens vid sin ankomst och
för sina underhandlingar med den främmande staten
antingen muntligt eller skriftligt. De muntliga
underhandlingarna hafva formen af audienser hos
suveränen, i konstitutionella stater därvid alltid
assisterad af utrikesministern, eller af konferenser
med den senare, då antingen protokoll föres eller
sändebudet däröfver uppsätter en berättelse
(fr. <i>aperçu de conversation</i), hvars riktighet
sedermera erkännes af utrikesministern. Ett särskildt
slag af muntliga förhandlingar äro de under senare tid
brukliga ministerkonferenser, där alla de i en viss
fråga intresserade staternas sändebud deltaga. De
skriftliga underhandlingarna bestå antingen i till
den främmande suveränen ställda memoarer eller i
notväxlingar mellan vederbörande diplomater, hvarvid
man skiljer mellan notes signées, notes verbales och
notes confidentielles. Det numera allmänt antagna
språket är franska. När sändebudet återvänder,
aflämnar han till suveränen sin hemkallningsorder
(fr. lettre de rappel) och mottager ett skriftligt
vittnesbörd från honom om sitt lojala uppträdande
(fr. lettre de récréance), vanligen i förening
med en orden. Vid krigsutbrott mellan sändebudets
fädernesland och den stat, där han vistas, tillställes
honom vanligen hans pass med befallning att inom viss
tid lämna landet.

Bland beskickningarnas vanligaste privilegier
är exterritorialrätten (se d. o.) den
viktigaste. Dessutom åtnjuta beskickningarna särskildt
rättsskydd mot personliga förolämpningar samt frihet
från personliga skatter och pålagor, i vissa länder
äfven tullfrihet för sina förnödenheter, öfverallt
åtnjuta de fri religionsutöfning och vissa militära
hedersbetygelser. Icke blott ambassadörer, utan äfven
stundom sändebud af 2:a och 3:e klassen tituleras
"excellenser".

Beskickningarna voro i äldre tider tillfälliga;
ständiga beskickningar förekommo först under
1400-talet, i Italien (Milanos beskickningar
hos Genova och Florens, sedan 1446 och sedan
1455). I Sverige omtalas väl Dionysius Beurreus
såsom ständig legat (legatus perpetuus) i London
1557–61 och kallas Anders Lorichs i Johan III:s
instruktion 1573 ständig legat i Polen, men det
var först på grund af svenskholländska traktaten 5
april 1614, § 12, som Sverige kom att hålla någon
ständig beskickning, nämligen hos Generalstaterna,
som å sin sida förbundo sig att hafva en ordinarie
"ambassadeur" i Sverige. Men under 1600-talets lopp
växte raskt antalet af de hof, där Sverige lät sig
representera af ständiga beskickningar.

Sändebud och tjänstemän vid Sverige-Norges
beskickningar utnämnas af konungen i närvaro af
statsministern och en annan statsrådsledamot, efter
föredragning af utrikesministern. För utomordentliga
tillfällen användas ambassadörer, men vanligen
representeras riket af envoyéer, ministerresidenter
och stundom chargés d’affaires. Sverige-Norge
företrädes f. n. (1904) hos 17 makter af envoyés
extraordinaires et ministres plénipotentiaires
, af
hvilka dock en och samma är ackrediterad både hos
Nederländerna och Belgien, en och samma hos Baden,
Bajern, Sachsen och Tyska riket, en och samma hos
Spanien och Portugal samt Nederländernas envoyé
i Japan tillika är Sverige-Norges. Vidare finnas
7 legationssekreterare, af hvilka 3 tituleras
legationsråd, samt 8 attachéer, 5 militärattachéer,
1 marinattaché, som är anställd vid beskickningarna
i Petersburg och Berlin, och en legationspredikant
(i England; pastorn i svenska församlingen i
Paris är däremot icke legationspredikant). Jämte
de egentliga sändebuden hafva i Sverige funnits
s. k. diplomatiska agenter, som sakna offentlig
ämbetskaraktär och skickas i någon speciell mission
eller till en provisorisk regering. Sverige-Norge har
f. n. (1904) en diplomatisk agent i disponibilitet.
E. A–t.

Beskickning, metall, kallas en viss bestämd mängd
råämnen (metall, mineral, skärsten m. m.), som
"uppsättes" å en ugn för att där smälta. Så
t. ex. utgöres "beskickningen" vid masugnar
af de malmer och – om så behöfves – nödiga
flussmedel, som i vissa bestämda proportioner
sättas på kolen i ugnen. På samma sätt utgöres
vid råkopparsmältningen beskickningen af den
s. k. skärstenen och slaggbildande ämnen, och inom
stålberedningen "beskickas" t. ex. en martinugn
med en blandning af tackjärn och smidesjärn.
Th. N–m.*

Beskickningsflagg. Se Unionstecknet.

Beskiderna [hårdt k] l. Bieskiderna, namn på några
delar af Karpaterna. – Väst-Beskiderna kallas den
norra sandstensbågen från Oders källor till Poprads
dal. I mer inskränkt mening kallas så gränsbergen
mellan Ungern, Mähren, Schlesien och Galizien från
Beczwas och Oders källor till Jablunkapasset. I
detta parti är högsta toppen Lisa hora (1,325
m.). Räknas åter Väst-B. ända till Poprad,
så hör till dem den än högre gruppen Babiagora
(1,725 m.). - Under namnet Öst-Beskiderna förstås
Karpaternas skogbevuxna bergsrygg mellan Ungern
och Öst-Galizien från Poprad till Vereczkepasset
mellan Laborcs dal i söder och Stryj n. om bergen.
J. F. N.

Beskjutningsplan, artill., en på något starkt
material utförd karta öfver en större eller
mindre del af en befäst plats med omkringliggande
terräng. Å beskjutningsplan finnas förutom å vanliga
kartor förekommande tecken äfven anbringade en del
uppgifter, som äro behöfliga i och för skjutning
inom det område, hvaröfver beskjutningsplanen är
uppgjord. Beskjutningsplanen kan omfatta såväl ett
visst batteris verkningsfält som ock hela ställningen,
beroende på hvilken befälhafvare, som skall disponera
beskjutningsplanen. Är den befästa platsen en
landtfästning, eller skall beskjutningsplanen tillhöra
en sjöfästnings landtfront, måste den innehålla
flera uppgifter än om den tillhör en sjöfästnings
sjöfront. Vid kasteld och då någon direkt riktning med
pjäserna icke kan förekomma, är en beskjutningsplan
af stort värde för eldens reglering och bör i sådant
fall vara uppgjord med synnerligen stor noggrannhet
och vara utförd af något oömt material, exempelvis
mässingsplåt. E. N.

Beskow, en från staden Beeskow i Preussen härstammande
släkt. Två söner till en Arendt B., som vid midten
af 1700-talet var skrädderiålderman i Stralsund,
inflyttade till Sverige. Den äldre, Johan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free