- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
135-136

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bessemerprocessen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

göra detta indirekt sålunda att man först låter
färskningen fortskrida så långt, att man öfverfört
all fosforn i slaggen, hvarpå ugnen stjälpes omkull
och all slagg noga uttappas ur ugnen. Därefter
tillsättes till det smälta järnet i konvertern
jämt så mycket smält tackjärn eller spegeljärn,
som erfordras för att höja kolhalten till den
önskade. Man kan ock vid järnets tappning ur ugnen
i skänken tillsätta kolpulver till detsamma, hvarvid
man enligt uppgift af uppfinnaren, Darby, kan antaga
att 80 % af det tillsatta kolet upptagas af järnet
och 20 % gå förlorade. Det synes dock osannolikt, att
medelst återkolning ett lika jämnt stål kan erhållas
som medelst direkt sur process. – Den vid basisk
bessemerprocess erhållna slaggen benämnes tomasslagg
och innehåller afsevärda mängder af i humussyror
löslig fosforsyra. Den har därför inom landtbruket
fått en vidsträckt användning som gödningsmedel
(se Apatit).

Under de senaste åren hafva flera uppfinningar gjorts
med afseende på modifikationer af bessemerprocessen
i den riktning, att smärre charger om 500–2,000
kg. stål kunna fabriceras så varma, att de
illustration placeholder
Fig. 3.

äro lämpliga för framställning af stålgjutgods. En af
dessa uppfinningar är gjord af Walrand-Legénisel,
hvilken löst spörsmålet angående erhållandet
af tillräcklig värme hos små stålcharger, så att
han, sedan koket i ugnen är nära nog afslutadt,
tillsätter smält kiseljärn samt blåser ytterligare
1–2 minuter. Den tillsatta kiseln förbrännes och ökar
värmen hos stålbadet så, att stålet blir tunnflutet
och lätt gjutbart. – En väsentligen annan väg för
uppnåendet af samma ändamål har användts af Roberts
och sedermera äfven af Tropenas, hvilken senares
process är mest förordad. Såsom af fig. 3 framgår,
har Tropenas’ konverter två rader formor för blästerns
insläppande, båda placerade å ugnens ena sida och
den ena raden tätt ofvanför den andra. Tackjärnet,
som plägar innehålla 0,5 % mangan och 2–3 % kisel,
intappas till sådan mängd, att det står i jämnhöjd
med nedre raden formor. Färskningen påbörjas med
bläster från den nedre formraden och sker därigenom,
att luften bestryker badets yta utan att nedtränga
i detsamma. Som formorna äro riktade snedt nedåt,
uppstår en rörelse i badet, så att detta under hela
färskningstiden omblandas. Först då koket börjar,
öppnas den öfre raden formor; luften från dessa
förbränner den vid syrsättningen af tackjärnets kol
bildade koloxiden, och härvid bildas en intensiv
hetta, som uppvärmer badet till den önskade
gjutningstemperaturen. Såsom ett företräde
för processen åberopas, att ingen luft pressas
genom stålet, som sålunda icke blir i tillfälle att
absorbera skadliga gaser; denna syrsättning från ytan
vållar emellertid att 20 % af det i ugnen intappade
tackjärnet bortbrännas och gå i slaggen, under det
att vid den vanliga bessemerprocessen afbränningen
är omkr. 12 %.

År 1902 framställdes i Sverige 84,000 tons
bessemerstål, utgörande 30 % af hela vårt
lands ståltillverkning. Bessemerprocessen har
under det senaste årtiondet flerestädes vid
svenska järnverk utbytts mot martinprocessen.

G. D.

Bessenyei [bä’ʃänjäi], György, ungersk författare.
Se Ungerska litteraturen.

Besser (l. Bessi), ett vildt och krigiskt folk
i nordvästra Tracien, vid Haimos, blef efter
långvariga strider kufvadt af romarna år 11 f. Kr.
Landet (Bessica) blef längre fram ett
distrikt i prov. Tracien. Hufvudort Uskudama. –
Efter besserna fick Bessarabien sitt namn.

H. Sgn.

Besshö, fjällspets vid Besseggen (se d. o.).

Bessi. Se Besser.

Bessica. Se Besser.

Bessières [bässiär]. 1. Jean Baptiste B., hertig af
Istrien, marskalk af Frankrike, f. 1768 i närheten
af Cahors i dep. Lot, tjänade 1790–92 i Ludvig XVI:s
"konstitutionella garde" och ingick 1 nov. 1792 såsom
simpel soldat i den "pyreneiska legionen". 1793 kom
han till Mosellearmén, blef underlöjtnant och kapten
där och flyttades 1796 till den italienska hären,
hvarest han förvärfvade Bonapartes gunst och fick
befälet öfver den s. å. upprättade guidekåren,
stommen till det blifvande kejsargardet. Han
utmärkte sig synnerligen i slaget vid Rivoli 1797
och hemförde därefter till direktorium i Paris de
från österrikarna eröfrade fanorna. 1798 brigadchef,
deltog han i tåget till Egypten och kämpade med
utmärkelse vid S:t Jean d’Acre och Abukir, hvarefter
han återvände med Bonaparte till Frankrike och bistod
honom vid statskuppen 18 brumaire. B. organiserade
nu den italienska armén, fick näst högsta befälet
öfver det beridna konsulsgardet, i spetsen för
hvilket han vid Marengo (14 juni 1800) genom ett
lysande anfall hemförde segern åt fransmännen,
och blef högste befälhafvare för konsulsgardet
1800 samt 1802 divisionsgeneral. Napoleon gjorde
honom vid sin kröning till marskalk af Frankrike
(1804). Som kommendant för gardets kavalleri deltog
därefter B. i nästan alla Napoleons fälttåg. Han
var med "hären i Boulogne" mot Österrike (1805),
hvarvid han genom ett djärft kavallerianfall på
det golenistsjeo-kutusovska arriärgardet sprängde
fiendens center och eröfrade 27 kanoner och genom
sitt oförvägna mod betydligt bidrog till segern vid
Austerlitz. Vid Jena, Eylau och Friedland skar han
nya lagrar och sändes 1807 till Stuttgart för att
underhandla om Jérômes giftermål med Katarina af
Württemberg. 1808 var han med i Spanien, där han
i grund krossade Cuesta vid Medina del Rio Secco
(14 juli), en seger, som Napoleon skattade mycket
högt. Följande år blef han hertig af Istrien och ledde
kavallerireserven i kriget mot Österrike, hvarunder
han segerrikt kämpade vid Landshut och Eggmühl (21 och
22 april). Hans oerhördt våldsamma kavallerichock vid
Aspern (21 maj) hade ringa framgång, och vid Wagram (6
juli) blef han tillbakakastad af österrikarna. Efter
freden befälhafvare öfver nordarmén

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free