Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibliotekarie-föreningar, -möten och -kongresser - Bibliotekografi, biblioteksbeskrifning - Biblioteksbyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika snabba som storartade utveckling i Amerika. I
sept. 1876 började associationen utgifva ett eget
fackorgan, "The library journal", hvari under årens
lopp en mängd värdefulla biblioteksvetenskapliga och
bibliografiska uppsatser influtit, och hvari äfven
redogörelser meddelats för dess sedan 1885 å olika
platser hållna årsmöten. Ett särskildt utskott har
fått sig anförtrodt utgifvandet af bibliografiska och
biblioteksvetenskapliga arbeten. På associationens
initiativ hafva äfven bibliotekariekongresser hållits
under utställningarna i Chicago 1893 och S:t Louis
1904, hvari efter erhållen officiell inbjudning flera
biblioteksmän från åtskilliga länder utom Amerika
jämväl deltagit.
I London hölls 1877 den första europeiska
internationella kongressen, vid hvars slutsammanträde
de engelske bibliotekarierna beslöto bilda
"The library association of the United kingdom"
(L. A. U. K.), som sedan 1878 haft reguljära årsmöten,
öfver hvilka redogörelse meddelas i dess "Transactions
and proceedings of the annual meetings" 1878–85; den
har därjämte utgifvit "Monthly notes" 1880–83. Dess
fackorgan hafva varit "The library chronicle" 1884–88,
"The library" 1889–98 och "The library association
record" fr. o. m. 1899. Den utgifver dessutom "The
library association yearbook" fr. o. m. 1892. –
Efter förebilden i moderlandet bildades i Australien
1896 "The austral-asian library association",
som haft årliga sammanträden sedan 1896 och äfven
tryckt sina "Transactions och proceedings" samt
fr. o. m. 1901 utgifver ett officiellt organ, "The
library record of Austral-asia". – I Wien grundades
1895 "österreichischer verein für bibliothekswesen",
som fr. o. m. 1896 haft årliga sammanträden
och fr. o. m. 1897 utgifver "Mittheilungen des
österreichischen vereins für bibliothekswesen". En
schweizisk bibliotekarieförening bildades 1897
i Basel, hvilken äfven har sina årliga möten. Vid
allmänna filolog- och skollärarmötet i Dresden 1897
bildade de där tillstädesvarande biblioteksmännen
en särskild sektion för biblioteksväsen, hvilken
sammanträdde äfven vid följande mötet i Bremen
1899. Där beslöt man dock att bilda en särskild
"Verein deutscher bibliothekare", hvilken hade
sitt första möte i Marburg 1900 och sedan årligen
sammankommit i olika tyska städer; för de därvid
förda förhandlingarna redogöres i "Zentralblatt
für bibliothekswesen". Föreningen utgifver äfven en
"Jahrbuch der deutschen bibliotheken", hvaraf två
årgångar (1902 o. 1903) utkommit.
Internationella bibliotekariekongresser hafva
ytterligare hållits i London 1897 och Paris
1900, öfver hvilkas förhandlingar tryckta
berättelser utgifvits, liksom ock öfver den i
Antwerpen 1891 hållna "Conférence du livré",
vid hvilken äfven biblioteksfrågor af handlades.
B. L.
Bibliotekografi (af bibliotek, se d. o., och grafein,
beskrifva), biblioteksbeskrifning.
Biblioteksbyggnader. Det är först under sist förflutna
århundrade, som i följd af litteraturens oerhörda
tillväxt behofvet gjort sig gällande att erhålla för
sitt särskilda ändamål uppförda, bekvämt inredda samt
för eldfara skyddade biblioteksbyggnader, hvilka vid
framtida behof med lätthet äfven kunna tillbyggas. I
äldre tider, då man icke hade en aning om hur
bokproduktionen skulle stiga, nöjde man sig med att
i palatsen inreda särskilda salar för boksamlingarna
eller inrymma dem i för andra ändamål
ursprungligen uppförda byggnader. Därvid fäste man dock
största afseendet vid en praktfull utstyrsel,
hvilket i synnerhet är förhållandet i åtskilliga
äldre italienska bibliotek. Härom vittnar bl. a. en
ännu i oförändradt skick bevarad sal i det efter
Michelangelos ritningar 1524–71 uppförda laurenzianska
biblioteket i Florens, hvarest de dyrbara mediceiska
handskrifterna ligga fastkedjade ( libri catenati")
på 88 rikt skulpterade pulpeter ("plutei"), försedda
med bänkar, där de, som vilja studera en handskrift,
få taga plats (fig. 1). I andra bibliotek förvarades
handskrifter och böcker, mer eller mindre synliga,
i höga praktfulla skåp eller bokhyllor, till
hvilkas öfversta hyllrader man kunde nå endast med
tillhjälp af höga stegar, hvilka voro både obekväma
och t. o. m. lifsfarliga. Den berömde bibliotekarien
vid kungl. biblioteket i Dresden F. A. Ebert miste
1834 sitt lif i följd af ett fall från en dylik
stege. För att undvika stegar försåg man boksalarna
med längs efter väggarna löpande gallerier, som äfven
voro försedda med bokhyllor. I de stora salarnas tomma
midtparti funnos vanligen låga plansch- och karthyllor
eller stora bord, vid hvilka forskarna fingo taga
plats. Efter detta system voro en mängd under 1600-
och 1700-talen samt 1800-talets förra hälft uppförda
bibliotek inredda, bl. a. Store kongel. bibliotheket
i Köpenhamn, kungl. biblioteket i Stockholm
(i k. slottets nordöstra flygel) samt Uppsala
universitets bibliotek. Det efter Labroustes ritningar
1843–50 uppförda Bibliothèque S:te Geneviève är ett
typiskt exempel på ett modernt s. k. salsbibliotek
(fig. 2). Det består af två våningar, hvaraf den nedre
upptages af förstugan, magasin för handskrifter,
kopparstick, kartor m. m. samt den öfre af en stor
(11 m. hög), genom höga sidofönster belyst sal,
som delas i två af delningar genom järnpelare i
salens midt, hvilka uppbära det hvälfda taket och
mellan hvilka 2,5 m. höga bokhyllor äro uppställda,
försedda med stängsel för att hindra de besökande
att därifrån uttaga böcker. Rundt härom stå långa
bord med platser för 420 personer. Väggarna äro till
5 m. höjd försedda med bokhyllor, längs hvilka på
2,5 m. höjd löper ett galleri, hvartill trappor leda
i salens höra. Inspektörerna hafva sin plats på en
upphöjning å ena långväggen midtemot salens ingång. I
England och Nord-Amerika äro de s. k. alkov- eller
galleribiblioteken ganska talrika. De bestå vanligen
af stora salar, som erhålla sin belysning genom
lanterniner i taket. Kring väggarna löpa genom
trappor sinsemellan förbundna gallerier, som inrymma
ofvanpå hvarandra byggda alkover med till taket
nående hyllor, hvilka stundom erhålla belysning
äfven genom sidofönster. Såsom exempel på dylika
"galleribibliotek" må nämnas Boston athenæum,
Astor library i New York och Peabody institute
i Baltimore. Trots sitt vackra utseende äro dock
galleribiblioteken, liksom ock salsbiblioteken,
opraktiska, i det mycket utrymme där bortslösas,
samt äfven obekväma. Man har i senare tid sökt
undvika de öfverklagade olägenheterna genom att
vid sidan af de för allmänheten afsedda läsesalarna
inrätta bokmagasin, hvilka genom mellanbottnar (af
järn eller betong) äro afdelade i flera låga etager
(af 2,2 à 2,5 m. höjd), hvari bokhyllorna äro ställda
vinkelrätt mot långväggen samt erhålla sin belysning
antingen genom sidofönster eller ofvanifrån genom
lanterniner, i hvilket fall mellanbottnarna måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
