Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biebrich, B.-Mosbach, stad i preussiska regeringsområdet Wiesbaden - Biebrichs skarlakan, tekn. Se Azo-färgämnen och Färg - Biecz, stad i Galizien (Österrike) - Biedermann, Friedrich Karl, tysk författare - Biedermann, Aloys Emanuel, schweizisk teolog - Biefve, Édouard de, belgisk målare - Biegga-galles l. Biegga-olmai. Se Lapsk mytologi - Biehl, Charlotte Dorotea, dansk författarinna - Biel, fr. Bienne, stad i kantonen Bern - Biel, Gabriel, medeltids-skolastiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prinsessan Sofia af Nassau, och där förmäldes hon 6 juni
1857 med prins Oscar (sedermera konung Oscar II).
Biebrich.
<b<Biebrichs skarlakan</b> [bib-], tekn. Se Azo-färgämnen
och Färg.
Biecz [bjätsj], stad i Galizien (Österrike), vid
floden Ropa. 3,461 inv. (1900), mest polacker. B. var
fordom betydande och kallades Parva Cracovia (Lilla
Krakau), emedan det, utom Krakau, var den enda
fristaden i Polen. 1588 vann den polske fältherren
Zamoisky där en seger öfver Maximilian af Österrike.
Biedermann [bid-], Friedrich Karl, tysk författare,
f. i Leipzig 1812, d. därstädes 1901, blef
1838 e. o. professor i filosofi vid Leipzigs
universitet och ledde under marsdagarna 1848
till en del den revolutionära rörelsen i nämnda
stad. Utom af Vorparlamentet i Frankfurt och
den tyska nationalförsamlingen, i hvilken han
öfvergick till högra centern, var han medlem af
sachsiska landtdagens andra kammare (1849–50),
där han på det ifrigaste förfäktade Preussens
tyska enhetspolitik. B., som alltsedan 1840-talets
början varit ifrigt verksam som politisk publicist,
afskedades 1853 till följd af en för regeringen
misshaglig tidskriftsartikel, men återfick
professuren 1865. Under mellantiden redigerade
han 1855–63 den halfofficiella "Weimarer zeitung"
ocn blef sistnämnda år hufvudredaktör för den i
Leipzig utkommande "Deutsche allgemeine zeitung",
hvilken han ledde till 1879. B. tillhörde 1871–74
tyska riksdagen, där han var en framstående medlem
af det national-liberala partiet. Af hans många
skrifter märkas de föga betydande filosofiska
arbetena Fundamentalphilosophie (1837) och Die
deutsche philosophie von Kant bis auf unsere tage
(1842–43). Värdefullare är hans kulturhistoriska
verk Deutschland im 18:ten jahrh. (1854–67, delvis
ny uppl. 1880), 1840–1870. Dreissig jahre deutscher
geschichte (2 bd, 1881–82; 2:a uppl. 1883),
1815–40. Fünjundzwanzig jahre deutscher geschichte
(2 bd, 1890; jämte det föregående i ny uppl. 1891
under titeln Geschichte Deutschlands 1815–71, 4 bd)
samt Deutsche volks- und kulturgeschichte für schule
und haus (3 bd, 1885; 4:e uppl. 1901). B. utgaf äfven
H. v. Kleists "Briefe an seine braut" (1884), ett par
fosterländska dramer och själf biografien Mein leben
und ein stück zeitgeschichte 1812–1886 (2 bd, 1886).
Biedermann [bid-], Aloys Emanuel, schweizisk teolog,
f. 1819 i kantonen Zürich, d. 1885 såsom professor
i dogmatik vid Zürichs universitet, var den mest
framstående dogmatikern inom den yngre hegelska
skolan och den vetenskaplige ledaren af den
kyrkliga reformriktningen i Schweiz. Närmast slöt
han sig till Strauss och dennes rationalism. Stark
fosterlandskärlek, orädd sanningskärlek och stor
kroppslig spänstighet hänvisade honom till främsta
ledet i Schweiz’ kyrkliga strider. Hans mest betydande
arbete, Christliche dogmatik (1869; 2:a uppl., i 2
bd, 1884–85), gäller som det klassiska uttrycket för
kristlig spekulation ut från hegelsk filosofi. Bland
B:s öfriga skrifter märkas Die freie theologie (1844),
en biografi öfver hans meningsfrände Heinrich Lang
(1876) och Ausgewählte vorträge und aufsätze (med
B:s lefnadsteckning, 1885) samt tidskriftsbidrag.
Hj. H–t.
Biefve [biäf], Édouard de, belgisk målare, f. 1809,
d. 1882, studerade först under Paelinck i Bruxelles
(1828–30) och därefter i tio års tid i Paris. Hans
förnämsta verk är den stora, 1841 fullbordade
oljemålningen Undertecknandet af de burgundiske
ädlingarnas kompromiss 16 febr. 1566 (i belgiska
nationalmuseet, ett mindre exemplar från 1840 i
Berlins nationalgalleri). Bland hans öfriga arbeten
må nämnas från paris-tiden Masaniello, Ugolino och
hans söner (1836, hans första mera uppmärksammade
arbete) och Anna Boleyns sista stunder, från senare år
Rubens och Karl l (slottet i Berlin), Grundläggandet
af belgiska kungadömet (i senaten i Bruxelles) och
Hertigens af Parma krigsråd (1862). B. var efter
Wappens och jämte de Keyser, Gallait, Slingeneyer
representant för den belgiska s. k. realistiska
skolan, som snart slöt sig till Delaroches riktning
och öfverträffade förebilden i de historiska motivens
måleriska behandling. "Kompromissen" sändes 1843
på rundresa i Tyskland, blef mycket beundrad
och fick ett afgjordt inflytande på det tyska
historiemåleriet under det närmast följande skedet.
G–g N.
Biegga-galles l. Biegga-olmai. Se Lapsk mytologi.
Biehl [bil], Charlotte Dorotea, dansk författarinna,
f. 1731, d. 1788, är mest känd för sin ypperliga
öfversättning af Cervantes’ "Don Quijote" (1776–77,
ånyo utg. 1869). Hennes borgerliga moraliserande
skådespel gjorde lycka på sin tid, men äro nu
lika glömda som hennes Moraliserende fortællinger
(1781-82, 4 bd). Stort historiskt värde ega däremot
hennes bref till geheimerådet Joh. Bülow om lifvet
vid det danska hofvet 1700 –73 (skrifna 1784–85
och utgifna i "Historisk tidsskrift" III række,
bd 4) och hennes skildringar af regeringsskiftet
1784 (skrifna 1787, utg. ibid. bd 5). Brefven
om Kristian VII utgåfvos ånyo af L. Bobé 1901.
E. Ebg.
Biel [bil], fr. Bienne, stad i schweiziska
kantonen Bern, vid nordöstra ändan af Bielsjön, 442
m. ö. h. 22,111 inv. (1900), till två tredjedelar
tyskar och protestanter. Ur-industri.
Biel [bil], Gabriel, en af medeltids-skolastikens
siste mera betydande representanter, f. omkr. 1425
i Speier, d. 1495, idkade filosofiska och teologiska
studier i Heidelberg och Erfurt, tjänstgjorde sedan
som predikant i Mainz, blef därefter prost i Urach
i Württemberg och slutligen professor i filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
