Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bissagos-öarna (Bissao-öarna), 30 vulkaniska småöar utanför portugisiska Guinea - Bissao-öarna. Se Bissagos-öarna - Bissen. 1. Herman Vilhelm B., dansk bildhuggare - Bissen. 2. Vilhelm Kristian Gottlieb B., dansk bildhuggare - Bisser. Se Bashahr - Bissera. Se Bis - Bissextil. Se Bisextil - Bisson, Alexandre Charles Auguste, fransk teaterförfattare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orango l. Harang. På Bulama utanför Rio Grandes
mynning bor guvernören öfver portugisiska Guinea,
som utom B. omfattar en sträcka på fastlandet från
Kap Roxo i n. till floden Cogon i s. På östra redden
af ön Bissao ligger fort Bissao med en god hamn.
(J. F. N.)
Bissao-öarna. Se Bissagos-öarna.
Bissen. 1. Herman Vilhelm B., dansk bildhuggare, f.
13 okt. 1798 i Slesvig, kom till Köpenhamn
1816 för att utbilda sig till målare – ett
par bevarade porträtt från hans elevtid vid
konstakademien vittna om hans anlag för denna konstart
– men öfvergick sedan till skulpturen och vann
1823 akademiens stora guldmedalj för reliefen
Jairus’ dotter. 1824–34 vistades han i Rom,
tog intryck af Thorvaldsen och utförde åt honom den för
staden Mainz beställda Gutenbergs-statyn. Äfven
den i Thorvaldsens museum befintliga skissen till
nämnda staty är utförd af B. – det tyckes sålunda,
som om Thorvaldsens andel i konstverket, hvilket
plägar gå under hans namn, vore ganska ringa. B. blef
1840 professor vid akademien i Köpenhamn och verkade
som sådan till sin död, 10 mars 1868. – Hans första
större arbete hemma var den 44,6 m. långa frisen till
riddarsalen på Kristiansborgs slott, framställande
Bacchus’ och Ceres’ tåg genom världen lör att
utbreda kulturen. Detta arbete sysselsatte honom i 5
år. Därefter fick han, 1840, beställning på aderton
kvinnliga bildstoder ur den nordiska och grekiska
mytologien och historien till drottningens trappa på
Kristiansborg. Alla dessa arbeten utfördes endast i
gips. Ett stycke af frisen och 16 af kvinnostatyerna
finnas nu i glyptoteket. Thorvaldsen gaf B. genom
testamente i uppdrag att hafva tillsyn öfver
hans museum och utföra hans ofullbordade arbeten
(bl. a. "Segergudinnans" fyrspann på takbandet af
nämnda museum). Kriget i Slesvig och frihetsrörelsen
i Danmark öppnade den redan femtioårige konstnärens
ögon för framställningar af en helt annan art. I
Landsoldaten (Fredericia), Grafmonumentet i
Fredericia, Lejonet på Flensborgs kyrkogård
(1864 fördt till Berlin af preussarna), Fredrik
VI (i Frederiksbergs park), Öhlenschläger (först
uppställd på S:t Annæ plads, sedan flyttad till stora
ingången till k. teatern) och Fredrik VII:s ryttarstod
(framför Kristiansborgs slott) visade han en märklig
förmåga att plastiskt återgifva gestalter från sin
egen tid och i denna tids dräkt. Han glömde likväl
icke sin kärlek till den klassiska forntiden, utan
gaf i flera bildstoder – bl. a. Orestes, Filoklet,
Akilles, Apollon och Minerva – vackra vittnesbörd
om sin äkta och klara uppfattning af antikens
anda. Herdegosse, Fiskargosse m. fl. nakna statyer
vunno mycken popularitet. B. var tillika utmärkt som
porträttskulptör. Utom hans redan nämnda monumentala
arbeten på detta område må framhållas skissen till
staty af A. S. Örsted, den mycket karakteristiska och
vackra sittande statyn af konstnärens 1850 aflidna
hustru och en staty af fru Heiberg samt en
mängd byster. Slutligen må nämnas den allvarliga och
manliga Mosesstatyn, hörande till Frue-kirkes yttre
dekoration, Tyge Brahe och Tordenskjold. B. är
godt representerad i konstmuseet (med ej färre än
118 af hans porträttstatyer) samt i glyptoteket i
Köpenhamn. – Då B. så godt som uteslutande egnade
Danmark sin verksamhet, utöfvade han ett större
inflytande på den danska bildhuggarkonsten än
Thorvaldsen, och hans skola hade också att uppvisa
flera goda krafter. Hans djupa, innerliga känsla,
förenad med en äkta nordisk ärlighet och djärfhet, har
gifvit hans verk en prägel, som står i den renaste
samklang med den danska folkkaraktären. Nationalmuseum
i Stockholm eger af B. .Hylas-statyn. Se E. Plon, "Le
sculpteur danois V. Bissen" (2:a uppl., Paris 1872),
och Ph. Weilbach, "H. V. Bissen, et mindeskrift" (1898).
2. Vilhelm Kristian Gottlieb B., den föregåendes
son, dansk bildhuggare, f. 5 aug. 1836 i Köpenhamn,
var faderns lärjunge och uppehöll sig i ungdomen än
i Italien, än i Danmark. Han medverkade vid flera
af faderns arbeten, modellerade bl. a. hästen på
Fredrik VII:s staty, utförde A. S. Örsteds staty (i
Örstedparken, aftäckt 1902) och högg sin moders staty
i marmor för konstmuseet. Bland hans öfriga arbeten
äro statyerna Ægeus, Noach med dufvan på handen,
Hermes som gosse med ormstafven, En naken gosse, som
tyglar en häst, Jägarinnan (brons), En dam, som skall
öfver gatan i dåligt väglag (marmorstaty af en dam i
modern dräkt, båda de sistnämnda i konstmuseet, där
man ock finner Vasmålarinna m. fl.). Porträttbyster
har han utfört af Garibaldi (1866) m. fl. 1872
utförde han en kolossalstod af ärkebiskop Absalon
för rådhusets försal, 1901 pryddes det nya rådhusets
fasad med en staty i drifven koppar framställande
samme prelat, och 1902 aftäcktes Absalons ryttarstaty
i Köpenhamn. Vid ingången till Marmorkyrkan står hans
kolossala bronsstaty af Grundtvig. B. har upprättat
ett stort bronsgjuteri vid Frederiksberg. Han
blef professor vid konstakademien 1890.
Ph. W. G–g N.
Bisser. Se Bashahr.
Bissera. Se Bis.
Bissextil. Se Bisextil.
Bisson [bisså7], Alexandre Charles Auguste, fransk
teaterförfattare, f. 1848, har haft framgång med
vådeviller, bl. a. Un lycée de jeunes filles (1881;
"En flickpension", 1891), Le cupidon (1884) och Le
roi Koko (1887; "Negerkungen", 1898), några operetter
samt ett antal uppsluppet muntra lustspel, bland
hvilka märkas Un voyage d’agrément (i samarbete med
Gondinet, 1881; "Lustresan", s. å.), Rue Pigalle,
115 (1882; "En misstänkt måg", 1883), Le député de
Bombignac (1884), den högst roande farsen Les
surprises du divorce (1888; "Duvals skilsmässa",
1889) och Feu Toupinel (1890; "Salig Toupinel",
1891), de bägge sistnämnda i samarbete med Antony
Mars, L’héroique Lecardunois (1893; "Le Cardunois’
hjältedater", 1894), La veglione (tills, med
Arm. Carré; "Maskeraden", 1895), Monsieur le directeur
(1895; "Generaldirektören", 1896), Disparu (tills,
med A. Sylvan; "Försvunnen", 1898), Jalouse (tills,
med Leclercq, 1897; "Svartsjuk", 1898), Le contrôleur
des wagons-lits (1898; "Sofvagnskontrollören",
s. å.) och Château historique (tills, med Berr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
