Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåsmaskin - Blåsmola, med. Se Mola - Blåsmunnar, zool. Se Physostomi - Blåsmässe-dagen - Blå-snultran - Blåsot - Blåspetten, zool., detsamma som vanliga nötväckan. Se Nötväcksläktet - Blåsrost - Blåsrör - Blåssjukdomar. Se Urinvägarnas sjukdomar - Blåssjäl, zool. Se Klappmytsen - Blåsstarr - Blåssten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat slags roterande blåsmaskiner, de s. k. kapsel-
eller tvillinghjulen (t. ex. Roots
blower), vunnit stort insteg inom industrien, emedan
de med fläktarnas egenskap att lämna en kontinuerlig
luftström förena cylindermaskinernas företräde att
ganska starkt komprimera luften.
Liggande cylindrisk blåsmaskin (i bakgrunden
masugns-gasmotorn om 500 hkr).
Sverige har ej i väsentlig mån bidragit till
utvecklingen af blåsmaskinernas konstruktion; däremot
torde man med fog kunna påstå, att vårt land bättre
och tidigare än andra vetat att tillgodogöra sig den
bränslebesparing, som inom järnhandteringen kan vinnas
genom användning af bläster. Särskildt
gäller detta vid den operation, som kallas järnets
vällning hvilken vid nästan alla våra
större järnverk redan länge bedrifvits i s. k.
gasvällugnar, hvilka med andra väsentliga fördelar
äfven förena den, att bränslets förbränning sker
medelst bläster. Därigenom är man i stånd att
fullkomligt reglera lufttilloppet, så att ej,
såsom i de i utlandet ännu allmänna dragugnarna,
en hel mängd af kylande luft onödigt passerar genom
ugnen. C. A. D. (O. E. W.)
Blåsmola, med. Se Mola.
Blåsmunnar, zool. Se <sp>Physostomi<sp>.
Blåsmässe-dagen, gammalt svenskt namn på S:t
Blasius’ dag (3 febr.). Man trodde förr, att, om
blåst inträffade på nämnda dag, blåsigt väder skulle
råda under hela den öfriga delen af året. Benämningen
härrör af ljudlikheten mellan Blasius och blåsa.
Blå-snultran, Labrus mixtus, zool., den vackraste
bland Skandinaviens bergfiskar. Hannen, som bär namnet
blåstål har på hufvud och ryggsidor en mörk,
grönsvart färg, genomdragen af blåa, tämligen breda
streck, på hufvudet böjda i slingrande bukter,
sammanflytande på strupen samt på kroppssidorna
sträckta i fem parallella linjer. Hans buksida
äfvensom oftast största delen af bukfenorna och
de opariga fenorna äro brandgula med blåa kanter
och fläckar. Däremot är honan, som kallas rödnäbba,
roströd, med den blåa streckteckningen begränsad till
hufvudet och de opariga fenornas kanter. Dessutom är
hon utmärkt genom tre svarta fläckar på ryggen, af
hvilka de två främre sitta vid roten af ryggfenans
bakdel, hvaremot den bakersta sitter som en sadel
i mellanrummet mellan rygg- och stjärtfenan. De
yngre hannarnas färgteckning öfverensstämmer med
honornas. Blåsnultran förekommer i både Medelhafvet
och Atlantiska hafvet, längs
Europas västkust, upp till mellersta Norge. Vid Bohus
län är den på vissa ställen ganska allmän. Den når en
längd af 30–35 cm. och har ett fast och hvitt kött,
men är föga eftersökt till födoämne. F. A. S.*
Blåsot l. Cyanos (af grek. kyanos, blå), en
vid åtskilliga sjukdomar, i synnerhet hjärt- och
lungåkommor, ej sällan förekommande blåaktig färgning
af huden, hvilken färgning hufvudsakligen beror på
ett hinder för blodomloppet och däraf framkallad
stockning i de finare blodådrorna, som bortföra
det venösa blodet från hudytan. Den cyanotiska
färgen kan växla från en knappt märkbar blåaktig
skiftning till en mörkt svartblå ton. Cyanosen
är icke att betrakta såsom en sjukdom, utan
såsom ett sjukdomssymtom. Benämningen
"blåsot" är sålunda oegentlig.
P. W.*
Blåspetten, zool., detsamma som vanliga nötväckan.
Se Nötväcksläktet.
Blåsrost l. Peridermium, bot.,
är æcidieformen af åtskilliga rostsvampar
tillhörande släktena Coleosporium och <i>Cronartium<i>,
som i stor utsträckning härja barrskogarna,
särskildt furuskogen. Jfr Cronartium.
G-A. (G. L–m.)
Blåsrör. 1. Kem. Se Analys. – 2. (Gravatena,
Rocuna) Ett slags jakt- och krigsvapen, som är mycket
brukligt hos några indianstammar i Syd-Amerika. Det
består af ett 2,3–2,8 m. långt, rakt rör, ur hvilket
en 4,4-5,3 dm. lång förgiftad pil utblåses.
Blåssjukdomar. Se Urinvägarnas sjukdomar.
Blåssjäl, zool. Se Klappmytsen.
Blåsstarr (Blåsestarr), bot., riksspråkets benämning
på lappskogräset, Carex vesicaria, med anledning af
dess uppblåsta frukter.
Blåssten (Blåsesten), patol. I urinblåsan bildas
(ej allenast hos äldre personer, utan någon gång
äfven hos barn) under förhållanden, som endast till
en del äro kända, fasta kroppar af växlande antal
och storlek, därigenom att urinens salter eller
inflammationsprodukter utfällas. Den första kärnan
tillhör vanligast icke blåsan själf, utan har antingen
kommit ned från njurarna (njursten) eller blifvit
införd utifrån. Om en sådan kärna får stanna kvar i
blåsan, bildas omkring densamma med nödvändighet
aflagringar, hvarigenom stenens (stenarnas)
omfång slutligen kan blifva mycket stort. Den
kemiska sammansättningen växlar ej obetydligt, men
blåsstenarna låta dock i allmänhet hänföra sig till
någondera af följande tre grupper. Den första omfattar
de stenar, som bestå af urinsyra och någon gång salter
däraf. De äro vanligast små eller af medelmåttig
storlek, af gulröd färg, ovala, tillplattade och
ganska fasta. De förekomma mest hos personer, som
"lefvat godt", försummat kroppsrörelser och således
lida af ofullständig syrsättning af blodet. Denna är
den form, som gifvit anledning att kalla stenpassionen
i allmänhet för "rikemans sjukdom", ett epitet,
som alls icke passar för de öfriga formerna. Den
andra gruppen omfattar de stenar, som bestå af
oxa1syrad kalk. Sådana förekomma hos personer,
som af ansträngningar eller sjukdomar blifvit
nedsatta till kropp eller själ, och ej sällan hos
hypokondriska människor. Stenarna äro sällan mycket
stora, men däremot ofantligt hårda samt knöliga och
af mörkbrun, nästan svart färg, hvarför de ock kallas
mullbärsstenar. Den tredje gruppen omfattar sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
