- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
851-852

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bock, Franz - Bock, Karl Alfred - Bockbier - Bockblad - Bockbro - Bockdrill - Bockebössa. Se Hakebössa - Bocken - Bockenheim - Bockeram. Se Barragan - Bockhof, veter. Se Hoflidanden - Bockhold. Se Bockold - Bockholms-sund - Bockholms-Sättra - Bockhorsfrö, bot. Se Trigonella - Bockhufvud, krigsv. Se Bock - Bockkran, maskinb. Se Lyftkran - Bocklager, maskinb. Se Axellager - Bocklet - Bockning - Bockold (Bockhold, Bockolt), Johann, tysk vederdöpare. Se Johan af Leiden - Bockort, bergsv. Se Grufbrytning - Bocksbeutel - Bocksula, krigsv. Se Bock - Bocktörne, bot. Se Lycium - Bockum-Dolffs, Florenz Heinrich Gottfried von - Bocksvindspel, maskinb. Se Lyftkran - Bocköl (ty. bockbier). Se Bockbier - Bôcland. Se Folkland - Bocquillon [båkkijå'], Guillaume Louis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtjänt om den kyrkliga konstens uppsving vid
Rhen. Bl. a. grundade han det ärkebiskopliga museet
och diecesan-konstföreningen i Köln äfvensom ett
par mönsterskolor för kyrkliga broderier. Därjämte
inrättade han flerstädes guldsmedsverkstäder för
tillverkning af kyrkokärl och kyrkliga prydnader. Från
sina många arkeologiska resor i Europa och orienten
hemförde han en mängd kyrkliga konstsamlingar,
hvilka han donerade till staden Aachen. Bland hans
skrifter må nämnas praktverket Die kleinodien des
heiligen römischen reichs deutscher nation nebst den
kron-insignien Böhmens, Ungarns und der Lombardei

(1864), Der kunst- und reliquienschatz des Kölner
doms
(1869) och Die textilen byssusreliquien des
christlichen abendlandes
(1895).

Bock, Karl Alfred, norsk naturforskare och
upptäcktsresande, f. 17 sept. 1849 i Köpenhamn, kom
1868 till England, där han studerade naturvetenskap,
och fick anställning hos svensk-norske konsuln i
Grimsby. 1875 flyttade han till London, hvarifrån
han med understöd af markisen af Tweeddale begaf sig
till Indiska arkipelagens stora öar for att studera
deras fauna. Han uppehöll sig först
i västra delen af Sumatra, men begaf sig sedan till
Borneo, ställd i spetsen för en af nederländsk-indiske
generalguvernören van Lansberge utrustad expedition
till det inre af denna ö. Han följde Mahakamfloden
från dess mynning, på östkusten, uppåt, satte sig
i förbindelse med sultanen af Koetei och lyckades
med dennes bistånd under en tid af fem månader
utforska en stor del af det dittills okända
inre af Borneo och komma ut vid Bandjermasin
på sydkusten. Våren 1881 anträdde han en
upptäcktsresa till Siam och Lao, hvarvid han
understöddes af konungen af Siam, som ställde först
en flodångare, senare kanoter, elefanter och följe
till hans disposition. Resan varade sju månader
och gick genom dittills föga kända trakter.
Från 1883 uppehöll sig B. i Norge, men mottog 1886
anställning som svensk-norsk vicekonsul i Sjanghai
och blef 1893 generalkonsul därstädes. 1903 tog han
afsked från denna befattning. Af hans hemförda
samlingar af etnografiska föremål har största
delen förenats med londonska samlingar, en del kommit
till etnografiska museet i Kristiania. Sina resor
har han skildrat i The headhunters of Borneo (1881;
"Hufvudjägarne på Borneo", 1884) och Temples and
elephants
(1884; "Tempel och elefanter", 1885),
hvilka arbeten äfven öfversatts till norska,
tyska och holländska. Dessutom har han utgifvit
Orientalske eventyr (1885), med illustrationer efter
teckningar af japanska konstnärer.

Bockbier [-bir], ty., l. Bock, ett alkoholstarkt
och sött öl, som lär uppkallats efter preussiska
staden Einbeck.

Bockblad, bot., ett vanligt växtnamn, som emellertid
tillägges de mest olika växter, t. ex. vattenklöfvern
(Menyanthes trifoliata), kärleksörten (Sedum
Telephium
) och konvaljens blad.

Bockbro, krigsv., bro, som, förutom de båda
landfästena, endast har bockar till stöd. L. W–son M.

Bockdrill (it. trillo caprino. fr. chevrotement),
mus
., en felaktigt utförd drill, i synnerhet
det stötvisa, bräkande förstärkandet af
en ton i stället för växling mellan två.
A. L.

Bockebössa. Se Hakebössa.

Bocken, luftkurort i Schweiz, kantonen Zürich,
2 km. s. ö. om Horgen. 453 m. ö. h.

Bockenheim [-hajm], förr stad i preussiska
regeringsområdet Kassel, men sedan 1 apr. 1895 förenad
med Frankfurt am Main.

Bockeram. Se Barragan.

Bockhof, veter. Se Hoflidanden.

Bockhold. Se Bockold.

Bockholms-sund, sund mellan Ekeröfjärden och Södra
Björkfjärden i Mälaren, i n. begränsadt af Lillön,
i s. af Södertörn.

Bockholms-Sättra, ångtegelbruk i Ekerö socken,
Stockholms län, i närheten af Södertälje. Bruket eges
af Bockholms-Sättra aktiebolag, hvars aktiekapital
uppgår till 154,000 kr. och hvars styrelse har sitt
säte i Stockholm. 1903 framställdes vid bruket
omkr. 5 mill. st. mur-, tak- och rörtegel, och
arbetsstyrkan utgjorde s. å. i medeltal 157 personer.
K. K.-Å.

Bockhornsfrö, bot. Se Trigonella.

Bockhufvud, krigsv. Se Bock.

Bockkran, maskinb. Se Lyftkran.

Bocklager, <i>maskinb</b>. Se Axellager.

Bocklet, by och badort i bajerska regeringsområdet
Unterfranken, vid Saale, nära Kissingen. 344
inv. (1900). Källor med starkt järnhaltigt vatten.

Bockning, böjning af bleck, plåt eller stänger av
metall. Se Bleckslageri.

Bockold (Bockhold, Bockolt), Johann</sp>, tysk
vederdöpare. Se Johan af Leiden.

Bockort, bergsv. Se Grufbrytning.

Bocksbeutel [-böjtel], ty., kort, bukig butelj, på
hvilken vinet från Stein, Franken, merendels tappas;
äfven benlimning på själfva vinet.

Bocksula, krigsv. Se Bock.

Bocktörne, bot. Se Lycium.

Bockum-Dolffs, Florenz Heinrich Gottfried von,
tysk politiker, f. 1802, d. 1899, avancerade på
ämbetsmannabanan till öfverregeringsråd. Han
var 1842–51 medlem af westfaliska landtdagen, där
han yttrade sig i frisinnad anda, och tillhörde
1852–85 preussiska landtdagens andra kammare ("das
abgeordnetenhaus"), där han 1861 grundade "vänstra
centern", hvilket parti – i början uppkalladt efter
B. – intog en mellanställning mellan framstegspartiet
och de moderatliberale. Som kammarens vicepresident
kom B. i häftig konflikt med krigsministern Roon
vid ett tillfälle, då denne i egenskap af minister
vägrade underordna sig husets af B. som fungerande
president utöfvade disciplin, hvarvid den senare
genast afbröt sammanträdet (11 maj 1863). B. fick
vid flera tillfällen under sin ämbetsmannabana röna
prof på regeringens missnöje öfver hans verksamhet i
landtdagen. 1865 tog han afsked ur statstjänsten. 1867
invaldes B. i nordtyska och 1872 i den första tyska
riksdagen. Sitt riksdagsmandat nedlade han 1884.

Bockvindspel, maskinb. Se Lyftkran.

Bocköl (ty. bockbier). Se Bockbier.

Bôcland. Se Folkland.

Bocquillon [båkkijå’], Guillaume Louis, äfven
kallad Wilhem, fransk musiker, f. 1781. blef
1810 professor i musik vid Lycée Napoléon och 1819
sånglärare i en folkskola i Paris, där han införde
den bell-lancasterska lärometoden, samt fick 1839
uppsikten öfver sångundervisningen i Frankrike. Död
1842. Han gjorde sig högt förtjänt om utbildandet af
elementarsången i nämnda land. Bland hans efterlämnade
verk märkes i synnerhet <i>Manuel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free