- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
859-860

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boden-Karlsborgs artilleriregemente - Bodenmüller [bo-], Friedrich - Bodens ingenjörkår - Bodensjön - Bodenstedt [bo-], Friedrich Martin von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åter bildades 1893 af de båda små, på Karlsborg
förlagda artillerikompanier, som förut tillhörde Göta
artilleriregemente. Det nya regementet skall bestå af
en bataljon på 4 kompanier på Karlsborg och en på 6
kompanier i Boden. Den senares uppsättning har ännu
(1905) icke påbörjats.

C. O. N.

Bodenmüller [bå-], Friedrich, tysk målare, f. 1845
i München, deltog som officer i kriget 1870–71
och målade sedan taflor med ämnen därifrån, bl. a.
Gatstrid i Versailles,
Episod från slaget vid Sedan och
Bajerska trupper i slaget vid Wörth
(de båda sistnämnda i nya pinakoteket i München).
B. har sedan äfven behandlat kostymgenren och
fantastisk-allegoriska motiv, t. ex. i
fantasier öfver Beethovens Cissmollsonat.

G–g N.

Bodens ingenjörkår (n:r 4), en för fästningen Boden
afsedd ingenjörkår, som skall hafva 4 kompanier. Dess
uppsättning började hösten 1903.

Boden-sjön [bå-], förut Bodmansee, äfven Schwäbisches
meer
, romarnas Lacus brigantinus, fr. Lac de
Constance
, stor insjö mellan Baden, Württemberg,
Bajern, Österrike och Schweiz, är belägen 399
m. ö. h. (vid medelvattenstånd) och har en areal af
539 kvkm. Största längden är 69 km., största bredden
13,5 km., hela omkretsen 196,5 km.; det största djupet
(mellan Friedrichshafen och Konstanz) är 252 m. I
sitt nordvästra hörn delar sig sjön i två armar, en
sydlig, Unter-see eller Zeller-see, som från Konstanz
till Radolfzell är 18 km. lång och egentligen är
en själfständig sjö, samt en nordlig, Ober-see
eller Ueberlinger-see (äfven kallad Bodmer-see),
21 km. lång. I den förra ligger ön Reichenau, i den
senare ön Mainau. I sjöns sydöstra del ligger på tre
öar staden Lindau. Boden-sjöns största tillflöde är
Rhen, som med sitt slam alltmer uppgrundar den östra
delen. Sjön har en gång gått ända till Bendern – hela
Rhendalen därifrån ned till sjön är bildad af flodens
aflagringar – och ännu i 4:e årh. nådde sjön upp till
Rheinegg. Andra floder, som inflyta i Boden-sjön, äro
Ach, Argen, Schussen, Urnauer-, Seefelder-, Gold-,
Stein- och Radolfzeller-Ach m. fl. Vattentillflödet
beräknas vid stark nederbörd till 1,800 kbm. i
sekunden, och hela sjöns vattenmängd till 41,470
mill. kbm. Utan synbara orsaker kan sjön ibland stiga
och falla med ända till 2 meter. Dessa fluktuationer
kallas "ruhss". Häftiga vindar, särskildt den sydliga
"föhn", framkalla stora vågor på sjön. Blott under
mycket kalla vintrar tillfryser Boden-sjön, sedan år
895 blott 30 gånger (senast 1880). Den är rik på fisk,
däribland stora malar, foreller (Salmo lacustris och
Salmo salvelinus) och en sikart. Boden-sjön afflyter
genom Rhen, som nu går ut från dess sydvästligaste
vik, men som i äldre tider influtit först ur Ober-see,
sedan ur Unter-sees nordligare vik. Trafiken på
Boden-sjön är lifligare än på någon annan af Europas
insjöar. 8 järnvägar leda till sjön, som dessutom är
omgifven af en sammanhängande järnvägsgördel. En
mängd ångbåtar trafikera den. Järnvägsfärjor,
som öfverföra hela tåg, gå emellan Romanshorn å
ena, Lindau och Friedrichshafen å andra sidan samt
emellan Bregenz och Rorschach. Ångbåtarna befordra
årligen 400,000 personer och 10 mill. deciton
fraktgods. Sjöns stränder äro blott i nordöst
branta, men i regel bergiga, på några ställen dock
slätter. Fruktträdgårdar och vingårdar samt åkerfält,
ängar och skog betäcka dem; gamla borgar,

kyrkor och kloster, byar, städer och praktfulla
landtgårdar ligga utefter dem. Många kvarlefvor
från pålbyggnadstiden hafva funnits i sjön.

J. F. N.

Bodenstedt [bå-], Friedrich Martin
von
, tysk skald och öfversättare, f. 22 april
1819 i Peine (Hannover), var 1841–44 informator
illustration placeholder

hos furst Golitsyn i Moskva, tjänstgjorde ett år
som gymnasielärare i Tiflis samt företog 1845
äfventyrsrika färder i Kaukasus och Armenien, hvarefter
han öfver Konstantinopel och Grekland återvände till
hembygden. Han reste 1847 för konststudier till
Italien, blef 1848 redaktör af "Österreichischer
Lloyd" i Triest och redigerade 1850–52 "Weserzeitung"
i Bremen. Ryktbar vorden genom poetiska och andra
skrifter, grundade på intryck från hans vistelse i
de halfasiatiska ryska trakterna, kallades han 1854
af konung Maximilian II till München att bekläda
en professur i slaviska språk och litteraturer,
hvilket ämne han 1858 utbytte mot fornengelska. 1867
uppdrog hertigen af Meiningen åt honom att vara
intendent vid därvarande hofteater och förlänade
honom adelskap. Under de tre år B. ledde nämnda
teater, förberedde han den höga sceniska ståndpunkt,
som "Meiningarnas" trupp intagit. 1879–80 företog
han en föreläsningsturné till Nord-Amerika och var
därefter bosatt i Wiesbaden, hvarest han dog 18 april
1892. – B. egde ovanliga gåfvor för språk, men ingen
riktig vetenskaplig skolning. Som skriftställare
debuterade han med "Die poetische Ukraine" (1845),
en samling fint känsliga öfversättningar af lillryska
folkvisor. Hans författarhåg väcktes af Kaukasus’
naturskönhet och därvarande bergfolks pågående
frihetsstrider mot ryska väldet. Han kom med någonting
nytt i sina måleriskt skildrande prosaarbeten
Die völker des Kaukasus etc. (2 bd, 1848; 2:a uppl. 1855) och
Tausend und ein tag im orient (2 bd, 1850; 5:e uppl. 1891).
Sina många i det senare arbetet inströdda lyriska dikter
sammanförde B. i en särskild volym, under titeln
Lieder des Mirza Schaffy (1851),
hvilken kvasiorientaliska diktcykel, som länge
äfven af kännare troddes vara öfversättningar från
österländska original, haft en oerhörd framgång i
Tyskland (161:a uppl. 1902) och öfversatts på många
språk, t. o. m. hebreiska och tatariska (på svenska af
Göran Björkman, "Mirza Schaffys sånger", 1884). Också
äro scenerier, stämningar och språkskrud ytterst väl
träffade. B. gick här lyckligt i Rückerts spår, men
gaf dock luft åt sitt eget särdeles lefnadsfriska
kynne i dessa metriskt välklingande poem, som på
det behagligaste sätt predikade godmodig epikureism
och glad lefnadsvishet; de voro som skapade för den
tyska medelklassen, som då sökte sinneshvila efter
de politiska stormarna. Med undantag af samlingen
Aus dem nachlass Mirza Schaffys. Neues liederbuch (1874; 17:e uppl. 1891),
som eger mera af reflexion och Goethes kontemplativa
lugn, utvisar B:s senare lyrik,
Einkehr und umschau (1876; 3:e uppl. 1877),
Neues leben (1886)
m. fl. samlingar, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free