- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
875-876

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boerfolket - Boerh. - Boerhaave [borhafe], Hermann - Boerhavia [bor-], bot. Se Nyctaginaceæ - Boer-kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(se d, o.) och mot 1890-talets slut
behärskade flera af de ledande männen i de båda
boerrepublikerna. Utom af detta förbund uppbäres
den holländska nationalitetsrörelsen i
Syd-Afrika af Zuidafrikaansche taalbond,
hvilket särskildt sträfvar för skriftholländskans
införande som undervisningsspråk i statsskolorna
och som förvaltningsspråk i Kapkolonien. Efter
boerkrigets slut har denna nationalitetsrörelse
mist sin politiska, mot det brittiska väldet
riktade udd, men fortlefver på andra områden med
oförminskad kraft. Litt.: A. Sparrman, "Resa till
Goda-Hopps-udden, hottentott- och kafferlanden åren
1772–76" (1783, i utdrag utg. af V. Söderberg i
"För skola och hem", 7, 1900), G. Mc Call Theal,
"History of South Africa" (5 bd, 1887–93), Seidel,
"Transvaal; die südafrikanische republik,
historisch, geographisch, wirtschaftlich
dargestellt" (3:e uppl. 1900), och Bryce,
"Impressions of South Africa" (3:e uppl. 1899). Se
i öfrigt under Syd-Afrika anförda arbeten.
V. S–g.

Boerh., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för H. Boerhaave.

Boerhaave [börhafe], Hermann, holländsk läkare,
den ryktbaraste af 18:e århundradets läkare, f. 1668,
bestämde sig till en början för teologiens studium och
blef 1690 filos. doktor samt gaf därefter undervisning
i matematik. Men hans studium af Spinozas skrifer
ådrog honom misstanken att icke vara ortodox,
hvilket föranledde honom att öfvergifva teologien
och vända sig till medicinen, för hvilken han länge
haft böjelse. Han erhöll mcdicinedoktorsgraden
i Harderwijk 1693, hvarefter han uppträdde såsom
praktiserande läkare i Leiden. 1701 kallade honom
universitetet därstädes till lärare i teoretisk
medicin. I det berömda tal, hvarmed han tillträdde
denna plats, framhöll han kraftigt nödvändigheten
att studera Hippokrates. Den tidens läkare sökte
nämligen att i de då hastigt uppväxande vetenskaperna
kemi och fysik få en säker vetenskaplig grundval för
medicinen, men kommo därvid nästan helt och hållet
ifrån att aktgifva på huru naturen går till väga vid
sjukdomen. Det var om detta aktgifvande B. ville
påminna, och han visade genom lära och föredöme, att
det mycket väl stod tillsammans med det ökade vetande
den nya tiden förvärfvat. Leidens universitet blef
genom. B. vidt berömdt, och dit strömmade lärjungar
från alla Europas länder (bl. a. Linné). Liksom
han förut afböjt kallelsen att såsom Vilhelm
III:s lifmedikus komma till Haag, afslog han 1703
en kallelse till universitetet i Groningen. Han
kvarblef i Leiden, och såsom direktor för dess sjukhus
var han den förste, som grundade en ordnad klinisk
undervisning. Därjämte blef åt honom uppdraget att
bestrida först den botaniska professuren (1709)
och sedermera den kemiska (1718). I alla dessa fack
utvecklade han en beundransvärd verksamhet, och hans
lärarförmåga var högst ovanlig.
Den mer och mer tilltagande gikten
nödgade honom dock att 1729 taga afsked från
sina lärarbefattningar. Han dog 23 sept. 1738,
efter att "hafva i trettio år varit de europeiska
hofvens medicinska orakel, sina åhörares afgud
och ett föremål för hela den litterära världens
beundran". Det heter ock om honom: "hans lärdom
kunna väl några, om också få, uppnå, men knappast
någon hans gudalika sinnelag, som älskade alla,
ville alla väl, äfven afundsmän och fiender, och
som aldrig förklenade någon". B. nämndes vanligen
"den store", och en gång, när han tillfrisknat
från en svår sjukdom, illuminerades hela Leiden. I
Peterskyrkan därstädes upprestes efter hans död
en vård till hans minne. Se vidare hans biografi i
"Biogr, lexikon d. hervorragendsten aerzte aller
zeiten u. völker". Bg.*

Boerhavia [bor-], bot. Se Nyctaginaceæ.

Boer-kriget l. Sydafrikanska kriget, de vanliga
benämningarna på den strid om herraväldet
i Syd-Afrika, som 1899–1902 fördes mellan
den brittiska kronan å ena sidan och de båda
boerrepublikerna Transvaal och Oranjefristaten,
understödda af en boerresning i vissa delar af
Kapkolonien, å den andra. Närmast framkallades
kriget genom konflikten mellan den härskande
klassen i Transvaal och i republiken bosatta
s. k. uitlanders, i samband med landets industriella
utveckling nyinflyttade kolonister, till största
delen af brittisk härkomst, åt hvilka boerregeringen
af omtanke om sin maktställning ej ville inrymma
medborgarrätt. Ytterligare skärptes denna konflikt,
då den brittiska regeringen åtog sig uitlanders’
sak och maktinnehafvarna i de båda boerrepublikerna
å sin sida afgjordt anslöto sig till de sträfvanden,
som åsyftade att, i nödfall med den brittiska maktens
våldsamma undanträngande, förskaffa det politiska
öfverväldet åt boerelementet bland Syd-Afrikas hvita
befolkning. Om dessa förvecklingar se närmare
Syd-Afrika (historia).

Som datum för krigsutbrottet kan man räkna 9
okt. 1899, då boerna genom ett ultimatum gjorde
slut på de sedan några månader under växande
spänning pågående underhandlingarna; enligt dettas
bestämmelser inträdde krigstillståndet formligen två
dagar senare. Boernas sammanlagda väpnade styrka torde
vid krigsutbrottet ha uppgått till inemot 38,000 man
(23,000 transvaalare och 15,000 boer från Fristaten);
i kriget beräknas något öfver 50,000 af de båda
republikernas invånare ha deltagit. Därtill kommo
senare ungefär 10,000 insurgenter i Kapkolonien och
omkr. 2,500 utländska frivilliga. Antalet boertrupper
i fält var emellertid under krigets olika skeden
högeligen växlande. På sommaren 1899 fanns af
reguljära brittiska trupper endast omkr. 10,000 man
i Syd-Af rika; först i midten af sept. sändes från
Indien en förstärkning på 5,600 man. Äfven i hast
uppsatta lokala och frivilliga kårer (till ett antal
af sammanlagdt omkr. 8,000 man) inräknade, voro alltså
de brittiska trupperna vid krigets början boerna
väsentligt underlägsna i antal, liksom öfver hufvud
i stridsduglighet för ett sydafrikanskt fälttåg, och
engelsmännens situation var därför de första veckorna
högeligen kritisk. Boerna öppnade fientligheterna
genom ett kombineradt infall från Fristaten och
Transvaal i norra Natal, hvarjämte Mafeking i den
till Kapkolonien hörande delen af Betsjuanaland samt
Kimberley inneslötos af deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free