- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
907-908

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boheman. 1. Karl Adolf Andersson B. 2. Karl Henrik B - Bohemia - Bohhemien - Bohemund (Boemund), furstar af Antiokia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åter förvisad ur riket, tydligen på grund af
kronprinsens fruktan för hans konspirationer. Rörande
sistnämnda förvisning insände han till
justitieombudsmannen en mängd klagoskrifter, hvilka
dock lämnades utan afseende. Död 1831 i armod i
Wandsbeck (nära Pyrmont). – B:s efterlämnade ordenstal
äro hållna i en svulstig stil och röja ett ringa
mått af begåfning hos författaren. Samtiden har,
såsom E. Tegnér säger, utan tvifvel tillmätt hans
uppträdande större vikt än det förtjänte.

Litt.: H. G. Trolle-Wachtmeister, "Anteckningar
och minnen", utg. af E. Tegnér, I, 23 ff. (1889),
Ridderstad, "Gömdt är icke glömdt", III
(1846), Ehrenström, "Anteckningar", utg. af
S. J. Boëthius, II, s. 485 ff. (1883), samt
E. Tegnér, "G. M. Armfelt", III, s. 10 (1894).
(L.W-m.)

2. Karl Henrik B., den föregåendes brorson, entomolog,
f. 10 juli 1796 i Jönköping, blef student i Lund 1812
och egnade sig därefter åt juridiken, men ingick
1813 som underofficer vid Jönköpings regemente,
deltog i fälttåget mot Norge 1814 och blef 1837
kapten. Sin lediga tid använde han mestadels till
forskningsresor, på hvilka han oftast åtföljdes af
yngre vetenskapsidkare. 1837–38 var han förordnad
att förestå intendentsbefattningen vid zoologiska
riksmuseum i Stockholm, och 1841 kallades han af
Vetenskapsakademien till professor och intendent
för de entomologiska samlingarna. Dessa ökades af
honom därigenom att han dit skänkte sin egen under
30 år sammanbragta insektsamling. Såsom intendent
utgaf B. Årsberättelser om framstegen i insekternas,
myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria

för 1840–56 (1843–59). Dessutom författade han
bl. a. Nya svenska homoptera beskrifna (1847),
<i>Insecta Caffrariæ (1848–57, där han beskref de af
J. A. Wahlberg 1838–45 samlade afrikanska insekterna),
vidare Bidrag till Gottlands insektfauna (1850),
Monographia cassididarum I–IV (1850–62), Entomologiska
anteckningar under en resa i södra Sverige 1851

(1852) samt Catalogue of coleopterous insects in the
collection of the British museum. Part IX. Cassididæ

(1856). Ledamot af Vetenskapsakademien 1838. Död 2
nov. 1868.

Bohemia, det latinska namnet på Böhmen.

Bohemien [båemiä’], fr., egentl, bömare; zigenare;
person, som för ett oregelbundet lif. Jfr Bohem.

Bohemund (Boemund). furstar af Antiokia. 1. Bohemund
I
, f. omkr. 1065, d. 7 mars 1111 i Canossa, var äldste
son till den normandiske hertigen Robert Guiscard af
Apulien, Kalabrien och Sicilien i dennes första, icke
furstliga äktenskap med Alberada. Han deltog 1081–85 i
sin faders krig i Epirus mot den bysantinske kejsaren
Alexios I Komnenos och vann därunder två segrar, men
måste likväl med oförrättadt ärende återvända till
Italien; han anses nämligen hafva sträfvat efter att
bemäktiga sig tronen i Konstantinopel. Efter faderns
död (1085) gick B. genom sin styfmoders intriger miste
om dennes rike, som tillföll hans yngre halfbroder
Roger, och först efter fyra års strider kunde han
sätta sig i besittning af furstendömet Tarent. Tapper,
förslagen och ärelysten, fann han därefter i första
korståget ett gynnsamt tillfälle att på annat sätt
vinna ära och rike och var kanhända den ende furste,
som af öfvervägande politiska
bevekelsegrunder slöt sig till detta företag. I spetsen för
en talrik skara normanner från södra Italien for han
1096 öfver till Grekland och måste liksom de öfrige
korsfararna hylla sin forne fiende kejsar Alexios
som länsherre. Han blef en af korsfararhärens
ledare och framträdde snart som dess bästa
fältherretalang. Slaget vid Doryleum (1 juli 1097)
vanns sålunda till stor del genom hans duglighet. Med
härens förtrupper öfvergick B. därefter Taurus och
inträngde i Syrien. När korsfararna tycktes försmäkta
framför det starkt befästa Antiokia, lyckades B. förmå
den armeniske renegaten Firuz az Zerrad, som blifvit
förolämpad af stadens härskare, emiren Bagi
Sijan, att 5 och 6 juni 1098 släppa in normannerna
i ett af honom bevakadt torn, hvarefter staden
med lätthet eröfrades. B., som på förhand af sina
vapenbröder betingat sig Antiokia i lön för sin hjälp,
blef därefter för 14 dagar vald till korsfararnas
öfverbefälhafvare, då sultanen Kerboga af Mosul med
sin öfverlägsna belägringshär syntes skola i grund
tillintetgöra dem, och lyckades, understödd af den
våldsamt uppflammande trosfanatismen bland de kristne
krigarna, i grund krossa den mäktige sultanen. Trots
afund och intriger från de förnämste korsriddarnas
sida, i synnerhet Raimond af Toulouse, kunde B. häfda
sin ställning som furste af Antiokia, där han också
kvarstannade, medan större delen af korsfararna drog
mot Jerusalem. Han blef visserligen nödsakad att
erkänna kejsaren i Konstantinopel som sin länsherre,
men var i själfva verket nästan själfständig.

På alla håll omgifven af fientliga grannar och med
endast en ringa återstod af sina normanner till
sin hjälp, hade emellertid B. stora svårigheter
att öfvervinna vid ordnandet och försvaret af sitt
rike. År 1100 råkade han i fångenskap hos emiren af
Sivas, som först efter fyra år lösgaf honom mot en dryg
lösepenning. När sarasenerna alltjämt hårdt ansatte
honom, lämnade han Antiokia åt sin högsinte kusin,
grefve Tankred af Normandie, och begaf sig till Europa
för att samla nya trupper. I Frankrike gifte han sig
med en dotter till konung Filip I och värfvade en
här. Med denna vände han sig därpå än en gång mot
kejsar Alexios, men efter en misslyckad belägring
af Durazzo 1108 måste han sluta en ogynnsam fred,
hvarpå han begaf sig till Italien. Han stod just i
begrepp att återvända till Antiokia, då döden gjorde
slut på hans oroliga bana. Jfr Kugler, "Bohemund und
Tankred, fürsten von Antiokia" (1862).

2. Bohemund II, den föregåendes yngste son och
efterträdare, f. 1108, d. i febr. 1130, var vid
faderns död blott tre år, hvarför regeringen i
Antiokia öfvertogs af faderns kusin Tankred. Denne
dog emellertid redan 1112, och förmynderskapet
för B. öfvergick då till hertig Roger af Salerno,
under hvars odugliga styrelse Antiokia alltmer gick
tillbaka. Riket skulle med säkerhet gått under, om
ej konung Balduin II af Jerusalem genom sin seger
öfver muhammedanerna vid Danim (14 aug. 1120) räddat
det. B., som 1126 själf tillträdde regeringen, var
tapper och högsint, men hans äktenskap med Balduins
dotter Alice, en i hög grad härsklysten och intrigant
kvinna, bragte oreda i landet. B. stupade 1130 i en
strid mot emiren Ghazi ibn Danisjmend i Cilicien,
öfverlämnande riket åt sin treåriga dotter Constance,
som blef förmäld med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free