Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohemund (Boemund), furstar af Antiokia - Bohlin, Abraham, bokförläggare. Se Lindh - Bohlin, Karl Petrus Teodor - Bohman, Karl Johan - Bohn [bån], Johannes - Bohn [båu'n], Henry George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grefve Raimond I af Poitou och efter dennes död (1152) med grefve Rainald af Châtillon.
3. Bohemund III, den föregåendes dotterson och Raimonds af Poitou son, tillträdde 1163 regeringen i Antiokia, men råkade kort därefter i fångenskap hos
atabegen Nur ed-din af Damaskus, som t. o. m. var nära att intaga Jerusalem. Han blef dock snart frigifven mot en betydlig lösepenning. Svag och lättsinnig, lät han riket förfalla och ådrog sig allmänt förakt, emedan han skilde sig från sin gemål Teodora, dotter till bysantinske kejsaren Manuel, för att kunna upphöja sin älskarinna Sibylla på
tronen. B. blef då bannlyst och hans rike belagdt med interdikt. Prästerskapet och vasallerna gjorde uppror, och landet sönderslets af inbördeskrig, samtidigt med att Saladin härjade dess gränser. Slutligen slöt B. med denne en skymflig fred 1188 samt fick med gunst och nåd behålla tronen till sin död, 1201.
4 och 5. Bohemund IV (1201–33) och Bohemund V (1233–51) voro båda obetydliga. Den förre måste 1216–19 kämpa om besittningen af Antiokia med Raimond Rupin.
6. Bohemund VI nödgades 19 maj 1268 utrymma Antiokia till den egyptiske mamluksultanen Bibars och lefde sedan till 1274 såsom furste af Tripolis i ständig strid med sarasenerna.
7. Bohemund VII, den föregåendes efterträdare, dog barnlös 1287, hvarefter en tronstrid utbröt om spillrorna af det forna furstendömet Antiokia.
Därunder intogos Tripolis 1289 och S:t Jean d’Acre 1291 af sarasenerna, hvarmed korsfararna förlorade sina sista fasta platser i österlandet. E. A–t.
Bohlin, Abraham, bokförläggare. Se Lindh.
Bohlin, Karl Petrus Teodor, astronom, f. 30 okt. 1860 i Stockholm, tog 1878 maturitetsexamen därstädes samt blef 1883 filos. licentiat i Uppsala, 1885 docent i astronomi och 1886 filos. doktor. 1880–83 hade han anställning som amanuens vid Uppsala observatorium samt deltog under somrarna s. å. i generalstabens geodetiska och astronomiska arbeten och under vintern 1882–83 i de magnetiska variationsobservationer, som i Uppsala anordnades i samband med då pågående internationella arktiska expeditioner. 1884–88 och 1890–91 tjänstgjorde han som biträdande astronom vid Vetenskapsakademiens observatorium och tvenne gånger, 1888–89 samt 1896, som t. f. observatör vid Uppsala observatorium. 1891–93 vistades han på resa
i Tyskland och Ryssland och 1893–94 på en ny resa i Ryssland. Under resorna innehade B. anställningar vid kungl. astronomiska räkneinstitutet i Berlin, där han deltog i beräkningarna af planeten Jupiters störingar på en del småplaneter, samt vid 0. Backlunds räknebyrå i Petersburg för beräkning af enckeska kometens bana. 1897 utnämndes han till Vetenskapsakademiens astronom med professors titel. S. å. utsågs han därjämte till lärare i astronomi vid Stockholms högskola. 1898 valdes han till ledamot af Vetenskapsakademien och 1900 till ledamot af Fysiografiska sällskapet i Lund. B. har
utgifvit en mängd astronomiska afhandlingar, mest af teoretiskt innehåll. Han har lämnat synnerligen värdefulla bidrag till frågan om beräkningen af asteroidernas störingar samt framställt och utvecklat den viktiga teorien för s. k. "gruppstöringar", i Tafeln und formeln zur gruppenweise berechnung der allgemeinen störungen benachbarter planeten (Uppsala 1896; fullständigare med titeln Sur le développement des perturbations planétaires (i Stockholms Obs. ann. 1902). Bland af honom utförda observationsarbeten märkas: Bestämning af Upsala observatoriums polhöjd (1882), Om iakttagelserna vid Upsala observatorium för eqitinoktiets bestämning våren och hösten 1889 (1890) samt en hel del i "Astronomische nachrichten" offentliggjorda
observationer på planeter och kometer. Vidare har han lämnat bidrag till frågan om stjärnornas årliga parallaxer. B. har äfven utgifvit en del arbeten inom den rena matematikens och mekanikens gebit.
Bohman, Karl Johan, skolman, f. 26 sept. 1816 i Jönköping, blef 1835 student i Uppsala och 1842 filos. doktor, anställdes 1843 som lärare vid Stockholms lyceum och öfvertog 1851, i förening med 0. v. Feilitzen, föreståndarskapet för detta läroverk. Grundlig bildning, allvarligt och kärleksfullt bemötande af ungdomen och en snart sagdt till passion gränsande hängifvenhet för undervisningen gjorde honom till en af sin tids mest framstående och omtyckte lärare och Stockholms lyceum till en aktad och mycket besökt läroanstalt. Enligt k. br. 23 okt. 1863 fick läroverket, först bland alla enskilda sådana och en tid det enda, dimissionsrätt till universitetet. Då Stockholms lyceum höstterminen 1875 sammanslogs med Stockholms ateneum under dess rektor och efter dess läroplan, ingick B. som lärare vid det nya läroverket. Ett erkännande af de framstående förtjänster B. genom sin skolverksamhet inlagt om det allmänna gafs bl. a. då riksdagen 1880 voterade honom en pension å 2,000 kr. att utgå fr. o. m. 1881, ehuru han aldrig varit i statens tjänst. Han afled å Lidingön vid Stockholm 9 sept. 1882.
Bohn [bån], Johannes, tysk läkare, f. 1640, d. 1718, blef 1668 professor i Leipzig. B:s betydelse i medicinens historia ligger framför allt i hans framhäfvande af den experimentella forskningens betydelse för medicinen, hvarigenom
han väsentligen bidrog att störta det kemiatriska systemet. Hans förnämsta skrifter äro Circulus anatomico-physiologicus seu oeconomia corporis humani (1680), Dissertationes chymico-physicæ (1685) samt de två rättsmedicinska arbetena De
renunciatione vulnerum seu vulnerum lethalium examen (1689) och Dissertatio de officio medici duplici, clinico nimirum et forensi (1704). R.T–dt
Bohn [båun], Henry George, engelsk bokförläggare och skriftställare af tysk härkomst, f. 1796 i London, d. därstädes 1884, öppnade 1831 i London egen bokhandel, som snart utvecklade sig till den största sortiments- och antikvariatsaffär i världsstaden. Från midten af 1840-talet förlade B. i olika serier
billighetsupplagor af äldre och nyare värdefulla arbeten, sammanlagdt uppgående till mellan 600 och 700 bd. För desamma öfversatte B. själf arbeten af tyska och italienska klassiker samt kommenterade Gibbon, Butler, Milton och Walton. B. drog sig 1864 tillbaka från affären och sålde sina många förlagsrättigheter. Han författade Origin and progress of printing (1857) och A dictionary of quotations from english and american poets (1883) m. fl. arbeten. Vid världsutställningen 1851 i London var B. föreståndare för afdelningen böcker. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
