- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
935-936

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bojert - Bojerus, Laurentius (Wawrzyniec Bojer) - Bojesen, Ernst - Bojkotta. Se Boycott - Bojobin, zool. Se Xiphosoma - Bojohemum. Se Boihemem - Bojol, ö. Se Bóhol - Bo Jonsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fartyg till varutransport å floderna. De största
hade en längd af omkr. 10 m. samt voro tacklade såsom
fig. utvisar och försedda med svärd på sidorna, för
att afdriften under kryssning skulle kunna minskas. –
Äfven i svenska flottan förekommo under 16:e och 17:e
århundradena fartyg, som kallades
bojert eller bojort (boghjort) och hvilka
lära haft tre master samt omkr. 60 mans besättning.
R. N.*

Bojerus, Laurentius (Wawrzyniec Bojer), polsk
författare, f. 1563 i Stockholm, d. 13 febr. 1619 i
Braunsberg. B. flyttade 1587 till Krakau, där han
inträdde i jesuitorden och undervisade i poetik,
retorik, matematik och teologi. Under pseudonymen
Emilian Ensgler skref han på latinsk vers Pompa
casimiriana, id est celebritas, qua imago S. Casimiri
in urbe Vilnæ illata est
(Vilna 1604), och under
pseudonymen Krzysztow Zawisza hjältedikten
Carolomachia. Libri tres seu victoria auspiciis
Sigismundi III, regis Poloniæ, de Carolo Sudermaniæ
duce a. 1605 in Livonia relata
(Vilna 1606, öfversatt
på polsk vers af jesuiten Jan Ejsymont 1616). Förutom
ett par smärre latinska dikter tillskrifves honom
ock en Historia de somniis eorumque eventibus.
A–d J.

Bojesen, Ernst, dansk bokhandlare, f. 23 febr. 1849
i Sorö, var 1872–78 meddelegare i en mindre
förlagsaffär, där hans talang för teckning
och originella arrangemanger kommo till god
nytta. Han grundade sedan en själfständig konst- och
förlagsaffär, som särskildt lade an på utgifvandet af
illustrerade arbeten (jubileumsupplagan af Holbergs
komedier 1883–88, P. Hansens teaterhistoria,
Landmandsbogen, Juleroser m. m.), och upparbetade
denna efter hand till en betydande omfattning. 1896
införlifvades den i aktiebolaget "Det nordiske
forlag", hvars hufvudledare han var, och 1903
förenades detta med det största danska förlaget, den
gamla "Gyldendalske boghandel". B. är äfven känd som
en uppfinningsrik och smakfull festarrangör. E. Ebg.

Bojkotta. Se Boycott.

Bojobin, zool. Se Xiphosoma.

Bojohemum. Se Boihemum.

Boijol, ö. Se Bohol.

Bo Jonsson, den svenska aristokratiens hufvudman under
vid pass ett fjärdedels århundrade, hörde till den
ätt, som i vapnet förde ett griphufvud och helt visst
var en gren af de s. k. Algotssönernas
mäktiga släkt; lagman Algots sonson Knut
Folkesson synes hafva varit B:s farfar. B:s moder,
Ingeborg, var dotter af östgötalagmannen Bo Niklisson
(af ätten Natt och Dag). I statens ärenden tog B. icke
någon verksam del, förrän konung Magnus Eriksson,
efter sonen Eriks död, åter hade blifvit ensam konung
i Sverige: han tillhörde då oppositionen och var
nästan från början dennas ledare. 1361 var han en
af de herrar, som (i en beskickning) sändes till
Tyskland, men sveko sin konungs förtroende och på
egen hand drefvo underhandlingar med hansestäderna och
tyska furstar. Efter återkomsten väckte de s. å. split
mellan konung Magnus och hans son Håkan, och i början
af 1363 blefvo B. och hans förnämste hjälpare visade
ur landet. De begåfvo sig då till Tyskland och erbjödo
Sveriges krona åt hertig Albrekt d. y. af Mecklenburg,
systerson till konung Magnus. – Denne fann snart, att
han, för att få bibehålla sin krona, måste kasta sig
i armarna på stormännen, hvilket han också gjorde,
1371. Därmed lades den förnämsta regeringsmakten i
händerna på B., hvilken innehade största delen
af riket i förläning. Gång efter annan sökte konungen
frigöra sig från detta beroende, men måste alltid
göra nya eftergifter. Så fortgick det till 1386,
då B. dog. Stormännen, som, i saknad af sin kloke
och kraftfulle ledare, icke längre voro konungen
öfvermäktiga, inkallade då drottning Margareta.

Bo Jonssons grafsten (se sp. 937).

B. var rik och kraftfull, men föga hofsam, och
den mest genomgående själfviskhet utmärkte hans
uppträdande. Med hotelser och våld tvang han personer
att till sig sälja egendomar, och ej sällan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 12 02:26:49 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free