Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boleslav (Boleslaw), konungar i Polen - Boletus - Boleyn [bu'lin], Anna. Se Anna, engelska furstinnor 2 - Bolfast man. Se Bol - Bolgar. Se Bolgary - Bolgary - Bolgrad - Bolo - Boli - Bolin - Bolin, Andreas Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid faderns död (1139) fick han på sin lott Masovien
och Kujavien, men började snart fika efter hela
riket. Han lyckades förjaga sin äldre broder
Vladislav II, som flydde till Tyskland och vann
Fredrik Barbarossas bistånd. Denne lyckades dock
ej återinsätta Vladislav på tronen, men tvang B. att
erkänna kejsarens öfverhöghet. B. behöll tronen till
sin död och afled utan arfvingar.
5. Boleslav V Westydliwy ("den kyske"), son till Leszek
den hvite, f. 1226, d. 1279, var vid faderns död
endast två år, hvarför Henrik den skäggige regerade
under hans omyndighet. 1242 öfvertog B. själf
regeringen, men måste flera gånger fly ur landet för
de härjande mongolerna. Slutligen lyckades han dock
1266 tillfoga dem ett kännbart nederlag och kunde
sedan kvarstanna. Inre strider upprefvo landet, och
furstemakten försvagades betydligt genom adeln och
prästerskapet samt genom mongolernas anfall. Därunder
lösslet sig också Schlesien från Polen. B. dog utan
arfvingar. Se vidare Schiemann, "Russland, Polen
und Livland bis ins 17. jahrh." (2 bd, 1886–87).
E. A–t.
Boletus L., Rörsopp, bot., ett till hattsvamparna
(Hymenomycetes Fr.) hörande släkte, som igenkännes
på de sinsemellan sammanväxta rören (på insidan
klädda af hymeniet), som lätt kunna lossas från
hatten. Arterna, som äro ganska många, förekomma
under eftersommaren och hösten å betesmarker, ängar
och gräsbevuxna ställen i skogar. Många bland dem
äro ätliga och högt värderade, såsom B. luteus
(smörsopp, smörsvamp), B. granulatus (grynsopp),
B. edulis (stensopp, Karl Johanssvamp, Pied de boeuf),
B. scaber (sträfsopp) m. fl. Andra äro giftiga,
såsom B. luridus (eldsopp), B. lupinus (vargsopp),
B. piperatus (pepparsopp) m. fl. Giftiga eller
odugliga anses de, som ha rörmynningarua rödaktiga
eller rödgula. Om de giftiga Boletus-arternas
verkningar se Flugsvamp och Muskarin.
O. T. S. (G. L–m.)
Boletus. a hel svamp.
b hatt och fotens öfre del
i genomskärning.
Boleyn [bu’lin], Anna. Se Anna, engelska furstinnor 2.
Bolfast man. Se Bol.
Bolgar. Se Bolgary.
Bolgary (Bolgar), by i guvernementet Kazan, nära
Kärnas utlopp i Volga. Omkr. 1,000 inv. – B. var
fordom hufvudstad i det gamla bulgariska riket i
östra Ryssland. När det anlades, är obekant; redan
från 10:e årh. finnas dock mynt, som intyga stadens
existens, och om "storstaden" Bolgary eller Bulgara
skref Ibn-Chaukal i andra hälften af samma årh., att
den vid dess förstöring af ryssarna ännu hade 10,000
inv. Staden förföll dock snart alldeles, förstördes af
Tamerlan och tillintetgjordes samtidigt med gyllene
hordens undergång. Af de många minnesmärkena, som
haft en omkrets af 7 verst,
funnos i slutet af 1700-talet ännu 44 kvar; men numera
återstå endast lämningar af vallar, 2 minareter samt
spillror af torn och en kyrka. Många gamla mynt och
smärre föremål i skärfvor hittas allt fortfarande
i jorden.
Bolgrad, stad i ryska guvern. Bessarabien, där
floden Jalpusj infaller i Jalpusj-sjön, n. v. om
Ismail. 12,388 inv. (1897). Hufvudort för de
bulgariske kolonister, som efter freden i Adrianopel
1829 nedsatte sig på andra sidan Donau. B. hörde 1856
–78 till Moldau.
Boli (plur. af lat. bolus, kula), farm., stora piller
med en vikt af 0,25–0,5 gram. Sådana ges blott sällan
åt människor, oftare åt kreatur och då vanligen ännu
större, af flera grams vikt. Denna läkemedelsform
användes, då så stora mängder af något läkemedel
skola intagas på en gång, att alltför många vanliga
piller skulle behöfva vid hvarje särskild intagning
konsumeras. Många personer kunna dock ej förmå sig
att svälja boli. C. G. S.
Boli, stad i asiatiska Turkiet, vilajetet Kastamuni,
vid karavanvägen mellan Konstantinopel och
Erserum. 10,800 inv. – B. är de gamles Bithynium
eller Claudiopolis. Det blef förstördt genom en
jordbäfning 1668.
Bolid (af lat. bolus, kula, och grek. eidos,
utseende), astron., eldkula, en på himmelssfären
förekommande ljusföreteelse, som icke sällan är af
fullmånens storlek, och som plötsligt flammar upp
med ett sken så starkt, att det stundom varseblifves
vid dagsljus, beskrifver en båge på himlen och
sedan plötsligt försvinner, vanligen med en knall,
hvarvid stundom stenmassor, meteoriter, falla
till marken. De större boliderna lämna vanligen
efter sig en svans, som är synlig en stund, sedan
hufvudföreteelsen försvunnit. Boliderna äro ett slags
stjärnfall. A. N–r.
Bolin (egentl. <sp>Boglina<sp>), sjöv., ett i de stående
liken (de lodräta kanterna) på råseglen anbragt tåg,
som tjänar att vid bidevindsegling (kryssning) hålla
seglet riktigt styft till lofvart eller åt fören
till, hvarigenom fartyget kan segla något närmare
vinden. Bolinen sitter ej omedelbart fast i själfva
liket (tåg, hvarmed seglet är kantadt), utan löper
medelst en kaus (ring af järn eller metall) i bukten
af ett kort tåg, kalladt bolinspruta, hvars sladdar
(ändar) splitsas eller fästas i de s. k. lödror,
som för detta ändamål sitta i nedre hälften af
liket. På större segel sitter dock nämnda sprutas
ena sladd ej fast i liket, utan löper på samma sätt i
bukten af ytterligare ett dylikt kort tåg, hvarigenom
vid bolinens uthalning frestningen fördelas jämnare
på flera olika punkter. Bolinen har namn efter det
segel den tillhör: fockebolin, förmärsbolin (förr
magerman) o. s. v. När ett fartyg ligger bidevind,
säges det segla för "uthalade boliner". R. N.*
Bolin, Andreas Vilhelm, finsk filosof och
skriftställare, f. 2 aug. 1835 i Petersburg, af
svensktyska föräldrar, blef student i Hälsingfors
1852, filos. magister 1857, licentiat 1860 och doktor
1864 samt docent i filosofi 1865. Han förestod 1865–69
professuren i filosofi och väckte därunder genom sitt
fängslande föredrag ett stort filosofiskt intresse
hos studenterna, men erhöll icke professuren, utan
utnämndes 1869 till e. o. professor och 1873 till
universitetsbibliotekarie. B. har på filosofiens
område författat Familjebegreppets utveckling ända
till reformationen (1860), Leibniz ett förebud till
Kant (1864),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
