Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boldini, Giovanni - Boldo, bot. Se Monimiceæ - Bole - Bolero - Boleslav, hertigar af Pommern. Se Bogislav - Boleslav, hertigar af Böhmen - Boleslav (Boleslaw), konungar i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Whistler, af hvilken B. uppenbart
är påverkad. Akvarellen Två vänner (1884)
i München, nya pinakoteket, visar hans bästa
egenskaper som karaktärsskildrare och färgkonstnär.
G–g N.
Boldo, i>bot</i>. Se Monimiaceæ.
Boldoa chilensis, bot. Se Monimiaceæ.
Boldo-blad, folia Boldo, farm., bladen
af Pneumus boldus från Chile, tillhörande
fam. Monimiaceæ. Boldoblad hafva starkt aromatisk
lukt och stickande smak; de innehålla mycket
flyktig olja samt den ännu ej närmare undersökta
alkaloiden boldin. En tinktur på drogen har gifvits
invärtes som medel mot blåskatarr och dröppel i
dos af 0,5–1,5 gram flera gånger dagligen. Hos
oss har medlet ej fått någon nämnvärd användning.
C. G. S.
Bole [bCu’l], eng., ett mått. Se Boll.
Bolero, en spansk dans i måttlig 3/4 takt och med
pantomimiska åtbörder, såsom i menuetten, samt med
en rytm, som mera liknar polonäsens, ehuru stundom
afbruten af en lifligare rörelse. Boleron dansas
med kastanjetter och ledsagas af cittra eller flera
instrument. Dess karakteristiska rytm användes
ofta jämväl i sångstycken. Modeller för dess nyare
form finner man i Méhuls "De bägge blinde", Webers
"Preciosa" och Aubers "Den stumma". A. L.
Boleslav, <i>hertigar af Pommern<i>. Se Bogislav.
Boleslav, hertigar af Böhmen. 1. Boleslav I, son
till den bömiske hertigen Vratislav och hans gemål
Drahomira, regerade i Böhmen 935–967. Såsom ledare för
det hedniskt nationella adelspartiet i landet mördade
han sin äldre broder Václav den helige och kom sålunda
i besittning af tronen. Vorden regent, främjade han
emellertid kristendomen och höll adeln i tygeln,
samtidigt som han sökte häfda landets oberoende
gentemot Tyskland. Likväl måste han 946 erkänna Otto
den store som länsherre och kämpade sedan på hans sida
mot magyarerna. B. var en kraftfull regent, ordnade
landets inre förhållanden och utvidgade dess gränser,
så att det vid hans död, 967, omfattade utom Böhmen
äfven Mähren, västra Galizien och en del af Schlesien.
2. Boleslav II den fromme, den föregåendes son och
efterträdare, regerade i Böhmen 967–999. Äfven han
sökte häfda landets oberoende och understödde Henrik
II af Bajern i dennes resning mot kejsar Otto II,
men tvangs att erkänna den sistnämnde som länsherre.
En stor del af sin regeringstid måste han kämpa mot
den trotsiga adeln, som han slutligen lyckades kufva
genom att tillintetgöra dess ledare, tillhörande den
mäktiga släkten Slavnike, och eröfra dessas fasta
borg Libitz 995. Hans största förtjänst var, att han
ordnade den bömiska kyrkan genom upprättandet af
ett biskopsdöme i Prag 973.
3. Boleslav III den röde, den föregåendes
son och efterträdare, regerade i Böhmen 999–1003.
I början af sin regering förlorade han Krakau med
område till Polen (999). Oduglig och grym, bekämpade
han utan framgång sina bröder Jaromir och Udalrich
och vände därefter sitt raseri mot adeln, i
synnerhet den mäktiga släkten Vreschovece, hvarför
han 1002 blef fördrifven af sina uppretade undersåtar.
Han återvann dock följande år sin tron med tillhjälp
af Polens hertig Boleslav Chrobry men blef,
då han fortsatte med sin despotiska styrelse, samma
år tillfångatagen af sin förre bundsförvant, bländad
och satt i förvar på en borg i Polen,
där han dog 1037. Jfr Palacky, "Geschichte Böhmens"
(5 bd, 1836-67). E.A-t.
Boleslav ( Boleslaw), konungar i
Polen. 1. Boleslav I Chrobry ("den tappre"), son af
hertig Miezcyslaw I af Polen och bömiska prinsessan
Dubravka, f. 967, d. 1025, regerade i Polen 992–
1025. Sedan han fördrifvit sina bröder, med hvilka
han enligt sin faders önskan skulle delat landet,
och sålunda blifvit ensam härskare, arbetade han
oförtrutet på befästandet och utvidgandet af Polens
makt både inåt och utåt. Han eröfrade efter hvartannat
Danzig, Pommerellen, Krakau, Lausitz, Meissen,
Mähren, Kijev och Röda Ryssland samt fick af kejsar
Otto III investiturrätten öfver de polske biskoparna
och länshöghet under honom öfver slaverna öster
om Oder. Efter Ottos död eröfrade han Böhmen 1003,
framträngde härjande i östra Tyskland ända till Elbe
och frigjorde för en tid Polen från beroendet af detta
land. Men redan följande år förlorade han Böhmen till
kejsar Henrik II, som under ständiga framgångar ryckte
in i Polen och 1005 tvang honom till fred, hvarvid
B. måste afstå sina tyska eröfringar och erkänna
Henrik som länsherre. B. upptog sedermera ånyo striden
med kejsaren, och den slutades först genom freden i
Bautzen 1018, hvari han mottog Lausitz och Meissen
som kejserliga län. – Inom landet sträfvade B. att
utbreda kristendomen, som befästes genom upprättandet
af ärkebiskopsdömet i Gnesen och biskopsdömena i
Kolberg, Krakau och Breslau, samt upprättade en mängd
kastell, hvars höfdingar, "kastellaner", skulle
öfvervaka hvar och en den kringliggande trakten. På
grund af dessa förtjänster betraktas B., som 1024,
året före sin död, lät kröna sig till konung, såsom
Polens egentlige grundläggare. I de nordiska sagorna
omtalas han under namnet Burislev. Han lär hafva stått
i vänskaplig förbindelse såväl med Erik Segersäll i
Sverige som med Sven Tveskägg i Danmark.
2. Boleslav II Smialy ("den djärfve"), son
till Kasimir I af Polen, regerade 1058–81. Han
var lycklig krigare, besegrade preussarna och
pomrarna och återtog Kijev, som en tid varit
förloradt. Han lyckades också frigöra sig från
Tysklands öfvervälde och kröntes juldagen 1076 till
konung af Polen. Emellertid råkade han i strid med
prästerskapet och adeln och mördade med egen hand
biskop Stanislaw i Krakau. På grund af
denna och andra illgärningar blef han fördrifven
från sitt rike och skall hafva dött i ett kloster i
Kärnten 1082. Jfr Pichler, "Boleslaw II von Polen"
(1891).
3. Boleslav III Krzywousty ("den
snedmynte"), son af Vladislav I af Polen, f. 1085,
d. 28 okt. 1139, regerade 1102–39. Han eröfrade
större delen af Pommern, där han jämte biskop
Otto af Bamberg grundlade och befäste kristendomen,
samt besegrade 1109 kejsar Henrik V i närheten
af Breslau. Följande år underkastade han sig dock
honom och erkände 1135 kejsar Lotar som länsherre för
Pommern och Rügen. B. sökte för framtiden upprätthålla
rikets enhet genom stadgandet, att den äldste
medlemmen af konungahuset skulle såsom storhertig
af Krakau ega öfverhöghet öfver de andre furstarna,
men lade genom denna s. k. senioratslag grunden till
framtida tronstrider. Vid sin död delade han riket
mellan sina fyra söner.
4. Boleslav IV Kedzierzawy ("den krushårige"),
den föregåendes son, regerade 1146–73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
