Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bône - Bone, furstendöme på Celebes. Se Boni - Bonebed - Bonellia - Boner (Bonerius), Ulrich - Bonerius. Se Boner - Boness [båu'-ne's]. Se Borrowstounness - Bonett, rättare Bonnett (se d. o.) - Bon Gaultier - Bonghi, Ruggiero - Bongo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Järnvägar utgå mot v. till koppargrufvorna vid Ain Mokra
(30 km.) och söderut till Tebessa, hvilken sistnämnda
linje skär järnvägen Alger–Tunis. B. är säte lör
en underprefekt. Omkr. 2 km. s. s. v. om B. ligga
ruinerna af det gamla H i p p o (se d. o.).
Bone, furstendöme på Celebes. Se Boni.
Bonebed [båu’nbed], eng., benämning för
jurasystemets nedersta (möjligen keuperns
öfversta) afdelning, äfven kallad rätiska etagen,
känd från såväl England som Tyskland och
utmärkt genom den mängd tänder, benlämningar,
fjäll samt förstenade exkrementer (koproliter)
af hufvudsakligen reptilier (Ichthyosaurus
m. fl.) och fiskar, som den innehåller.
E. E.
Bonellia, zool., ett släkte tillhörande
fam. Echiuridæ och klassen Gephyrei inom
maskarnas afdelning. Denna mask är anmärkningsvärd
på grund af den fullständiga olikhet (dimorfism),
som råder mellan hanne och hona. Honan af
den vanliga arten (B. viridis) är försedd med
en mycket lång, i spetsen med tvenne armar
utrustad hufvudflik; själfva kroppen, som
är grönaktig, är 5 cm., medan sagda hufvudflik
är 10 cm. lång. Hannen däremot lefver som
parasit i honans inre, nämligen i dess lifmoder.
Till följd af detta lefnadssätt är den mycket
tillbakabildad och uppfattades, innan genom studiet
af dess utveckling dess rätta natur ådagalades,
såsom en i B. lefvande inälfsmask: ej
mera än 1-2 mm. lång, med ciliebeklädd
hud, tarm utan mun och anus. 3 hithörande
arter förekomma i Medelhafvet på klippbotten.
L-e.
Boner (Bonerius), Ulrich, schweizisk
predikarmunk och fabelförfattare, som lefde i Bern
omkr. 1324–49. Han är författare till en af de
äldsta tyska fabelsamlingarna, Der edelstein, tryckt
med vackra träsnitt 1461 i Bamberg (nya upplagor
af Breitinger 1757 och Pfeiffer 1844).
Bonerius. Se Boner.
Boness [båu;-ne’s]. Se Borrowstounness.
Bonett, rättare Bonnett (se d. o.).
Bon Gaultier [bån-gå’lti-§], pseudonym för den engelske
skriftställaren sir Theodor Martin.
Bonghi, Ruggiero, italiensk skriftställare
och politiker, f. 1828 i Neapel, deltog ifrigt i
1847–49 års revolutionära händelser i sin födelsestad
och måste fly först till Toscana, sedan till
Piemonte. där han de följande tio åren sysslade med
filosofiska studier och en öfversättning af Platons
arbeten. B. fick 1858 af österrikiska regeringen
anbud på en professur vid universitetet i Pavia,
afböjde det då, men mottog professuren 1859 af
den nya italienska regeringen. 1860 invaldes han
i parlamentet, slöt sig till Cavours politik mot
Garibaldi och Crispi i fråga om Neapel och åtföljde
som sekreterare Farini, då denne ditsändes som
ståthållare öfver södra
Italien. B. blef 1865 professor i latin i Florens,
öfvertog 1866 en lärostol i antikens historia
i Milano och innehade 1870–77 en sådan vid Roms
universitet. Jämsides med sin akademiska verksamhet
gjorde sig B. bemärkt och fruktad som skarpt polemisk
publicist, grundade 1863 tidningen "Stampa" i Turin,
utgaf 1866 tidskriften "Perseveranza" i Milano
och öfvertog 1872 ledningen af "Unita nazionale"
i Neapel. Som undervisningsminister i kabinettet
Minghetti 1874–76 verkade han ifrigt för det
italienska undervisningsväsendets reformering,
indrog Neapel-universitetets privilegier och
hindrade upprättandet af ett katolskt universitet i
Rom. Sedermera bekämpade han i parlamentet ifrigt
sin radikalare efterträdare Baccellis förslag
till universitetsreform och framkallade genom sin
energiska opposition dess fall. Han bidrog med en
mängd politiska uppsatser till "Nuova antologia" och
grundade 1881 tidskriften "La cultura". Synnerligen
franskvänlig i sin utrikespolitiska åskådning,
bekämpade B. hetsigt trippelalliansen. Han var äfven
en af den internationella fredsrörelsens förkämpar
och presiderade 1891 vid interparlamentariska
fredskongressen i Rom. 1892 förlorade han sitt
riksdagsmandat, men återvaldes 1894. B. afled i Torre
del Greccho 22 okt. 1895. – Bland hans arbeten må
nämnas: Lettere critiche sul perchè la letteratura
italiana non é popolare in Italia (1856; 3:e
uppl. 1873), Storia della finanza italiana 1864–68
(1868), Frati, papi e re; discussioni tre (1873),
Leone XIII e Italia (1878), <i>Arnaldo da >Brescia</i>
(s. å.), Storia di Roma (3 bd, 1884–96) och Vita di
Gesu (1890). (V. S-g.)
Bongo (af dinka kalladt Dor), negerfolk i
Ekvatorial-Afrika, i södra delen af Bahr el-gasals
område, mellan 6° och 8° n. br. samt 26° och 28°
ö. lgd, bebor ett område af omkr. 300,000 kvkm. mellan
djur och dinka i n., mittu i ö., njam-njam i s.,
golo och sere i v. Landet är kuperadt, vattnadt
af Djur och många dess bifloder, men är trots sin
bördighet svagt befolkadt. Bongoerna hafva rödbrun
hudfärg, motsvarande den röda jord de bebo, äro
af medelstorlek med mycket muskulös kroppsbyggnad,
bredt, nästan brakycefalt hufvud, kort, ulligt hår,
svag skäggväxt, breda drag och vulstiga läppar. Hos
kvinnorna, hvilka få en obehaglig embonpoint, är
steatopygi (stark utveckling af sätet) en vanlig
företeelse. De nedre framtänderna utbrytas. Omskärelse
känner man icke. I underläppen, öronen, näsan,
munvinkeln bäras träpluggar, kopparringar etc. såsom
stammärke; öfverarmen tatueras. Männen bära ett
skört af skinn, kvinnorna fästa vid en höftrem
framtill löfkvistar, baktill en svans af svärtade
Sansevierafibrer. Bongoerna idka företrädesvis
jordbruk; de odla tobak, durra, majs, mungobönor,
jordärter, jordnötter m. m. Utom sistnämnda växt, som
de odla för att erhålla olja, finnes i bongolandet
ännu en annan oljeväxt, kindi (Hyptis spicigera),
hvars vallmolika frön krossas och blandas med
födan. Äfven odlas jams, kurbitser af ofantlig
storlek, egyptiska gurkor, uëka (Hibiscus esculentus)
och en annan närstående art (H. sabdariffa), hvars
skarpsura blommor tillsättas maten i st. f. ättika. Af
en förädlad, där äfven vildt växande Crotalaria-art
erhålles ett utmärkt, hampliknande material, hvaraf
tåg spinnas. Salt urlakas ur askan af veden af Grewia
mollis. De enda husdjuren äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
