- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1197-1198

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgå - Borgå - Borgås, fordom slott. Se Buresås - Borgå stift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gymnasium. 1809 hölls där den i Finlands nyare historia för
landets statsrättsliga ställning så betydelsefulla
Borgå landtdag, på hvilken Finlands ständer 27 mars
mottogo kejsar Alexander I:s stadfästelse af landets
religion och grundlagar samt två dagar senare hyllade
honom som Finlands storfurste. Invid staden är en
delvis konstgjord höjd med dubbla inre vallar,
den .s. k, "Borgbacken", ett fornhistoriskt
minnesmärke, som sannolikt gifvit upphofvet
åt namnet på såväl ån som själfva staden.
A. O. F. (A. G. F.)

Situationsplan af Borgå.

Borgå [hårdt g], imperiellt pastorat af 1:a
kl., i Nyland (Finland), omfattar Borgå stads-
och landsförsamling samt Askola kapell. 22,972
inv. (1903), till större delen svensktalande. Borgå
landsförsamling, med en landareal af 588 kvkm.,
har ensamt 14,695 inv. Många berömda män, såsom
Arvid Wittenberg, Torsten Stålhandske och Karl
Johan Adlercreutz, sågo dagen där, och på
det fagra Kroksnäs i socknens skärgård hade
Johan Ludvig Runeberg länge sin sommarbostad.
A. O. F. (A. G. F.)

Borgås, fordom slott. Se Buresås.

<b<Borgå stift</b> i Finland omfattar hela Nylands
och Tavastehus län samt därutöfver Vasa läns
tavastländska och Satakunda andelar eller hela
Laukas härad samt Keuru, Pihlajavesi, Multia, Virdois
och Etseri socknar af Kuortane härad. Stiftet är
f. n. (1905) deladt i 11 prosterier och 93 pastorat,
hvaraf 53 imperiella, 39 konsistoriella samt 1 turvis
imperiellt och konsistoriellt. Efter genomförandet
af några redan fastställda regleringar komma därtill
ytterligare 3 imperiella och 5 konsistoriella
pastorat. 1905 äro de ordinarie prästtjänsterna
181. 1903 hade stiftet 737,347 inv.

Mer än något annat stift i Norden har Borgå stift
utstått växlande öden. Intill 1554 hörde hela Finland
till Åbo stift. Nämnda år organiserades ett nytt
stift, med styrelse i Viborg och omfattande den västra
delen af nuv. Kuopio län samt nuv. Borgå stift (utom
Keksholms län, som då hörde till Ryssland). Stiftet
räknade vid denna tid 33 församlingar, af hvilka de 5
äldsta veterligen uppstodo under 1200-talet; 3 torde
hafva bildats på 1300-talet och 15 på 1400-talet. Den
förste biskopen i Viborg var Paul Juusten, som 1563
flyttade till Åbo. 1564–68 och 1578–1618 hade Finland
åter en enda biskop, men när Viborgs stift ökats med
den i Stolbova-freden (1617) vunna delen af Karelen,
erhöll det 1618 ånyo särskilda styresmän. Den förste
blef Olaus Erici Elimæus. Äfven Ingermanland lydde
1618–41 under biskopen i Viborg. Under 17:e årh. mer
än fördubblades antalet församlingar i stiftet,
dels genom en lämpligare reglering och dels genom
nya lutherska församlingars upprättande i Keksholms
län. I dessa förhållanden medförde den "stora ofreden"
betydliga rubbningar. Sedan Viborg 1710 blifvit
eröfradt och domkapitlet upplöst, inrättades väl
extra ordinarie konsistorier i Borgå och S:t Michel,
öfver hvilka inseendet 1712 uppdrogs åt biskopen i
Åbo; men redan 1713 måste såväl biskop som flertalet
af konsistoriales för den annalkande fienden söka
trygghet i Stockholm, där några sessioner höllos,
tills kriget afbröt alla förbindelser mellan
Sverige och Finland. Ryska styrelsen upprättade
sedermera ett interimskonsistorium i Åbo (1717) och en
konsistorialrätt i Borgå (1718), hvilka bägge bestodo
af finska andlige. De gamla förhållandena inträdde
dock åter efter den 1721 slutna freden. S. å. erhöll
det hårdt pröfvade östra stiftet en kraftfull herde
i Johan Gezelius. De första domkapitelssessionerna
höllos på Särkilaks i Pernå, emedan Viborg stannat
i ryssarnas händer; men 1723 biföll regeringen
prästerskapets anhållan att biskopssätet måtte
förläggas till Borgå, där samtidigt ett högre läroverk
upprättades. Snart medförde dock 1741–43 års krig
nya rubbningar för det knappt stadgade andliga
arbetet. Domkapitlet upplöstes åter, och fienden
organiserade en för bägge stiften gemensam styrelse,
som lydde under den ryske generalguvernören. Freden
i Åbo (1743) återställde det gamla tillståndet,
utom däri att flere församlingar åter rycktes från
Borgå stift. Biskop Juslenius föreslog en ny kyrklig
delning, i syfte att åt stiftsstyrelsen vinna en
mer tryggad plats i Österbotten; men på grund af
kostnaderna och andra hinder blef förslaget ej
utfördt. Upphofsmannen själf sökte och vann en
säkrare vistelseort i Sverige. En och annan prästman
följde exemplet. De lutherska församlingarna i ryska
Finland åtnjöto 1721–1809 själfstyrelse och öfver
hufvud äfven alla andra rättigheter, som tillkommo
dem efter gammal svensk kyrkorätt. Konsistorier
funnos i Viborg och Fredrikshamn, hvilka lydde först
under den grekisk-ortodoxa s. k. heliga synoden, men
sedermera länge under ett s. k. justitiekollegium. –
Då hela Finland kommit under den ryske kejsarens
spira, införlifvades landets sydöstra del med
storfurstendömet, och s. å. (1811) lades hela Viborgs
stifts gamla område under biskopen i Borgå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:27:02 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free