Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bosnien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kallas bosniaker (i Novibasar, som ock heter
Rascia, kallas de raitser) och tala serbiska. Därjämte
funnos (1895) 5,729 s. k. spanioler (från Spanien),
omkr. 16,000 zigenare, 8,208 judar samt skaror af
albaneser, tsintsarer och osmaner, de sistnämnda
mest i de större städerna. Omkr. 43 proc. voro
1895 grekiska katoliker (företrädesvis kallade
serber), 21 proc. romerska katoliker (latiner), 35
proc. muhammedaner och 0,5 proc. judar. Muhammedanerna
äro mest bosniaker, hvilka efter landets eröfring
genom turkarna öfvergingo till islam för att få
behålla sina gods. Deras religiösa angelägenheter
ledas af en under sjeik-ul-islam i Konstantinopel
subordinerande reisel-ulema i Sarajevo. Moskéer,
skolor etc. underhållas genom stora jordegendomar
(turk. vakf). De romerske katolikerna hafva en
ärkebiskop i Sarajevo, biskopar i Banjaluka, Mostar
och Trebinje, de grekiske katolikerna en ärkebiskop
i Sarajevo och metropoliter i Dolnja-Tuzla och
Mostar. De kristne småjordbrukarna (rajas) fingo under
den turkiska tiden ej ega jord, utan voro arrendatorer
(kmeter) till muhammedanska jordegare. Efter
ockupationen har deras ställning mycket förbättrats. –
Folkundervisningen, som förut alldeles försummats,
har af österrikarna bättre tillgodosetts, men står
ännu så lågt, att 90 proc. af folket icke kunna
läsa. De konfessionella skolorna äro mycket dåliga,
men man har nu börjat upprätta statsskolor, bland
hvilka märkas 2 högre gymnasier, 1 högre realskola,
10 handelsskolor och 1 lärarseminarium.
Af näringarna är landtbruket viktigast och föder
88 proc. af befolkningen. Den årliga skörden steg
1882–86 till 780 mill. kg. och åren 1892–96 till
1,570 mill. Häraf kom öfver en tredjedel på majs
och foderväxter. Äfven tobak odlas mycket. Mandlar,
kastanjer och fikon mogna i Hercegovinas sydligare
dalar, där äfven vin odlas mycket. – Kreatursstocken
var 1895: 245,000 hästar och mulåsnor, 1,4
mill. nötkreatur, 3,2 mill. får, 1,5 mill. getter
och 662,000 svin. – Skog täcker hälften af arealen;
däraf äro 58 proc. löfskog och 42 proc. barrskog;
endast en femtedel är privategendom, resten eges af
staten. – Bergsbruket har liksom alla andra näringar
mycket utvecklats efter ockupationen. Flera betydande
stenkolsbäcken finnas och bearbetas; den årliga
produktionen stiger till nära 250 mill. kg. Dessutom
förekomma koppar, guld, silfver, salt, kvicksilfver,
antimon, gips m. m. – Industrien var i äldre tider
uteslutande husslöjd, och denna står fortfarande högt
(mattor, vapen, kopparvaror m. m.); men därjämte
har efter ockupationen äfven fabriksindustri
utvecklat sig, såsom järn- och stålverk, sprit-,
soda-, pappers-, läder- och diverse kemisk-tekniska
fabriker. Handeln försvårades före 1878 genom bristen
på järnvägar och goda landsvägar. Nu har man redan
byggt 6,300 km. landsvägar och 1,087 km. järnvägar,
af hvilka hufvudlinjen, som förbinder Kroatien och
Ungern med Adriatiska hafvet, går från Brod öfver
Sarajevo, Mostar, Gabela till Gravosa (Ragusa). Hela
handelsomsättningen med utlandet steg 1900 till 800
mill. kg., till ett värde af 34 mill. österrikiska
kronor; däraf kommo 210 mill. kg. på importen och 590
mill. kg. på exporten. Föremål för export äro mest
naturprodukter, såsom trä, stenkol och andra mineral,
torkade plommon och annan frukt samt lefvande djur
(1899: 243,000),
hudar, ull, vax, spannmål och tobak. Införseln
omfattar industrivaror, mjöl och andra
lifsmedel. 97 proc. af utförseln gå till
Österrike-Ungern. – Med afseende på landets
rättsliga ställning är i konventionen af 21
april 1879 mellan Österrike-Ungern och Turkiet
erkändt, att ockupationen icke berör sultanens
suveränitetsrättigheter, hvarförutom religionsfrihet
är tillförsäkrad muhammedanerna. Förvaltningen ledes
i kejsarens-konungens namn af riksfinansministern
i Wien, som är ansvarig inför Österrikes
och Ungerns delegationer. Under honom lyder
landsregeringen, som har sitt säte i hufvudstaden
Sarajevo och som är delad på 4 afdelningar
(en politisk-administrativ, en för finanserna,
en judiciell och en för allmänna byggnader). Vid
dess sida finnes ett rådgifvande förvaltningsråd,
sammansatt af de kyrklige dignitärerna i Sarajevo
samt 12 representanter för befolkningen. Dylika
förvaltningsråd finnas äfven i hvarje af landets
6 kretsar: Sarajevo, Banjaluka, Bihač, Travnik,
Dolnja-Tuzla och Mostar (Hercegovina), samt i dessas
distrikt. Budgeten för 1904 upptog inkomsterna till
49,50 mill. österrikiska kronor och utgifterna till
49,32 mill. Statsskulden utgör 46 mill. kr., däraf
22 mill. för järnvägsbyggnader. Enl. värnpliktslagen
af 1881 äro alla vapenföra män från fyllda 20 år
skyldiga till 3 års tjänst i linjen och 9 års i
reserven; befriade äro andlige, läkare, apotekare
och skollärare. De inhemska trupperna bilda 4
infanteriregementen, 4 bataljoner reservtrupper, 1
detachemang trängtrupper och l bataljon "jägare",
om tills. 7,142 man. Ockupationstrupperna utgöras af
15:e armékåren af Österrike-Ungerns armé, utgörande
20,110 man, hvaraf 2,838 befinna sig i Novibasar.
Litt.: Strauss, "Bosnien. Land und leute" (1882–84),
Asbóth, "Bosnien und die Herzegowina" (4 bd, 1888),
Capus, "À travers la Bosnie" (1896), Tietze och
Bittner, "Grundlinien der geologie von Bosnien"
(1880), Renner, "Durch Bosnien–Hercegovina"
(2:a uppl. 1897), Ballif, "Die wasserbauten
in Bosnien und der Herzegowina" (2 bd, 1896–99),
Poech, "L’industrie minérale de Bosnie" (1900) och
"Die landwirtschaft in Bosnien und der Herzegowina"
(s. å.), samt "Wissenschaftlische mitteilungen
aus Bosnien und der Herzegowina" (utg. af bosniska
landtmuseet i Sarajevo sedan 1893, f. n. 8 bd).
J. F. N.
Historia. Ursprungligen bebodt af illyriska stammar,
eröfrades B. af romarna, lades först till Illyricum
och tillhörde sedan provinserna Pannonien och
Dalmatien. På 600-talet befolkades det af slaver,
hvilka antagligen också gåfvo upphof till namnet
B. genom att öfverföra sin benämning af floden
Bosna (lat. Basanius) på det omgifvande landet. I
politiskt afseende lydde B. under medeltiden först
under östgoterna, Östromerska riket, kroatiska och
serbiska furstar och någon tid under egna baner, men
kom från och med 1100-talet i ett omväxlande, mer och
mindre starkt beroende af Ungern. Sedan bogomilernas
(patarenernas) kätteri från samma århundrade vunnit
stark utbredning i B., hvars baner stundom anslöto
sig därtill, kunde de ungerske konungarna med sina
politiska anspråk äfven förena det kyrkliga nitet för
landets omvändelse. På 1300-talet höjde sig B. till
större makt och själfständighet under banen Stefan
Kotromanitj (död på 1350-talet) och hans brorson
Stefan Tvertko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
