- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1373-1374

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bourqueney ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bousquet [boskå], <sp>Jean Louis/sp>, krigare, f. 1664 i
Frankrike, måste 1691 såsom hugenott lämna sitt
fädernesland och ingick då i engelsk tjänst. Sedan
fick han anställning i den holländska och därefter i
den sachsiska armén. I slaget vid Fraustadt (1704)
råkade han i svensk fångenskap och tog då tjänst
i Karl XII:s här, stred tappert i flera fältslag,
åtföljde konungen till Bender, där han 1712 utnämndes
till öfverstelöjtnant, deltog såsom öfverste i slaget
vid Gadebusch (1714) och var med i Norge 1718. Vid
stormningen af Gyldenlöve var han på stormstegen
den främste näst konungen. 1741 utnämndes han till
generalmajor, och 1742 fick han, efter de häktade
generalerna Buddenbrock och Lewenhaupt, befälet öfver
den svenska hären i Finland, men tvangs redan efter
några dagar, till följd af sina företrädares fel
och på krigskonseljens inrådan, att kapitulera. I
sin förtviflan utropade han vid detta tillfälle:
"Om jag kunde sauvera denna armé, så ville jag,
att de rådbråkade mig dagen efter, allenast jag
finge dö för mitt kära Sverige". B. adlades 1714
och dog 1747 som generallöjtnant. Han skildras såsom
en tapper och oförsagd krigsman och därjämte såsom
"en galant hofman, som gjorde sig älskad af alla".
(L. W:son M.)

<b>Boussa.</b< Se Bussa.

<b<Bousset</b> [bosät], Wilhelm, tysk teolog, f. 1865,
teol. doktor, e. o. professor i nytestamentlig
exegetik i Göttingen, är en framstående nytestamentlig
forskare och kännare af den efterkanoniska
judendomen före och närmast efter kristendomens
framträdande. Särskildt har han studerat den
apokalyptiska litteraturen. Hans förnämsta arbeten
äro en på sin tid rätt uppmärksammad undersökning af
<i>Jesu predigt in ihrem gegensatz zum judentum (1892),
Der Antichrist in der überlieferung des judentums,
des neuen testaments und der alten kirche
(1895),
en kommentar till Uppenbarelseboken (1896), en
komparativ studie af föreställningarna om "själens
himmelsfärd" (1901), Die religion des judentums
im neutestamentlichen zeitalter
(1903), hans
förnämsta verk, och Das wesen der religion (1903,
2:a uppl. 1904; "Religionens väsen, framställdt
i dess historia", s. å.). Jämte W. Heitmüller är
B. utgifvare af tidskriften "Theologische rundschau"
och jämte prof. H. Gunkel af skriftserien "Forschungen
zur religion und literatur des alten und neuen
testaments". B. har tagit verksam del i de kristligt
sociala sträfvandena. N. S.

<b>Boussingault</b< [bosägå], Jean Baptiste Joseph Dieudonné,
fransk kemist och agronom, f. 1802, d. 1887,
företog en resa till Columbia i Syd-Amerika för att
upparbeta ett förfallet gruffält och gjorde samtidigt
iakttagelser rörande de tropiska naturfenomenen. Under
det sydamerikanska befrielsekriget (1809–25) var han
en tid anställd vid Bolivars stab och kom därunder
i tillfälle att vetenskapligt undersöka Bolivia
och Venezuela samt trakterna mellan Cartagena och
Orinocos mynning. Efter sin återkomst till Frankrike
utnämndes han till professor i kemi i Lyon, och 1839
kallades han till medlem af franska institutet. Såsom
ledamot af deputeradekammaren 1848 tillhörde han
de moderate republikanerna. Kemien, särskildt dess
användning på åkerbruket och boskapsskötseln, står
i stor förbindelse till B. Det var äfven han, som,
i förening med J. B. Dumas, upptäckte förhållandet
mellan luftens
beståndsdelar. På agrikulturkemiens område är
B. främst bekant genom de af honom gjorda försök,
som visade att högre växter ej kunna som näring
upptaga luftens fria kväfve, på grund hvaraf läran
att luftkväfvet var så godt som utan betydelse för
bildning af organiska kväfveföreningar blef fastslagen
dogm, tills Hellriegel uppvisade motsatsen. Flera
bland hans uppsatser hafva samlats under titeln
Mémoires de chimie agricole et de physiologie
(1854). Hans yppersta verk är Traité d’économie rurale
(1844).

<b>Boussingaultia</b< [bosäijgåltia], bot. Se Basellaceæ.

<b<Boussu-sur-Haine</b> [bosy-syr-an], äfven B.-les-Mons
[-lä-må’], köping i belgiska prov. Hainaut,
s. v. om Mons. 10,932 inv. (1900). Märkvärdigt slott,
koppar- och järnhyttor, socker- och glasfabriker. I
närheten stenkols- och kalkgrufvor. Vid B. besegrade
fransmännen österrikarna 4 nov. 1792.

Bout [batit], Peeter, flamsk målare. Se Boudewyns.

<b>Boutade</v> [botad], fr., underligt infall; ett slags
improviserad balett; musikalisk fantasi.

<b<Boutaric</b> [bot-], Edgar Paul, fransk historiker,
f. 1829 i Châteaudun, d. i Paris 1877, var
arkivtjänsteman och sedan 1876 ledamot af institutet
(académie des inscriptions). Han skref bl. a. La
France sous Philippe le Bel
(1861; prisbelönt), Les
institutions militaires de la France avant les armées
permanentes
(1863; prisbelönt) och Saint Louis et
Alphonse de Poitiers
(1870; belönt med Goberts pris)
samt utgaf "Les actes du parlement de Paris 1254–1328"
(2 bd, 1863–67), "Correspondance secrète de Louis XV
sur la politique étrangère" (1866) och, i förening med
Campardon, "Mémoires de Frédéric II, roi de Prusse"
(2 bd, s. å.).

Bouteille [botä’j], fr., butelj, flaska.

Bouteloua [botelöa] Lag., bot., växtsläkte
af fam. Gramineæ, med omkr. 30 arter, alla
amerikanska. I det sydvästliga Nord-Amerika bilda de
en stor del af vegetationen på prärierna och lämna
ett förträffligt foder, bekant under namn af mezquite
l. gramma-gräs. G. L–m.

Bouterolle [botrå’1], fr., doppsko på värjslida;
stans.

Bouterwek [bot-]. 1. Friedrich B., tysk
författare, f. 1765, d. 1828 som professor i
filosofi vid universitetet i Göttingen. Han utgaf
en Aesthetik (1806) och inlade stor förtjänst som
litteraturhistoriker genom sin Geschichte der neueren
poesie und beredsamkeit
(1801–19). B. var äfven
skald. Som filosof var han ursprungligen anhängare
af Kant, men slöt sig sedermera till Jacobi. Hans
förnämsta filosofiska skrift är Idéen zu einer
allgemeinen apodiktik
(1799).

2. <sp>Friedrich August B</b>., tysk målare, f. 1806, d. 1867,
studerade i Berlin och i Paris under Delaroche. Efter
ett par års vistelse uti Italien slog han sig
ned i Paris och bodde där till sin död. Han målade
hufvudsakligen framställningar ur mytologien och den
bibliska historien: Orestes, förföljd af eumeniderna
(1833), Isak och Rebecka (1840) samt Jakob och Rakel
(1844) m. fl.

Bouteselle [botsä’1], fr. (af bouter, sätta, och
selle, sadel), krigsv., kallades förr i Sverige vid
kavalleriet den signal, som gafs, då manskapet skulle
stiga upp. Numera utbytt mot revelj. C. O. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0743.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free