Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brackenridge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konrektor samt två år senare till bataljonspredikant
och slottspastor på Älfsborg. 1774 blef han kyrkoherde
i Kristine församlings svenska afdelning." Död
1781. Af sin samtid ansågs han för en utmärkt
predikant, och flera af honom författade psalmer visa,
att han egde begåfning äfven som skald. Han utgaf
15 Profpsalmer (1780; sedan tryckta tillsammans med
åtskilliga psalmer af Kjellerstedt under titeln "Sions
sånger vid Babylons elfver"), Postilla (1782), ett
sammandrag af Mosheims "Theologia dogmatica" ’1784),
Göteborgs stifts-, stånds- och hushållningsmatrikel
för år 1764 (1765) och, tillsammans med lektor
J. Rosén, ett Predikobibliotek (1766) m. m.
(J. Hdr.)
2. Jonas B ., den föregåendes brorson, astronom,
f. 1781 i Göteborg, blef student i Lund 1797, filos.
magister 1802, docent i romersk vältalighet 1805
och astronomie observatör 1807. År 1813 fick han den
s. å. inrättade professuren i astronomi och fysik,
och 1846 blef han emeritus. Död 1857. B:s akademiska
afhandlingar, som närmast voro afsedda för hans
lärjungar, utmärka sig för en ovanlig klarhet i
framställningen.
Brag. 1. Axel Herman Teodor B., operasångare,
f. 1 april 1860 i Kalmar, studerade vid Uppsala
universitet 1879–84, sedermera sång under Stockhausen
i Frankfurt a. M. 1886 och Lamperti i Milano 1890 samt
var två år engagerad vid tyska operascener, innan han
1891 anställdes vid k. operan i Stockholm, där hans
första roll var Plumkett i "Martha". Bland hans öfriga
partier må nämnas Falstaff ("Muntra fruarna"), Baskir
"Lalla Rookh"), Gil Perez ("Svarta dominon"), Gigoti
("Diamantkorset"), Don Pasquale och Schahabaham
("I Marokko"). 1898 tog han engagemang i Dresden,
och sedan 1903 har han varit anställd som operasångare
och regissör vid hofoperan i Stuttgart.
2. Ida B., den föregåendes hustru, född Moritz,
sångerska, f. 18 apr. 1866 i Västergötland,
af judisk börd, gift 1892, studerade sång under
Günther och 1887 i Paris under Delle Sedie och S:t
Yves Bax, hvarpå hon verkade som konsertsångerska
och sånglärarinna i Köpenhamn 1889–90. Sistnämnda
år debuterade hon å k. operan i Stockholm såsom
Julia och var till 1898 fäst vid denna scen, där
hon utförde Santuzza ("På Sicilien"), Desdemona
("Otello"), Ingeborg ("Den hergtagna"), Aida,
Thalea ("Häxan"), Mara, Jolantha m. fl. roller.
A. L.
Braga. ett af hafremjöl och humle eller hirs och malt
beredt öl, som drickes af kosacker och tatarer. Det
blandas ofta med stomjölk.
Braga. 1. Distrikt i Portugal, i den forna
prov. Entre-Minho-e-Dóuro. 2,738 kvkm. 356,819
inv. 1900), 130 på 1 kvkm. B. är ett fruktbart och
väl odladt land, som sträcker sig från kusten till
Sierra da Cabreira i ö. – 2. Hufvudstad i nämnda
distrikt. 24,309 inv. (1900). Det ligger på en höjd,
180 m. öfver floden Destes dal, har många gamla
byggnader, ett stort citadell, en götisk dom samt
många ruiner från romartiden. Ärkebiskopssäte. –
B. fanns redan på romarnas tid, under namnet Bracara
Augusta. Sedermera var det hufvudstad i svevernas
rike. På ett kyrkomöte därstädes 561 afsvuro sveverna
arianismen. Staden kom sedermera efter hvartannat
under västgöterna, araberna och
kastiljanerna samt var en tid residens för konungarna
af Portugal. – Ej långt från B. ligger på ett berg
kyrkan Bom Jesus do Monte, en berömd vallfärdsort.
(J. F. N.)
Braga, Gaetano, italiensk musiker, f. 1829, omtyckt
violoncellvirtuos och kompositör i Florens (sånger,
orkestersaker och operor). A. L.
Braga, Joaquim Theophilo Fernando, portugisisk
litteraturhistoriker, f. 24 febr. 1843 på
ön S?o Miguel (en af Azorerna), utgaf vid
16 års ålder diktsamlingen Folhas verdes,
blef juris doktor i Coimbra 1868 och är sedan
1872 professor i modern litteratur vid Curso
superior de lettras i Lissabon. 1890 invaldes
han i portugisiska vetenskapsakademien. B. är en
genialisk och ovanligt alsterrik författare, men
alltför hastigt producerande för att hans alster
skulle kunna alltigenom vara gedigna. Vid sidan
af en imponerande mängd arbeten i bokform har han
medhunnit bidrag till en massa in- och utländska
tidskrifter. Verkligt anderika äro hans dikter: Stella
Matutina (1863; ett bibliskt epos), Vis?o dos tempos
(1864, ett slags världsalltets och människosläktets
epos, i V. Hugos stil), Torrentes (1868) m. fl. Mera
betydande är B. dock såsom litteraturhistoriker. Hans
bredt anlagda Historia da litteratura portugueza
(i form af monografier, 16 bd, 1870–80; ny, utvidgad
uppl. under utgifning) öfverträffas i användbarhet
af de mera korta handböckerna Theoria (Manual,
Curso} da historia da litteratura portugueza. Med
de nu lefvande författarna sysselsätter sig hans
Modernas ideias na litt. port. (2 bd, 1892). Han
utgaf till Cam?es’ 300-årsjubileum en förtjänstfull
Bibliographia camoniana (1880). Stor förtjänst
har B. inlagt såsom den egentlige grundläggaren af
portugisisk folklore. Redan i studentåren samlade
han sitt lands folkvisor, romanser och sägner. Af
hithörande arbeten må nämnas "Cancioneiro popular"
(1867), "Contos tradicionaes do povo portuguez"
(2 bd, 1883) och O povo portuguez nos seus costumes,
crenças e tradiç?es (2 bd, 1886). I politiskt afseende
är B. radikal och en af det demokratiska partiets
chefer. På det filosofiska området har han infört
Comtes positivism i Portugal genom särskildt utgifna
skrifter och uppsatser i tidskriften "O positivismo"
(1800 -86); dess anda råder ock i B:s diktsamling
Miragens seculares (1884). I samma anda har han
författat en världshistoria, Historia universal (2 bd,
1878–82), som blifvit föremål för starka angrepp. Han
har äfven skrifvit Coimbra-universitetets historia
(3 bd, 1892–97).
Bragadino [-dina], Marcantonio, veneziansk krigare,
f. 1520, fick jämte A. Baglioni befälet i den befästa
sjöstaden Famagusta, på Cypern, hvilken stad han 1571,
efter ett hjältemodigt försvar, måste öfverlämna
till turkarna. Han blef trots löfte om fritt aftåg
lefvande flådd af fienden (som förevändning tjänade en
falsk beskyllning att han natten före aftåget skulle
ha låtit döda några turkiska fångar), och hans hud
fördes till Konstantinopel och uppsattes uppstoppad
i arsenalen, men inköptes sedan af hans söner och
återfördes 1580 till Venezia.
Bragança (äfven Braganza). 1. Distrikt i portugisiska
provinsen Traz os Montes. 6,669 kvkm. 185,586
inv. (1900), 28 på 1 kvkm. B. är det nordöstliga
hörnet af Portugal, ett bergigt och kargt land. –
2. Hufvudstad i nämnda distrikt, på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
