Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brittiska Burma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brittiska Burma. Se Burma.
Brittiska Central-Afrika (eng. British Central
Africa protectorate), brittiskt territorium i
Central-Afrika, proklameradt som protektorat 14
maj 1891, omfattande östra delen af det brittiska
området i Central-Afrika, högländerna vid floden
Sjire och vid sjön Njassa, motsvarande hvad som
förr kallades Njassaland. Arealen uppgifves olika;
den vanligaste uppgiften är 121,400 kvkm. (46,900
eng. square miles). Det styrdes till 1 april 1904
af brittiska utrikesministeriet (foreign office)
genom en "commissioner", som emellertid från nämnda
dag sorterar under kolonialministeriet (colonial
office). Befolkningen bestod 1904 af 481 européer
och omkr. 990,000 infödingar. Det är ett i medeltal
1,000 m. högt bergland med branta sluttningar och
svalt, t. o. m. rått klimat (årsmedeltemperaturen
är i Blantyre 18,7° C., varierande mellan 35,2° i
nov. och 7,1° i juli). Under regntiden, nov.–mars,
falla 1,300–1,500 mm. regn. Växtvärlden är
mycket rik. Infödingarna tillhöra bantunegrerna;
de viktigaste stammarna äro mannunje, yao, angoni,
watonga, wahenga och wakonde. Förvaltningens säte
är Zomba (Samba) eller Domasi, 65 km. n. ö. från
Blantyre, områdets viktigaste ort med missionsstation,
vidsträckta plantager och 6,000 inv. Handeln, som
går öfver Sjirefloden eller öfver Njassa, steg 1904
i införsel till 207,685 pd st. och i utförsel till
27,409 pd st. De viktigaste importvarorna voro
bomullstyger, lifsmedel och järnarbeten, medan
utförseln omfattade kaffe, elfenben och kautsjuk
(17,868 pd st. 1903–04). Andra exportartiklar
äro oljefrön, rhinoceroshorn, flodhästtänder,
strophanthusfrön, vax och ris. Sistnämnda sädesslag
lämnar skörd af bästa beskaffenhet, och äfven
hvete, som nyligen införts, lofvar framgång. Hafre
och korn gå till i högre belägna trakter, där
äfven merinosfår och hästar från Natal synas
trifvas. Områdets inkomster täcka ej ännu utgifterna,
men ökas årligen. Kolonisationsarbetet inom området
har utgått från Livingstones upptäcktsfärder och
verksamhet vid öfre Sambesi, Sjire och sjön Njassa
från 1853 till hans död i Chitamba, s. om sjön
Bangveolo. Från hans verksamhet daterar sig ej
blott missionsarbetets, utan äfven den brittiska
handelns och det brittiska inflytandets utbredning i
dessa nejder. Den engelska "universitetsmissionen"
har verkat här sedan 1861 (hufvudort ön Likoma
i Njassasjön), den skotska frikyrkans mission
("Livingstonia mission"), med Bandawe vid Njassasjön
som hufvudort, sedan 1875 och den skotska kyrkans
mission, med hufvudort i Blantyre, sedan 1876. 1878
bildades för kommersiella och filantropiska syften
"African lakes company". Slafjägarnas härjningar
och portugisernas framträngande, särskildt Serpa
Pintos pioniärfärder, påskyndade upprättandet af
brittisk förvaltning. Njassaland ställdes i maj
1891 under brittiskt protektorat, och 22 febr. 1893
erhöll området sitt nuvarande namn. Dess gränser
reglerades genom öfverenskommelser med Tyskland (1
juli 1890), Portugal (juni 1891) och Kongostaten (12
maj 1894). Protektoratet gick raskt framåt i materiell
och andlig odling under sin dugande förste brittiske
"commissioner", sir H. H. Johnston (1891–97). Landet
synes alltjämt stadt i ett raskt framåtskridande:
vägar byggas, post- och telegrafstationer anläggas,
och plantagerna, särdeles
kaffeplantagerna, utvidgas alltmer. Litt.: Lucas,
"Historical geography of the british colonies" IV,
2. (1897), sir H. H. Johnston, "British Central
Africa" (s. å.), E. Foa, "Du Cap au lac Nyasse"
(s. å.), C. B. Vyvyan, "Précis of information
concerning the British Central Africa protectorate"
(1901), H. L. Duff, "Nyassaland under the foreign
office" (1903), och J. E. S. Moore, "The Tanganyika
problem" (s. å.). J. F. N.
Brittiska Columbia (eng. British Columbia), största
provinsen i Dominion of Canada, uppkallad efter
floden Columbia, som tillhör den med sitt öfre lopp,
begränsas i v. af Stora oceanen, i ö. af Klippbergen
till 54° n. br., därefter 120:e längdgraden, i s.
49:e breddgraden (staterna Washington, Idaho, Montana),
i n. 60:e breddgraden (vid kusten går nordgränsen
endast till 56° n. br.). Med tillhörande öar, af
hvilka de viktigaste äro Drottning Charlottas öar
och Vancouver, har provinsen en areal af 965,100
kvkm. med, 178,657 inv. (1901) eller blott 0,2 på
1 kvkm., däraf 24,523 indianer. Det mest utmärkande
draget i landets natur är parallellismen mellan dess
båda hufvudkedjor, som omsluta det mellanliggande
platålandet. Närmast den af långa fjordar genomskurna
kusten gå Kaskadbergen, en fortsättning af Förenta
staternas kustberg; de hafva en bredd af omkr. 190
km. och äro således snarare ett bergmassiv än en
kedja i egentlig mening. Deras västra sluttningar,
som utom vid Fraserflodens mynning nå ända till hafvet
i branta afsatser, äro tack vare det fuktiga milda
klimatet bevuxna med präktiga skogar af jättestora
douglas-tallar och andra barrträd. På östra sidan,
med dess ringare fuktighet, äro skogarna mindre täta
och profilen mindre brant. Hufvudkammen har en
höjd af omkr. 1,500 m. och saknar nästan alldeles
toppar. Det inre platålandet delas i klimatiskt
hänseende genom 51:a och 53:e breddgraden i tre
delar. Södra delen behöfver artificiell bevattning
för jordbruket, men har utmärkta betesmarker, på
hvilka nötkreatur och hästar om vintern kunna gå ute
i det fria. I mellersta delen (mellan 51° och 53°)
är fuktigheten större och skogarna tätare; nybyggena
ligga på 600-700 m. höjd, och hvete mognar ännu på
900 m. höjd. I norra delen idkas ej sädesodling. I
ö. begränsas platålandet af Klippbergen, hvilka i
s. hafva en medelhöjd af 2,000-2,600 m. och bära flera
snöhöljda toppar, af hvilka Robson peak (4,176 m.) är
den högsta. Bergskedjan skäres af ett stort antal mer
eller mindre trånga och lätt farbara pass, såsom
Yellow head l. Leather Pan (1,134 m.), något s. om
53° n. br., mellan en gren af Fraser och Miette,
ett tillflöde till Athabasca; Athabascapasset,
som ligger mellan Mount Brown och Mount Hooker och
förmedlar förbindelsen mellan Whirlpool, en gren af
Athabasca, och en biflod till Columbia; Kicking-horse
(1,614 m.), genom hvilket kanadiska pacifikbanan
går, mellan Columbias bäcken och Bow river, en af
södra Saskatchewans källfloder. Landets hufvudflod
är Fraser, närmare 1,300 km. lång, som upprinner i
närheten af Athabascas källor och strömmar genom
platån i en djup cañon utom under sitt nedersta
lopp. Sydöstra delen tillhör Columbias öfre lopp. I
n. v. genombrytas Kaskadbergen af Stikine, Nass,
Skeena m. fl. mindre floder; Liard och Peace i
n. ö. gå till Mackenzie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
