skolungdomens håg för historien. I Lund inrättade B.
jämväl en egen förberedande elementarskola, där
undervisning i räkning och linearteckning meddelades
efter Pestalozzis metod. I flera år biträdde han sin
vän P. H. Ling vid de gymnastiska öfningarna, och
efter Lings afflyttning till Stockholm ledde B. ensam
dessa öfningar under flera års tid. Han blef e. o.
adjunkt i historia 1817, prästvigdes 1819 samt
utnämndes till kyrkoherde i Löderup och Hörup af
Lunds stift 1824 och till prost 1826. Vid riksdagen
1834 var han fullmäktig i prästeståndet. Död i
Lund 29 jan. 1855. - Sin författarverksamhet
började B. 1807, då han (tills, med K. A. Agardh)
utgaf
Fransysk grammatik för nybegynnare. 1812
utgaf han "Pestalozzis elementarböcker" i svensk
öfversättning. Han var medlem af Götiska förbundet
samt synnerligen ifrig samlare af fornsaker och
sammanbragte en betydlig mängd sådana, nu befintliga
i statens historiska museum. Dels genom en 1816
utgifven disputation,
Specimen antiqvitatum borealium,
dels genom afhandlingar i tidskriften "Iduna"
lämnade han äfven i skrift prof på sin kärlek för
Sveriges fornminnen. Mest bekant är han dock genom
sin under flera generationer allmänt lästa, lifligt och
lättfattligt hållna
Sveriges historia för ungdom (1817;
4:e uppl. 1833), för hvars första afdelning,
"Hedniska tidehvarfvet", han 1822 af Svenska akademien
erhöll lundbladska priset.
2.
Emanuel B., den föregåendes kusin,
boktryckare, bokförläggare, f. 12 dec. 1786 i Stockholm,
d. 9 dec. 1832 i Uppsala, blef student i
Uppsala 1808 samt redan 1809 bokhandlare och
1811 därjämte boktryckare därstädes. Utom sin
bokhandel i Uppsala hade han filialboklådor i Stockholm,
Västerås, Örebro och Karlstad. Därjämte
utöfvadc han en stor och omfattande förläggarverksamhet
och uppträdde äfven som skriftställare. B.
utgaf jämte S. P. Leffler ett eftertryck af tyska
författare, "Bibliothek der deutschen classiker" (76
bd, 1811-21), som i hög grad främjade kännedomen
om tyska litteraturen. Han utgaf jämväl "Tidning
i blandade ämnen" (1811), "Kalender för damer"
(för åren 1818, 1819, 1820 och 1822) samt 1831-32
"Upsala korrespondenten, tidning för politik
och literatur".
3.
Arvid Sture B., den förstnämndes broder,
kirurg, f. 9 mars 1799 i Tommarps socken,
Malmöhus län, blef student i Lund 1816, filos.
magister 1823 och docent i botanik 1824. Efter
att 1828 hafva aflagt medicine licentiatexamen blef
han docent i obstetrik 1829, medicine doktor s. å.
och e. o. adjunkt i nämnda vetenskap 1831. Under
19 läseterminer förestod han professuren i kirurgi
och obstetrik och var 1847-58 e. o. professor i
dessa ämnen. Ifrån 1835 var han förste läkare vid
länslasarettet i Lund och innehade från 1844 jämväl
lärarbefattningen vid Lunds undervisningsanstalt för
barnmorskor. Död 28 jan. 1865. Han var en
skicklig praktisk läkare, och hans kirurgiska
operationer tillvunne honom stort anseende äfven i
utlandet. A. J. B.*
4.
Nils Gustaf B., den föregåendes brorson,
skolman, fornforskare, f. 28 april 1826 i Tommarps
socken i Malmöhus län, blef student i Lund 1842
och filos. doktor 1847, förordnades 1849 till
amanuens vid universitetets historiska museum och
myntkabinett samt 1851 till e. o. amanuens vid
biblioteket. 1855 blef han docent i nordisk arkeologi i
Lund, 1860 adjunkt vid Malmö elementarläroverk
och 1864 rektor i Ystad. 1891 tog han afsked från
rektorstjänsten och afled i Lund 23 april 1895. Han
var korresp. led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1865)
och led. af Fysiografiska sällskapet i Lund (1870).
B. företog omfattande arkeologiska undersökningar i
Skåne, Blekinge, Halland och Småland. På
uppdrag af Vitterhets-, historie- och antikvitets
akademien uppgjorde han 1859-66 arkeologiska
beskrifningar öfver åtskilliga härad i Skåne. Vid
elementarläroverket i Ystad grundlade han ett
etnografiskt och naturhistoriskt museum - det största
något elementarläroverk i vårt land eger. Af trycket
har han utgifvit:
Beskrifning öfver fornsaker,
funna i Skåne (1850),
Svenska fornlemningar,
aftecknade och beskrifna (2 häften, 1853 och 1860).
Fynden i Ystads hamn år 1868-69 (1870) och
Allmogelifvet i Ingelstads härad i Skåne under slutet
af förra och början af detta århundrade (1872).
Dessutom författade han i in- och utländska
tidskrifter en mängd afhandlingar i nordisk arkeologi.
A. J. B. (T. J. A.)
</img>
5. Magnus Ragnar B., den förstnämndes
son, läkare, f. 4 juni 1832 i Löderups socken i
Kristianstads län, blef 1848 student i Lund, 1853 filos.
doktor, 1855 docent i zoologi, 1860 medicine kandidat, 1862 medicine
licentiat och 1864 medicine doktor. 1863 blef han docent i medicin
vid Karolinska institutet, 1864 adjunkt j i samma ämne och biträdande
öfverläkare vid Serafimerlasarettet samt 1877 professor i medicin och
öfverläkare vid nämnda lasarett. 1890 blef han ledamot af Vetenskapsakademien.
1897 tog han afsked från sin professur
och dog i Stockholm 17 febr. 1902. - B. författade:
Beskrifning öfver hydrachnider, som förekomma inom
Skåne (1854), Bidrag till kännedomen om Skandinaviens
amphipoda gammaridea (1862), Om abort
(1863). Kliniska anteckningar i laryngopatologien
jemte anvisning till laryngoskopets bruk. I. (1875)
samt åtskilliga uppsatser i "Medicinskt archiv"
och "Hygiea". B. var en af Sveriges bäste praktiserande
läkare på sin tid. Med grundliga medicinska
insikter och klart omdöme förenade han en om sann
humanitet vittnande medkänsla för sina patienter,
hvilka också voro innerligen fästa vid honom. Under
många år var han i Sverige den erkända auktoriteten
i fråga om lungsjukdomar, och från landets alla trakter
sändes lungsjuka till honom för att inhämta hans
råd. Såsom klinisk lärare utmärkte han sig genom
stor reda och klarhet i sitt föredrag, genom sin
förmåga att framhålla det väsentliga och genom den
kritiska skärpa, hvarmed han gaf sina terapeutiska
råd. B. hade genom gifte kommit i besittning af en
ovanligt stor förmögenhet. I enlighet med hans
önskan skänkte efter hans död hans änka bl. a. till
Svenska läkarsällskapet 100.000 kr., afsedda att
utgöra en pensionsfond för änkor och barn efter aflidna
