- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
433-434

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännvinsbränning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vattenånga, hvilken under sin väg uppåt från
kammare till kammare kommer i beröring med den
nedrinnande mäsken och upptager dess alkohol. Från
destillerkolonnen gå de ännu svaga spritångorna
till rektificerkolonnen, likaledes afdelad i en
mängd kamrar, i hvilka spriten upprepade gånger
genomkokas och sålunda rektificeras. Slutligen eger
i kondensatorn en stark deflegmation rum, hvarefter
spritångorna i imkylaren D kondenseras till flytande
form och afrinna genom spritafloppet eller den
s. k. lyktan G. En särskild typ af kolonnapparater
har konstruerats af tysken Ilges och är försedd med en

illustration placeholder

Fig. 4. Kolonn-apparat.

inrättning för att oafbrutet under destillationens
gång afskilja finkeloljan, så att denna kan aftappas
genom en kran. På detta sätt får man dels en från
finkelolja ren sprit af mycket hög alkoholhalt,
dels en ganska koncentrerad finkelolja. Vid goda
kolonnapparater kan man direkt erhålla sprit af
96–97 proc. alkoholhalt. – Bland råämnen, som blifvit
föreslagna till brännvinsbränning, må äfven nämnas
renlaf, sågspån och hvitmossa. Dessa ämnen innehålla
cellulosa, hvilken genom uppvärmning med utspädd
saltsyra eller svafvelsyra förvandlas till jäsbart
socker, som efter syrans neutralisering bringas i
alkoholjäsning på vanligt sätt. Lafbrännvin, som
låtit åtskilligt tala om sig, framställdes
först af svensken S. Stenberg 1867 ("Öfversikt af
vet. akad. förh." 1868, n:o 1). Renlaf (Cladonia
rangiferina
) håller ett slags cellulosa, som lättare
än vanlig sådan kan genom inverkan af utspädda syror
öfverföras till jäsbart socker. Till jäsningen måste
man använda en stor mängd konstjäst, och jäsningen
gick mycket långsamt. Dock var brännvinsutbytet ganska
stort eller med fråndrag af det på jästmaterialet
beroende utbytet omkring 61 liter af normalstyrka
ur 100 kg. torr renlaf. Af lafbrännvin tillverkades
under åren 1868–77 inalles omkring 3 millioner liter,
hvarefter tillverkningen alldeles upphörde; sannolikt
hade lafbrännvinet en mindre tilltalande bismak,
ehuru brännvin af alldeles ren laf lär smaka mandel.

Beträffande sågspån och mossa har någon fabriksmässig
tillverkning af brännvin ur dessa råmaterial ännu ej
kommit till stånd. Uppgifterna om det utbyte, som kan
påräknas, äro mycket olika, men med de nyare metoderna
torde man utan svårighet kunna uppnå 15 à 20 liter af
normalstyrka ur 100 kg. torrsubstans. Måhända yppar
sig härigenom för länder med stor skogsafverkning
och stor tillgång på mossar, såsom Sverige,
möjligheten att till lyse och bränsle kunna i stor
utsträckning ersätta den importerade fotogenen
med sågspåns- och torfsprit. I fråga om den till
mäskens förjäsning använda jästen har man äfven inom
brännvinsindustrien sedan flera år användt renodlad
jäst af passande ras, hvilket medför ett större
utbyte af alkohol ur stärkelsen, enär olika jästraser
hafva olika förmåga att i kampen för tillvaron hålla
smörsyrebakterien och andra skadliga ferment tillbaka.
Å. G. E.

Brännvinsförordning, förv. Se
Brännvinslagstiftning.

Brännvinsförsäljning. Se
Brännvinslagstiftning.

Brännvinskontrollör. Se
Brännvinslagstiftning.

Brännvins-kur, med., det metodiska begagnandet af
brännvin i afsikt att ingifva drinkare afsrnak för
spritdrycker. Förfaringssättet därvid uppgifves något
olika af olika författare. I allmänhet bestod kuren
däri, att brännvin i afpassad mängd och under ett
visst antal dagar blandades i all föda och dryck,
som drinkaren förtärde. Brännvinskuren lär någon
gång hafva ledt till önskadt resultat, men ofta
misslyckades densamma, i det att suparen snart
återvände till sina förra vanor, och i somliga
fall lär kurens användning hafva orsakat svåra,
ja lifsfarliga verkningar. Denna kur är nu
bortlagd.
O. T. S.*

Brännvinslagstiftning. Emedan brännvinet är en
synnerligen allmän förbrukningsartikel, utan att
i något afseende vara en nödvändighetsvara, lämpar
det sig särdeles väl såsom beskattningsföremål, så
mycket mer som dess missbruk visat sig medföra de
mest skadliga verkningar i både sedligt, fysiskt och
ekonomiskt hänseende.

Redan från slutet af 1400-talet synes brännvin, om ock
i mycket liten skala, hafva tillverkats i Sverige,
men denna tillverkning var ej underkastad någon
kontroll före 1638, då tillverkningsafgift första
gången infördes, hvarvid husbehofs- och salubränning
beskattades olika. Skatten utgick efter den använda
spannmålen och var vid husbehofsbränning blott 2/3
af den, som fordrades för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:09:15 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free