hafva utspridt demagogiska flygskrifter och hölls en kort tid i fängsligt förvar. För förlagsbokhandlaren Cottas räkning reste han 1822 som korrespondent till Paris. Lifvet därstädes tecknade han i åtskilliga skarpt och fint utarbetade skildringar. 1824 återvände han till Tyskland, men 1830 begaf han sig ånyo till Paris för att på nära håll följa juli-revolutionen. Under intrycket af denna skref han sina berömda Briefe aus Paris (1830), i hvilka han lofprisade fransmännens politiska energi och utgöt sig i bittert hån öfver tyskarnas servilism och "lakejnatur". 1832 började han utgifva Neue briefe aus Paris, i hvilka han, gripen af missmod öfver revolutionens utveckling, drog i härnad äfven mot fransmännen. 1836 utgaf han tidskriften "La balance" (tre häften), i hvilken han sökte göra rättvisa åt fransmännens och tyskarnas olika förtjänster samt leda de förre till en riktig uppfattning af det tyska nationallynnet. Hans sista arbete var Menzel, der franzosenfresser (1836), i hvilket han bekämpade tyskarnas hat mot fransmännen. Efter långvarigt lidande, hvarunder han vårdades af sin trogna väninna Jeannette Wohl, dog han i Paris 12 febr. 1837. - Ädelmod, oegennytta och en glödande frihetskärlek voro grunddragen i B:s karaktär. Hans skrifter, som utmärka sig genom en originell, ofta gnistrande kvick, alltid aforistisk stil, utgöras hufvudsakligen af satiriska och humoristiska skisser. Såsom journalist bidrog han i betydande mån att gifva den tyska pressen makt och anseende. - B:s Gesammelte schriften utkommo 1829-34. Senaste fullständiga upplaga utgafs af Klaar 1899. Heines "Über B." är en ensidigt klandrande monografi. Jfr Gutzkow, "B:s leben" (1840), Holzmann, "L. B., sein leben und sein wirken" (1888), och G. Brandes, "Hovedströmninger" (bd VI). Börneby. Se Barnhem, sp. 955. Börresen, Hans Peter, dansk missionär, f. 29 nov. 1825 i Köpenhamn, blef smedsgesäll och for 1852 till Berlin, hvarest han arbetade sig upp till civilingenjör. Hans religiösa känsla rönte stark väckelse, i synnerhet genom hans 1855 ingångna äktenskap med Karoline Hempel (f. 20 mars 1823), och deras hus vardt ett hem dels för nordbor, dels för missionselever, bl. a. norrmannen L. O. Skrefsrud (se d. o.), hvilken slöt sig nära till B. När B:s tre äldsta barn bortryckts af döden, beslöto han och hans hustru 1864 att begifva sig till Indien, och då de icke där funno väntadt understöd från de tyska och danska missionssällskapen, började de 1867 tillsammans med Skrefsrud och en engelsman Johnson en mission bland de förtryckte och sedligt sjunkne santalerna. Denna hade en framgång, som är nästan utan motstycke i den nyare missionshistorien, och väckte redan 1874 de engelska myndigheternas uppmärksamhet. Under de första åren gjorde B., för att väcka intresse och vinna ekonomiskt stöd för missionen, flitigt resor i Indien och fick därunder namnet "Indiens stortiggare". På ett besök i Danmark 1877 ordinerades B. till präst, och sedan fick han rikligt understöd både från England och de skandinaviska länderna. Äfven sedan hans hälsa 1895 genom slaganfall och 1900 genom en olyckshändelse blifvit bruten, fortfor han att vara den sammanhållande kraften inom santalmissionen, tills han dog, 23 sept. 1901. Han var en helgjuten personlighet med afgjordt praktisk läggning. Se vidare Santalmissionen. - Två döttrar till B. äro gifta med män, som trädt i missionens tjänst, den norske botanisten Bahr och den svenske teol. licentiaten Heumann. E. Ebg. Börresen, Urban Jakob Rasmus, norsk sjömilitär och författare, f. 26 juni 1857 i Drammen, blef sekondlöjtnant i marinen 1879, genomgick den militära högskolan 1882-84, studerade elektroteknik vid den tekniska högskolan i Charlottenburg 1886 och artilleri under en stipendieresa till Sverige, Tyskland och Frankrike 1891, tjänstgjorde vid torpedväsendet 1884-89 och var 1889-93 lärare i artilleri och torpedväsen samt fortifikation vid sjökrigsskolan i Kristiania. Han har varit medlem af flera militära kommittéer, rektor för Kristiania sjömansskola (1894-96), teknisk konsulent i marindepartementet, tjänstgörande officer i marinkommandot (1896-98) och afdelningschef för marinens nyupprättade generalstab (1898-99) samt utnämndes 1899 till konteramiral och chef för marinens generalstab. 1903 blef han ledamot af svenska krigsvetenskapsakademien och 1904 hedersledamot af örlogsmannasällskapet i Karlskrona. B. har gjort flera värdefulla militärtekniska uppfinningar rörande torpeder m. m. samt har utvecklat en mycket omfattande vetenskaplig och populär författarverksamhet. Särskildt i "Norsk tidsskrift for sjövæsen", som han redigerade 1890-95, har han lämnat åtskilliga värdefulla afhandlingar. Dessutom är B. författare till följande historiska och skönlitterära arbeten: Tordenskiold. En karakterstudie (1901), En brist i karakteren. Novelle (1902), Eventyr (1903), Med Kong Oscar II nordenfor polarcirkelen (1904) och Den russisk-japanske krig (2 bd, s. å.). O. A. Ö. Börringekloster, gods i Malmöhus län, Vemmenhögs härad, Gustafs socken. 26 154157/388150 mtl af fideikommissnatur, däraf 7 mtl säteri, samt 2031/10080 mtl utan fideikommissnatur. Taxeringsvärde 2,547,300 kr. (1904). Den slottslikt byggda hufvudgården, som är ett af Sveriges vackraste herresäten, ligger vid norra änden af den lilla Börringesjön, nära Börringe järnvägsstation (Malmö-Ystads och Börringe-Östratorps järnvägar). B. nämnes som kloster redan 1231 och var invigdt åt jungfru Maria. Efter att först möjligen någon tid ha varit nunnekloster var det sedan munkkloster och tillhörde benediktinorden. Efter klostergodsens indragning under reformationen innehades det som län af medlemmar af släkterna Brahe, Tott m. fl. När Skåne genom freden i Roskilde (1658) tillföll Sverige, skänkte Karl X Gustaf B. åt sin naturlige son, Gustaf Carlsson (1674 upphöjd till grefve), men vid reduktionen återgick det i kronans ego. 1745 kom egendomen genom köp till släkten Beck-Friis, och 1791 förklarades den, jämte Fiholm i Södermanland, för grefskap, ärftligt först inom sistnämnda släkt. Namnet Beck-Friis och grefvetiteln åtfölja besittningen af dessa fideikommissegendomar, och innehafvaren har jämväl patronatsrätten till Gustafs samt Jäders och Barfva pastorat. B. eges f. n. (1905) af grefve Korfitz Beck-Friis. Börringe-Östratorps järnväg (sign. B. Ö. J.), en bredspårig (1,435 m.), 22 km. lång, Börringe--Östratorps järnvägsaktiebolag tillhörig järnvägslinje mellan Börringe station vid Malmö--Ystads järnväg och Östratorp vid skånska sydkusten. Vid Klagstorps station står järnvägen i förbindelse med