- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
903-904

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Börjesson ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafva utspridt demagogiska flygskrifter och hölls en
kort tid i fängsligt förvar. För förlagsbokhandlaren
Cottas räkning reste han 1822 som korrespondent till
Paris. Lifvet därstädes tecknade han i åtskilliga
skarpt och fint utarbetade skildringar. 1824
återvände han till Tyskland, men 1830 begaf han
sig ånyo till Paris för att på nära håll följa
juli-revolutionen. Under intrycket af denna skref
han sina berömda Briefe aus Paris (1830), i hvilka
han lofprisade fransmännens politiska energi och
utgöt sig i bittert hån öfver tyskarnas servilism och
"lakejnatur". 1832 började han utgifva Neue briefe
aus Paris
, i hvilka han, gripen af missmod öfver
revolutionens utveckling, drog i härnad äfven mot
fransmännen. 1836 utgaf han tidskriften "La balance"
(tre häften), i hvilken han sökte göra rättvisa åt
fransmännens och tyskarnas olika förtjänster samt
leda de förre till en riktig uppfattning af det
tyska nationallynnet. Hans sista arbete var Menzel,
der franzosenfresser
(1836), i hvilket han bekämpade
tyskarnas hat mot fransmännen. Efter långvarigt
lidande, hvarunder han vårdades af sin trogna väninna
Jeannette Wohl, dog han i Paris 12 febr. 1837. -
Ädelmod, oegennytta och en glödande frihetskärlek
voro grunddragen i B:s karaktär. Hans skrifter, som
utmärka sig genom en originell, ofta gnistrande kvick,
alltid aforistisk stil, utgöras hufvudsakligen af
satiriska och humoristiska skisser. Såsom journalist
bidrog han i betydande mån att gifva den tyska
pressen makt och anseende. - B:s Gesammelte schriften
utkommo 1829-34. Senaste fullständiga upplaga utgafs
af Klaar 1899. Heines "Über B." är en ensidigt
klandrande monografi. Jfr Gutzkow, "B:s leben"
(1840), Holzmann, "L. B., sein leben und sein wirken"
(1888), och G. Brandes, "Hovedströmninger" (bd VI).

Börneby. Se Barnhem, sp. 955.

Börresen, Hans Peter, dansk missionär, f. 29
nov. 1825 i Köpenhamn, blef smedsgesäll och for
1852 till Berlin, hvarest han arbetade sig upp
till civilingenjör. Hans religiösa känsla rönte
stark väckelse, i synnerhet genom hans 1855 ingångna
äktenskap med Karoline Hempel (f. 20 mars 1823), och
deras hus vardt ett hem dels för nordbor, dels för
missionselever, bl. a. norrmannen L. O. Skrefsrud
(se d. o.), hvilken slöt sig nära till B. När B:s
tre äldsta barn bortryckts af döden, beslöto han
och hans hustru 1864 att begifva sig till Indien,
och då de icke där funno väntadt understöd från de
tyska och danska missionssällskapen, började de
1867 tillsammans med Skrefsrud och en engelsman
Johnson en mission bland de förtryckte och sedligt
sjunkne santalerna. Denna hade en framgång, som är
nästan utan motstycke i den nyare missionshistorien,
och väckte redan 1874 de engelska myndigheternas
uppmärksamhet. Under de första åren gjorde B.,
för att väcka intresse och vinna ekonomiskt stöd
för missionen, flitigt resor i Indien och fick
därunder namnet "Indiens stortiggare". På ett
besök i Danmark 1877 ordinerades B. till präst,
och sedan fick han rikligt understöd både från
England och de skandinaviska länderna. Äfven sedan
hans hälsa 1895 genom slaganfall och 1900 genom en
olyckshändelse blifvit bruten, fortfor han att vara
den sammanhållande kraften inom santalmissionen,
tills han dog, 23 sept. 1901. Han var en helgjuten
personlighet med afgjordt praktisk
läggning. Se vidare Santalmissionen. - Två döttrar
till B. äro gifta med män, som trädt i missionens
tjänst, den norske botanisten Bahr och den svenske
teol. licentiaten Heumann. E. Ebg.

Börresen, Urban Jakob Rasmus, norsk sjömilitär
och författare, f. 26 juni 1857 i Drammen,
blef sekondlöjtnant i marinen 1879, genomgick den
militära högskolan 1882-84, studerade elektroteknik
vid den tekniska högskolan i Charlottenburg 1886
och artilleri under en stipendieresa till Sverige,
Tyskland och Frankrike 1891, tjänstgjorde vid
torpedväsendet 1884-89 och var 1889-93 lärare i
artilleri och torpedväsen samt fortifikation vid
sjökrigsskolan i Kristiania. Han har varit medlem
af flera militära kommittéer, rektor för Kristiania
sjömansskola (1894-96), teknisk konsulent
i marindepartementet, tjänstgörande officer
i marinkommandot (1896-98) och afdelningschef
för marinens nyupprättade generalstab (1898-99)
samt utnämndes 1899 till konteramiral och chef för
marinens generalstab. 1903 blef han ledamot af svenska
krigsvetenskapsakademien och 1904 hedersledamot af
örlogsmannasällskapet i Karlskrona. B. har gjort
flera värdefulla militärtekniska uppfinningar
rörande torpeder m. m. samt har utvecklat
en mycket omfattande vetenskaplig och populär
författarverksamhet. Särskildt i "Norsk tidsskrift
for sjövæsen", som han redigerade 1890-95, har han
lämnat åtskilliga värdefulla afhandlingar. Dessutom
är B. författare till följande historiska och
skönlitterära arbeten: Tordenskiold. En karakterstudie
(1901), En brist i karakteren. Novelle (1902), Eventyr
(1903), Med Kong Oscar II nordenfor polarcirkelen
(1904) och Den russisk-japanske krig (2 bd,
s. å.). O. A. Ö.

Börringekloster, gods i Malmöhus län,
Vemmenhögs härad, Gustafs socken. 26 154157/388150 mtl af
fideikommissnatur, däraf 7 mtl säteri, samt 2031/10080
mtl utan fideikommissnatur. Taxeringsvärde 2,547,300
kr. (1904). Den slottslikt byggda hufvudgården, som
är ett af Sveriges vackraste herresäten, ligger vid
norra änden af den lilla Börringesjön, nära Börringe
järnvägsstation (Malmö-Ystads och Börringe-Östratorps
järnvägar). B. nämnes som kloster redan 1231 och var
invigdt åt jungfru Maria. Efter att först möjligen
någon tid ha varit nunnekloster var det sedan
munkkloster och tillhörde benediktinorden. Efter
klostergodsens indragning under reformationen
innehades det som län af medlemmar af släkterna Brahe,
Tott m. fl. När Skåne genom freden i Roskilde (1658)
tillföll Sverige, skänkte Karl X Gustaf B. åt sin
naturlige son, Gustaf Carlsson (1674 upphöjd till
grefve), men vid reduktionen återgick det i kronans
ego. 1745 kom egendomen genom köp till släkten
Beck-Friis, och 1791 förklarades den, jämte Fiholm
i Södermanland, för grefskap, ärftligt först inom
sistnämnda släkt. Namnet Beck-Friis och grefvetiteln
åtfölja besittningen af dessa fideikommissegendomar,
och innehafvaren har jämväl patronatsrätten till
Gustafs samt Jäders och Barfva pastorat. B. eges
f. n. (1905) af grefve Korfitz Beck-Friis.

Börringe-Östratorps järnväg (sign. B. Ö. J.),
en bredspårig (1,435 m.), 22 km. lång, Börringe–Östratorps
järnvägsaktiebolag tillhörig järnvägslinje
mellan Börringe station vid Malmö–Ystads järnväg
och Östratorp vid skånska sydkusten. Vid Klagstorps
station står järnvägen i förbindelse med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free