- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1449-1450

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cento ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utbytas. Styrelsen består af 14 personer och är
delad på flera arbetande sektioner. Hvarje förening,
som ansluter sig, har i centralförbundet högst 5
representanter, för hvilka erlägges en årsafgift
af 5 kronor per representant. Till arbetande
ledamöter kallar förbundet personer, som inlagt
stora förtjänster å det sociala området. Dessa
erlägga ingen afgift, men åtnjuta samma rättigheter
som representanterna. Understödjande medlemmar
äro personer, som ej representera någon förening,
men erlägga årsafgift af 5 kr. eller 25 kr. en
gång för alla. Dessa medlemmar ega rätt att
deltaga i förhandlingarna, men ej i besluten.
G. M-n.

Centralförsvar, krigsv., det tillvägagående vid
försvarskrigs utförande, att man icke med angriparen
inlåter sig i ett afgörande slag nära gränsen,
utan drager sig tillbaka till landets inre, för att
under den tid, som därigenom vinnes, öka och bättre
ordna sina egna stridskrafter, på samma gång som
man genom smärre företag söker försvaga och splittra
fiendens. Genom ett sådant förfaringssätt hämmas i
betydlig mån fiendens rörelser - så t. ex. växa hans
transport- och förbindelsevägar ständigt i längd -,
och därigenom kan den försvarande slutligen blifva
honom öfverlägsen samt med utsikt till framgång
öfvergå till anfall.

En olägenhet vid centralförsvarsprincipens
tillämpning är, att en stor del af landet,
om ock endast för en kortare tid, öfverlämnas åt
fienden. Denna omständighet beröfvar försvararen
betydliga hjälpkällor för krigets förande och
måste verka nedslående på nationen. Också har man
i senare tider, då genom kommunikationsmedlens
betydliga utveckling en hastig mobilisering och
sammandragning af härarna blifvit möjlig, ej tillmätt
centralförsvaret samma stora värde som förr, då den
mindre krigsberedde däraf kunde draga stora fördelar
och hinna samla sina krafter. Numera kan nämligen
den anfallande, med tillhjälp af det utvecklade
kommunikationsväsendet, i de allra flesta fall
underhålla sina förbindelser med operationsbasen och
hemorten, så hastigt verkställa sitt framryckande
och så hastigt ersätta samt öka sina stridskrafter,
att det omslag i styrkeförhållandena m. m. till
den försvarandes fördel, hvilket åsyftades med
centralförsvaret, ej kan förväntas i samma grad
som förr.

I Sverige ansåg man sig efter Finlands förlust
icke kunna bibehålla försvaret vid gränsen, långt
mindre förekomma fiendens anfall genom att inbryta
i hans land. De mindre kustfästningar, som ej
behöfdes för flottan, raserades fördenskull,
och 1819 uppgjordes en försvarsplan, som var
grundad på centralförsvarsprincipen. Det bestämdes
i denna plan, att i landets inre skulle byggas
tre centralfästningar, af hvilka två skulle vara
operationsfästningar samt anläggas vid Vättern
(den ena vid norra ändan och den andra vid södra)
och den tredje "centraldepå’’ och läggas väster om
nämnda sjö. Sedermera beslöts, att endast den senare
skulle byggas och att dess uppgift skulle blifva att
vara såväl operationsfästning som hufvuddepå. Den
nya fästningen blef Karlsborg (se d. o.).

Den skandinaviska halföns järnvägsnät står ännu ej
i omedelbar förening med grannländernas. En Sverige
anfallande fiende kan således ej vid framträngandet i
landet hafva synnerligen stort gagn af dess järnvägar,
då däremot den försvarande kan
draga full nytta af de järnvägar, som han eger
bakom sin front. Detta förhållande gör att, hvad
Sverige vidkommer, centralförsvarsprincipen icke
förlorat så mycket i betydelse som i många andra
länder, ehuru kommunikationerna utvecklat sig med
lika stor snabbhet här som annanstädes. Man har
likväl med afseende på tillämpningen nödgats i
någon mån ändra planen. En fiende har nämligen,
därigenom att äfven sjötransportmedlen numera
betydligt förbättrats och ökats, vunnit tillökning
i anfallskraft, så att en större styrka kan på en
gång öfverföras och betydande förstärkningar kunna
hastigt följa efter. Om en anfallande får tillräcklig
tid, kan han således numera, lättare än hvad förut
var fallet, fästa sig i landet, utbreda sig där och
blifva öfverväldigande. Nödvändigheten af att träda
fienden till mötes och slå honom, innan han satt
sig i besittning af för stor del af landet och dess
hjälpkällor, har allt tydligare framträdt, hvarför
man alltmera nödgats frångå grundsatserna i 1819
års försvarsplan. Man anser Karlsborg ej väl beläget
såsom operationsfästning mot en från öster eller söder
anfallande fiende; däremot anser man det vara af vikt
att få en operationsfästning anlagd mellan Vättern och
Hjälmaren eller på lämplig plats i Mälardalen. Dock
torde med utvecklingen af våra krigsmedel försvaret
numera kunna med fördel förläggas till gränsen.
G. U.*

Central-Indien (eng. Central India agency),
officiell sammanfattande benämning på de 7 politiska
agentskapen i mellersta Indien, hvilka lyda under
"agent to the governor general for Central-India"
i Indore, således stå i direkt förhållande till
centralregeringen i Calcutta. C. ligger mellan 21°
24’ och 26° 52’ n. br. samt 74° och 83° ö. lgd och
begränsas i s. af Centralprovinserna, i n. ö. af
Nordvästprovinserna, i n. v. af Rajputana, i v. och
s. v. af Bombay-distriktet Khandesh och agentskapet
Rewa-Kantha samt i ö. af staterna Chang-Bhakar,
Korea och Sarguja i Chutia Nagpur. Arealen är
204,008 kvkm. 8,628,781 inv. (1901). C. begränsas i
s. af floden Narbada, i n. v. af Chambal, in. ö. af
Gangesdalen. Norr om och nästan parallellt med Narbada
går Vindhyakedjan, n. om hvilken C. utbreder sig dels
som ett icke synnerligen högt platåland, dels som ett
vågigt, här och där af kullar afbrutet land ända till
Ganges, vattnadt af floderna Chambal, Sindh, Betwa, Ken
och Son, hvilka alla flyta i nordöstlig riktning
till Jumna eller omedelbart till Ganges. Jorden är i
allmänhet bördig, men kulturen är mindre utvecklad
och afkastningen icke på långt när hvad den kunde
vara. Bland produkterna må särskildt nämnas opium
från flera trakter, i synnerhet Malwa. Järnvägslinjen
Agra–Bombay går genom västra, Allahabad–Bombay genom
östra delen. – C. består af ett litet brittiskt
distrikt och ett 80-tal till omfång och invånarantal
högst olika stater under infödda furstar, hvilka stå
till den indiska regeringen i olika förhållande af
maktställning, vasallskap och tributskyldighet. Det
är fördeladt i 7 agentskap, näml. residentskapet
(residency) Indore och agentskapen Gwalior, Bhopal,
Bundelkhand, Baghelkhand, West Malwa och Bhil
l. Bhopawar. De viktigaste af furstarna äro maharajan
Sindhia af Gwalior, maharajan Holkar af Indore, rajan
l. maharajan af Dhar, de båda rajarna af Dewas, begum
af Bhopal, naboben af Jaora samt flera rajputfurstar,
hvilka underkufvades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 15:58:56 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0787.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free