- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
95-96

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charpentier, Alexandre Louis Marie, fransk skulptör och medaljgravör - Charpentier, Felix Maurice, fransk bildhuggare - Charpentier, Gustave, fransk tonsättare, - Charpert. Se Kharput. - Charpi - Charput - Charras, Jean Adolphe Baptiste - Charron, Pierre - Charta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbeten Moder och barn (bronsrelief, 1892), Målningen
(brons, s. å.), Badkaret (relief i tenn, 1897). I
glyptoteket i Köpenhamn finnas porträttmedaljonger i
brons af skådespelerskan Réjane (1890), Constantin
Meunier
(1899) och Zola (1903). - Bland C:s nyare
större skulpturarbeten märkas de monumentala
relieferna Bagare och Lycklig familj (utställda
1905). I samarbete med Meunier har han de senast
gångna åren varit sysselsatt med Zolas monument
för karusellplatsen i Paris (ännu ej färdigt).
G-g N.

Charpentier [jarpatié], Félix Maurice, fransk
bildhuggare, f. 1858 i Bollène (depart. Vaucluse),
studerade i école des beaux-arts. Bland hans
arbeten äro Ung faun (1884, i staden Paris’ ego),
lmprovisatören (1887) och Illusionen (1895, båda i
Luxembourgmuseet), Sången (1890), Brottarna (s.å.),
Den fallande stjärnan (1896, alla tre inköpta af
franska staten; af det sistnämnda finns ett exemplar
i marmor äfven i glyptoteket i Köpenhamn). C. har
ock utfört en mängd porträttbyster i olika material.
G-g N.

Charpentier [jarpätie], Gustave, fransk
tonsättare, f. 1860, elev af konservatoriet
i Paris, fick stora Rom-priset 1887. Han
har väckt uppmärksamhet genom orkestersviten
Impressions d’Italie, "symfonidramat" La vie du
poète
m. fl. körsymfonier samt körverken Chant
d’apothéose de V. Hugo
och Le conronnement de
la muse
, det sista egentligen en utvidgad scen
ur operan eller den s. k. "musikaliska romanen"
Louise (1900), som väckte stort uppseende och fann
väg till flera utländska scener (Stockholm 1903),
men hvars nyhet ligger mindre i musiken än i ämnet,
den parisiske arbetarens lif, som ej förut behandlats
i operaform. C. har blifvit kallad en "sentimental
impressionist". A. L.

Charpert. Se Kharput.

Charpi (fr. charpie, af lat. carpere, plocka),
Linneskaf. med., sönderplockadt linne, som användes
till förbindning af sår. Det bästa tillverkas af
slitet linne, hvilket sönderklippes i lappar af 7-10
cm. i fyrkant, hvarefter trådarna utdragas, en i
sänder. Raspadt charpi, som är sämst, åstadkommes
därigenom att linnet afskafves medelst en ej
alltför hvass knif. Engelskt charpi (eng. lint)
utgöres af på ena sidan ludna, på andra sidan släta
stycken. Det förstås af sig själft, att linnet måste
vara utomordentligt väl rengjordt. Charpiet besitter
en utmärkt förmåga att absorbera (uppsupa) flytande
ämnen, och denna egenskap har gjort, att det från
urminnes tid mycket användts till betäckningsmedel för
sår, i synnerhet de suppurerande. Numera betraktas
det med stor misstro af kirurgerna och är på väg
att helt och hållet öfvergifvas. Sedan man nämligen
lärt sig, att de ämnen, som inverka skadligt på sår
(bakterier o. s. v.) och som förefinnas uppslammade i
luften, dess lättare häfta vid föremålen, ju större
absorptionsförruåga dessa besitta, och som charpi
just eger denna förmåga i högsta grad, så har man
tämligen allmänt börjat frukta, att charpi, hvars
desinfektion dessutom är mycket svår, direkt kan
öfverföra skadliga ämnen (smitta) i sår. Detta är
till och med ett faktum, hvarpå knappt någon sakkunnig
tviflar. Man kan visserligen göra charpi antiseptiskt,
liksom bomull, gastyg o. d.; men därigenom afhänder
man det just den egenskap, hvarigenom det gör mest
nytta. Allt detta är orsaken till att charpi, som
förut i ofantliga massor
tillverkades och användes å sjukhus och i fält,
nu spelar en högst underordnad roll. Äfven
för mindre fall och i den civila sjukvården
kan och bör det ersättas af bomull.
Rsr.*

Charput. stad i turkiska vilajetet Mamuret yl Aziz. Se
Kharput.

Charras [jara’], Jean Adolphe Baptiste, fransk militär
och krigshistorisk skriftställare, f. 1810. År
1830 deltog han, med en friskara, som han själf
organiserat, i gatustrider under julirevolutionen,
och 1833 blef han löjtnant i artilleriet. Men hans
i tidningen "National" offentliggjorda artiklar, i
hvilka han skarpt granskade militärförvaltningen,
ådrogo honom styrelsens missnöje, hvarför han
kommenderades till tjänstgöring i Afrika. 1848
tog han liflig del i revolutionen i Paris, blef
i mars s. å. sekreterare i försvarsutskottet och
öfverstelöjtnant samt i april understatssekreterare
i krigsministeriet. Chefskapet för detta departement
skötte han provisoriskt till Cavaignacs ankomst i
juni och definitivt under dennes presidentskap. C:s
rykte som organisatör var så stort, att romerska
republiken 1849 kallade honom till krigsminister och
öfverbefälhafvare för armén, hvilka befattningar han
dock ej kunde mottaga, enär plötsligt en fransk kår
afsändes mot Rom. På hans förslag bestämdes, att
styrelsen skulle i "Moniteur" uppgifva skälen till
ordensutnämningar ("Charraslagen"). I konstituerande
och lagstiftande församlingarna motarbetade han
Napoleon och blef därför vid statskuppen 2 dec. 1851
fängslad, sedermera struken ur härens rullor samt
landsförvisad. Till 1854 lefde han i Bruxelles,
där han i en broschyr, Les trois maréchaux de
France
. blottade marskalkarna Magnans, S:t Arnauds
och Castellanes ställning till statskuppen. Därefter
vistades han i Schweiz och dog i Basel 1865. Bland
C:s större arbeten må nämnas den berömda Histoire
de la campagne de 1815
(1857; 6:e uppl. 1869) och
Histoire de la guerre de 1813 (1866, ofulländad;
2:a uppl. 1870). Hans arbeten andas fientlighet mot
allt hvad Bonaparte heter.

illustration placeholder

Charron [jarå7], Pierre, fransk filosof och
skriftställare, f. 1541 i Paris, d. 1603, var
först advokat, blef sedan katolsk präst och en
berömd predikant. Han utgaf försvarsskrifter för
den katolska tron mot protestanter och fritänkare,
men framträder i sitt märkligaste arbete, Traité
de la sagesse
(1601), som representant för en af
Montaigne påverkad skepticism. Tviflet har enligt
C. en dubbel uppgift, att hålla forskningen vid
lif i dess sökande efter sanningen och att föra oss
till religiös tro. Emellertid kräfver han etikens
själfständighet i förhållande till religionen. "Jag
vill", säger C., "att man skall vara en rättskaffens
människa, äfven om det icke funnes något paradis och
något helvete". Naturen och förnuftet fordra dygden,
äfven oafsedt dess religiösa sanktion. S-e.

Charta (lat., af grek. charte 1. chartes],

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free