- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
97-98

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charta - Charta ad fonticulos. Se Fontanellpapper. - Charta cerata, farm. Se Vaxpapper. - Charta partita - Charta sigillata - Charte constitutionelle - Chartered company - Charters Towers - Chartier - Chartism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betecknade ursprungligen papyrusväxtens bast, men
sedermera, emedan detta användes att skrifva på, allt
hvarpå något var skrifvet eller ritadt, liksom äfven
själfva det skrifna, således skrift, bref, bok, dikt
o. s. v. I diplomatiken var ordet under medeltiden,
då äfven formerna quarta och quartula förekommo,
en af de många synonyma beteckningarna för urkund
och kunde, liksom diploma, användas om nästan hvilka
urkunder som helst. Man talade därför om charta i de
mest olika bemärkelser, t. ex. charta sacramenti,
eds- och hyllningsurkund, charta rogata, ett af
tillkallade vittnen underskrifvet aktstycke, charta
pacis
, fredsfördrag, charta libertatis, frihetsbref
o. s. v. I egenskap af dispositiv urkund bildar det
ursprungligen motsatsen till notitia, en blott och
bart bevisningsurkund, och denna skillnad bibehölls
i hela medeltidens urkundsväsen. Märkvärdigast af
alla urkunder, som bära namnet charta, är Magna
charta
(se d. o.). I senare tid har benämningen
användts om vissa oktrojerade statsförfattningar,
t. ex. Ludvig XVIII:s "charte constitutionnelle"
(1814) och dom Pedros regeringsform för Portugal
(1826), äfvensom på det af massorna i England häftigt
påyrkade reformprogram, som är kändt under namnet
"people’s charter" (se Chartism). Jfr Karta och
nedanstående artiklar.

Charta ad fonticulos (lat.). Se Fontanell-papper.

Charta cerata (lat.), farm. Se Vaxpapper.

Charta partita (lat.), "deladt blad", ett slags
urkund, som under medeltiden, i synnerhet i
England, användes vid kontrakt mellan två eller
flera personer. Samtliga kontraktsexemplaren voro
ursprungligen skrifna sida vid sida på ett och samma
blad, i hvars öfversta rand ett ord, ett tänkespråk
e. d. stod att läsa. När exemplaren utklipptes, följde
stycken af öfverskriften med hvart och ett. För att
sedan öfvertyga sig om urkundens äkthet, behöfde man
endast hoppassa delarna. Jfr Certeparti.

Charta sigillata (lat.), stämpelpapper.

Charte constitutionnelle [jart kåstitysiånä’1],
konstitutionella kartan. Se Frankrike (historia).

Chartered company [tjä’ted kompani]. Se British
South Africa company
och Handelskompani.

Charters Towers [tjä’tos talies], stad i
brittisk-australiska staten Queensland, 132
km. s. v. från hamnen Townsville, med hvilken det
är förenadt med järnväg. 5,000 inv. (1900). Staden
uppstod 1872 till följd af de rika guldfynden
i närheten, vid hvilka 1900 lefde öfver 20,000
människor.

Chartier [jartie]. 1. Alain C., fransk skriftställare,
f. omkr. 1390, d. strax efter 1430, men ej senare
än 1440. Han var sekreterare hos dauphin (sedermera
Karl VII), hvars sak han troget tjänade ända till
hans slutliga seger. C. åtnjöt på sin tid ett
utomordentligt anseende som skald och talare. Ännu
Octavien de Saint-Gelais och Clément Marot prisa
honom som sin tids mästare, och enligt en berättelse
från 1524 tryckte Margareta af Skottland (senare
Ludvig XI:s gemål) i mångas närvaro en kyss på
den inslumrade C:s läppar - "dessa fina läppar,
från hvilka utgått så många artiga ord och vyrdiga
tankar". Denna legend är emellertid föga trovärdig,
enär prinsessan först 1436 ankom till Frankrike och
C. säkert då var död. C:s diktning, som
infaller under den oroliga tiden för kriget mellan
Frankrike och England, bäres af en ädel fosterländsk
stämning, och vare sig ämnet är politiskt,
moraliskt eller erotiskt, är formen enligt den
härskande modesmaken allegorisk. Så redan i hans
troligen första dikt, Livre des quatre dames, som
är skrifven strax efter slaget vid Azincourt och
ger uttryck åt fyra damers sorg, hvilka förlorat
sina älskare i slaget. Hans poesi står numera icke
högt i rop, och han var också mera framstående
såsom prosaförfattare. Hans bästa politiska skrift
utgör Quadriloge invectif, en dialog om Frankrikes
dåvarande politiska förhållanden. Dessutom har han
skrifvit en Bréviaire des nobles och Le curial,
handböcker i god ton och ridderliga dygder, samt
flera andra arbeten. Hans prosastil är starkt
retorisk och visar, liksom hans latinska tal,
tillbaka till Cicero.. Han är öfverhufvudtaget den
förste franske författare, hvars prosastil är formad
efter antiken. Den fullständigaste upplagan af hans
skrifter är Œuvres d’Alain Chartier af Duchesne
(1617). Se Delauny, "Étude sur Alain Chartier" (1876),
och Gabriel Desclozières, "Alain Chartier" (1897).
illustration placeholder


2. Jean C., fransk krönikeskrifvare, icke såsom
man trott broder till den förre. Han utnämndes
1437 af Karl VII till fransk rikshistoriegraf. Hans
krönika kan betraktas såsom denne konungs officiella
historia. Den innehåller nyttiga upplysningar,
men är eljest färglös och ointressant.
J. M.

Chartism (jfr Charta), en demokratisk rörelse i
England under åren 1838-48, hvilken gick ut på att
göra massan af folket delaktig af större politiska
rättigheter, än det då hade. Den fick sitt namn efter
den skrift ("the people’s charter", folkchartan,
folkförfattningen, i motsats till den på Magna
charta hvilande, aristokratiska författningen),
hvari de åsyftade författningsändringarna
voro formulerade. - Demokratiska sträfvanden i
chartismens anda hade långt före den ofvan angifna
tidpunkten gjort sig gällande i England. Redan 1780
framställdes chartismen förebådande politiska kraf
vid ett på initiativ af J. Cartwright hållet möte i
Westminster, och flera föreningar verkade sedermera,
under inflytande af franska revolutionens idéer,
i samma syfte. De stora krigen mot Napoleon trängde
emellertid intresset för dessa reformsträfvanden
i bakgrunden, men efter freden 1815 började snart
en kraftig agitation för ändringar i vallagen (jfr
Cobbett, W.), hvilken agitation från arbetarledarnas
sida återupptogs, när det började visa sig, att 1832
års parlamentsreform lämnat den stora massan lika
betydelselös som förut. Mot slutet af 1830-talet
vållade oår och penningkris och allt det elände, som
slika olyckor bereda i synnerhet kroppsarbetarna, en
våldsam jäsning bland denna samhällsklass, där förut
äfven 1834 års stränga fattigvårdslag framkallat
mycken upphetsning. All ofärd skylldes därpå att
massan ej hade något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free