- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
255-256

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han i en krets af intelligenta män, kallad
"Quod-libet", där man uppmärksamt följde tidens
rörelser. C. var därför ej oberedd, när 1814 års
händelser inträffade. Vid riksförsamlingen på Eidsvold
(1814) var C. den förste representanten för Bergen och
utsågs till församlingens sekreterare. Där stod han
Kristian Fredrik nära och åtnjöt dennes förtroende,
hvaremot han icke tog någon mera framträdande del
i riksförsamlingens debatter.
illustration placeholder

Efter konungavalet
och riksförsamlingens afslutning sändes han jämte
statsrådet Aall och konsul Rosenkil de att som
deputerad inför den brittiska regeringen tala
sitt lands och dess konungs sak. Han och hans
kolleger afvisades emellertid och återvände till
Norge. Efter konventionen i Moss 14 aug. s. å.,
i hvilken Aall deltog, valdes C. till en af Bergens
representanter vid det urtima stortinget 1814. Före
dettas sammanträdande blef han af Kristian Fredrik
fullständigt underrättad om hvad som förhandlats
mellan denne och de fyra stormakternas representanter,
som i juli besökt Kristiania. Utrustad med kännedom
härom, kunde C. på stortinget mer än många andra
utöfva ett bestämmande inflytande och där blifva
den verklige ledaren. Han var stortingets president
och ledde tillika underhandlingarna med de svenske
kommissarierna. Redan samtiden uppskattade i rikt
mått hvad han uträttade därvid. Sålunda skänkte honom
stortingets medlemmar i dec. s. å. en guldpokal
som erkänsla för det sätt, hvarpå han utfört sitt
värf. C. kände i en helt annan utsträckning än de
män, med hvilka han hade att förhandla, det, som kan
kallas konventionens hemliga förhistoria. Därigenom
var han i stånd att bestämma de linjer, efter
hvilka förhandlingarna skulle föras, i det han på
hvarje punkt visste, hur långt han kunde gå. Efter
stortingets upplösning (s. å.) sändes han till
Stockholm som ordförande för den deputation, som åt
Karl XIII öfverlämnade Norges grundlag och aflade
hyllningseden. Karl Johan förstod att uppskatta
C:s förmåga och satte stort värde på honom. 1815
blef C. stiftsamtman i Bergen och representerade
ånyo denna stad på stortingen 1815-16 och 1818,
vid hvilka han var president och utöfvade ett stort
inflytande. C:s stora odödliga förtjänst under dessa
år var den, att han som stortingets ledande man
fastställde dess arbetsordning och skapade de former,
i hvilka hans fäderneslands offentliga lif sedermera
rört sig. Däremot intog han en mera tillbakadragen
ställning vid ordnandet af de finansiella spörsmål,
som samtidigt stodo på dagordningen och för hvilka
han var mindre intresserad. Emellertid fick han
jämte andra framstående män uppbära den ovilja,
som uppstod på grund af de tunga ekonomiska bördor,
hvilka vid denna tid lades på folket under ordnandet
af statens penningväsen. C. blef därför ofta misskänd
under dessa år. Vid valen till stortinget 1821 vägrade
han att mottaga kandidatur. Han ogillade stortingets
hållning
i fråga om uppgörelsen med Danmark. Till följd
af vacklande hälsa måste han därefter afbryta
sin politiska bana, och 1825 tog han af sked från
stiftsamtmansämbetet. Sedan han afslagit ett anbud
att blifva statsminister, erhöll han 1828 på ansökan
en tullinspektorsbefattning i Bergen, hvilken han
beklädde till sin död, 10 okt. 1849. - Efter 1815 var
C. några år medlem af lagkommissionen. 1825 deltog han
i upprättandet af Bergens museum och verkade sedan
med varmt intresse för denna inrättning. I museets
tidskrift, "Urda", lät han trycka åtskilliga af
handlingar, de flesta af antikvariskt innehåll. Äfven
i detta hänseende inlade C. stora förtjänster genom
att skapa ett vetenskapligt centrum för det västra
Norge. Han älskade museet och arbetade mycket för
det. Ehuru hans politiska anseende förblef stort och
ehuru han 1835 återvaldes, ville han ej mera deltaga
i det offentliga lifvet. Han egnade sig uteslutande
åt sitt ämbete, åt vetenskapen och åt Bergen, som var
honom kärare än alla andra städer. - C:s dagbok från
1815 utgafs i norsk Hist. tidsskr. 1900-01. Y. N.

2. Hartvig Kaspar C., den föregåendes brorson,
norsk naturvetenskapsman, f. l dec. 1826 i Trondhjem,
d. 3 mars 1873 i Kristiania, tog 1848 mineralogisk
ämbetsexamen och var några år anställd vid
Kongsbergs silfververk, därefter som lärare
i Kristiania. 1859 blef han lektor i fysik vid
universitetet (sedan 1866 med titeln professor) och
1860 tillika lärare i fysik, geognosi och mineralogi
vid krigshögskolan. C. inlade stor förtjänst om den
tekniska undervisningens främjande och om
det industriella lifvets utveckling i Norge, men
drogs in i så många saker, som ej hade med vetenskapen
att göra, att hans rika begåfning därför ej kom till
sin rätt. Af hans litterära arbeten må
nämnas Lærebog i fysik (2 bd, 1864-65) och Lærebog
i fysik for middelskolen
(1871, 4:e uppl. 1882;
öfversatt till finska och svenska, i 2:a
uppl., 1878, bearb. af K. M. Lindeberg).

3. Eiler Kristian Brodtkorb C., den
föregåendes kusin, norsk arkitekt, f. 24 dec. 1832
i Bergen, studerade arkitektur vid de polytekniska
skolorna i Hannover och Karlsruhe, var 1855-58
lärare vid teckningsskolan i Bergen och flyttade
sedermera till Kristiania, där han dels var lärare vid
konst- och teckningsskolan, dels verkade som arkitekt.
1859-62 reste han omkring i landet med understöd
af "Föreningen til norske fortidsmindesmærkers
bevaring" för att af rita lämningar af medeltidens
konst och arkitektur. C. har dels utarbetat
förslag till restaurering af flera äldre
byggnadsverk, såsom Stavangers domkyrka, Mariakyrkan
och domkyrkan i Bergen samt Haakonshallen därstädes,
dels ledt utförandet af flera offentliga och
privata byggnader. I sina kyrkritningar har
han med framgång sökt återupptaga de gamla
nationella stafkyrkornas byggnadssätt och utsmyckning.
Hans mest betydande verk är återuppförandet af
Trondhjems domkyrka, det förnämsta byggnadsminnet
i Norge. Sedan 1872 har han ledt detta stora
arbete, som erbjudit betydande svårigheter
såväl i tekniskt som i konsthistoriskt afseende
- största delen af byggnadens detaljer hade nämligen
gått förlorad eller blifvit spridd på olika platser,
och stora delar af den ursprungliga kyrkan voro
försvunna. Från denna befattning har han dock 1905

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free