Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Colding, Ludvig August, dansk fysiker och ingenjör - Coldinu-orden - Colditz - Coldstream-guards - Coldwater - Cole, Vicat, engelsk målare - Cole, Belle, amerikansk sångerska - Colebrookdale - Colebrooke - Colenso, ort i brittisk sydafrikanska kolonien Natal - Colenso, John William, engelsk teolog och matematiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afhandlingen Nogle sætninger om kræfterne till
Videnskabernes selskab i Köpenhamn, hvilket
emellertid ej uppskattade arbetets värde, hvarför
detsamma ej blef tryckt förrän långt senare, då Joules
berättelser om hans grundläggande friktionsförsök
(1843) och Helmholtz epokgörande arbete "Ueber die
erhaltung der kraft" (1847) brutit väg för de idéer,
som C. förfäktat. C:s likartade, men mera ofullkomliga
arbete miste därigenom allt inflytande på vetenskapens
utveckling.
S. A–s.
Coldinu-orden, ett hemligt ordenssällskap af hög
ålder. Den infördes i Sverige – det enda land, där
den ännu fortlefver – på 1760-talet af en fransk
sjöofficer vid namn Thurot. Dess stamhåll ("Arla
Coldinu-orden") är i Stockholm, hvarest sammanträdena
ega rum å den s. k. Piperska muren, hvilken egendom
tillhör orden. Tvenne filialafdelningar finnas: den
ena i Göteborg ("Göta Coldinu-orden"), den andra i
Karlskrona ("Kronans Coldinu"). Ordens högsta styrelse
handhafves af en stormästare, hvilken själf eger utse
sin efterträdare. Närmaste ledningen af stamhåll
och afdelningar utöfvas af styresmän, tillsatta af
stormästaren. F. n. {1906) räknar orden omkr. 2,000
medlemmar.
Ordens ursprung och betydelsen af dess namn äro kända
blott af medlemmarna i de högsta graderna.
Colditz, stad. Se Kolditz.
Coldstream-guards [kåuldstrim gäds], ett till
engelska gardesbrigaden hörande infanteriregemente,
som, organiseradt af general Monk i byn Coldstream,
Berwickshire, Skottland, 1656, gjorde den kungliga
saken stor tjänst vid restaurationen (1660)
och därför ensamt fick ega bestånd, då Karl II
upplöste den öfriga armén. Uniformen utgöres af
skarlakansröd vapenrock, mörkblå byxor och svart
björnskinnsmössa. Jfr M’Kinnon, "Origin and services
of the C." (1833).
Coldwater [kåu^dwåte], stad i nordamerikanska
staten Michigan. 6,216 inv. (1900). Kvarnar och
cementfabrikation.
Cole [kåu’l], Vicat, engelsk målare, f. 1833,
d. 1893, var son till en landskapsmålare i London,
George C. (f. 1810, d. 1883), som var mycket uppburen
af sin tid. C. målade mest motiv från trakten kring
Surrey, utan mycken poesi, men med stor natursanning.
Cole [kåu’l], Belle, amerikansk sångerska,
född (okändt när) i Chautauqua, staten New York,
d. 1905, var första altsångerska vid dirigenten
Theodor Thomas’ stora festturné 1883, bosatte sig
1888 i London samt vann stort anseende som både
oratorie- och romanssångerska, genom klangskön röst
och innerlighet. Hennes konstresor sträckte sig ända
till Australien.
Colebrookdale. Se Coalbrookdale.
Colebrooke (kåu’lbruk], Henry Thomas, engelsk
filolog, f. 1765, d. 1837 såsom president i
"Asiatic society". Han kom tidigt till Indien,
var först domare i Mirzapur och sedan brittiskt
sändebud vid hofvet i Berar. 1816 återvände
han till London. C. var en grundlig kännare af
sanskritspråket och den fornindiska litteraturen,
på hvilka områden han offentliggjorde värdefulla
afhandlingar, samlade i Miscellaneous essays (1837,
ny uppl. 1874). Egentligen var han den förste,
som bearbetade den indiska litteraturen med strängt
filologisk metod; med genomträngande skarpsinne och
utomordentlig grundlighet
verkade han rent af som banbrytare för den indiska
filologien och språkvetenskapen. Han utarbetade
(på grundvalen af Panini) en högst värdefull
sanskritgrammatik (1805), deltog i utgifvandet af
sanskritverk som "Hitopadeça" (1803–04), indiska
lexika (1807–08), Panini (1810). Han studerade indisk
rätt, filosofi och matematik och förmedlade sålunda
kännedomen om de allra svårtillgängligaste partier af
den indiska litteraturen. Han var ock den förste, som
lämnade sakkunniga meddelanden om vedalitteraturen
(1805). C. var icke blott banbrytare, utan en af de
störste sanskritlärde, som funnits.
K. F. J.
Colenso [kale^såu], ort i brittisk-sydafrikanska
kolonien Natal, på högra stranden af Tugela och vid
järnvägen Port Natal-Ladysmith, bekant genom den
engelske generalen Bullers nederlag 15 dec. 1899. Se
Boerkriget, sp. 879.
Colenso [kele’nsåu], John William, engelsk teolog
och matematiker, f. 1814 i Cornwall, studerade
i Cambridge, var några år underlärare i Harrow
och utgaf flera matematiska läroböcker. 1846 blef
C. anglikansk präst och utgaf 1853 en predikosamling,
Village sermons, hvilken ansågs ej vara fullt
renlärig. C. utnämndes emellertid s. å. till
biskop af Natal och egnade sig där med outtröttlig
energi åt missions- och civilisationsarbetet bland
suluerna. Bl. a. utgaf han 1859 en grammatika och 1861
en ordbok öfver sulu-språket, öfversatte till detta
delar af bibeln samt författade för infödingarna
afsedda läroböcker (på engelska) i historia,
geografi o. s. v. C. fann det ur många synpunkter
oklokt att genast påtvinga de omvände suluerna
engifte och anförde som stöd för sin vägran att i
detta fall efterkomma ärkebiskopens af Canterbury
anmaning den omständigheten, att den äldre kristna
kyrkans bruk ej skulle vid hedningadop ha kräft en
ovillkorlig afsägelse af månggiftet. Större anstöt
väckte C. genom sin kommenterade öfversättning af
romarbrefvet (1861), hvari han uttalade tvifvelsmål
rörande de eviga straffen och förhoppningar om
att äfven hedningar kunde bli saliga, samt genom
sitt bibelkritiska författarskap, som han inledde
med arbetet The pentateuch and the book of Joshua
critically examined (1862–63, fullbordadt 1879;
"Pentateuchen eller de fem Mose böcker och Josua bok,
kritiskt granskade", 1865). Där anslöt sig C. till
åsikten om att Pentateuken i sin nuvarande form härrör
från tiden efter exilen och framkastade den hypotesen,
att Deuteronomion var skrifven af Jeremia och var
den bok, som på konung Josias tid blef funnen i
Jerusalems tempel (jfr Bibelkritik). Biskopen af
Kapstaden förklarade 1863 C. afsatt som kättare
genom ett dekret, hvilket denne dock lyckades få
förklaradt ogiltigt genom ett utslag af privy council
1865. Motståndet mot honom var emellertid så starkt,
att en kyrklig schism hotade utbryta i Syd-Afrika,
och äfven sulu-missionen led af striden. C:s ställning
försvårades ytterligare genom hans häftiga inblandning
i Kapregeringens förhållande till suluerna. Han
tog sig an först höfdingen Langalibalele och sedan
Cetewayo, hvars återinsättande i höfdingadömet
han påyrkade efter det af honom hela tiden skarpt
klandrade sulukriget. Bland sulufolket betraktades
C. som dess naturlige beskyddare och åtnjöt oerhördt
förtroende. Han afled 1883. Jfr Cox, "Life of J. W. Colenso,
bishop of Natal" (2 bd, 1888). – C:s dotter,
Frances Ellen C., f. 1849, d. 1887, fullföljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
