- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
749-750

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coronilla, kronärt - Coronill, spanskt guldmynt - Coronini-Cronberg - Coronium - Corot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Coronilla L., Kronärt, bot.: växtsläkte af
fam. Leguminosæ, afd. Papilionatæ. Det innefattar
buskar eller örter med parbladiga blad och med baljor, som vid mognaden sönderfalla
i enfröiga leder. C. Emerus L. förekommer vild på Öland och Gottland.
P. M. L.*
illustration placeholder
Coronilla Emerus.


Coronilla [kåråni’lja], spanskt guldmynt. Se Escudillo d’oro.

Coronini-Cronberg. 1. Johann Baptist Alexius von C.,
grefve, österrikisk militär, f. 1794, deltog i 1813-14 års krig
(1814 i Schneiders friskara), blef 1836 guvernör för
ärkehertig Frans Josef (sedermera kejsar Frans Josef),
förde under italienska kriget 1848 som generalmajor
befäl i södra Tyrolen samt blef 1849 fältmarskalklöjtnant
och 1850 guvernör i Temesvárbanatet. 1854 fick
han befäl öfver en observationskår vid rysk-turkiska
gränsen och höll med denna kår 1854-56 Valakiet
besatt. Sedermera befordrades han till fälttygmästare.
1859-60 var han ban af Kroatien och
1861-65 kommenderande general i Ungern. Död
1880 vid Görz.

2. Franz von C., den föregåendes son, grefve,
politiker, f. 1833, d. 1901, uppfostrades jämte
Taaffe tillsammans med den nuvarande kejsaren
Frans Josef och ingick 1850 i hären, som han 1867
lämnade med öfverstes afsked. Han drog sig
tillbaka till Görz, blef 1870 "landeshauptmann"
därstädes och invaldes 1871 i riksrådets (riksdagens)
deputeradekammare, hvars president han var 1879-81
och där han sedan stod i spetsen för ett regeringsvänligt
fåtaligt mellanparti, "liberala centerns
klubb" l. "Coronini-klubben". 1895 nedlade han
sitt mandat som deputerad och blef 1897 medlem af
herrehuset.

Coronium, kem. Se Koronium.

Corot [kårå]. Jean Baptiste Camille,
fransk målare, f. 1796, d. 1875, började vid 26
års ålder studera måleri, först med en ung målare
Michallon, sedan (från 1822) med klassikern Victor
Bertin som lärare. Han inhämtade grundligt det
klassiskt historiska landskapsmåleriets lagar för
komposition och teckning och visade sig i de målningar,
han utställde, som en talangfull och rättrogen adept
af den historiska skolan. På salongen debuterade
han 1827 med Bron vid Narni. Från samma tid
äro flera små motiv, bland dem Forum romanum och
Colosseum (båda af målaren skänkta till
Louvremuseet), stämningar från Rom och dess omgifningar
samt från Venezia. Utförandets bredd och säkerhet
samt den melodiösa färgklangen i dessa små taflor
visa, att målaren var annat och mera än blott en
skicklig elev. Hans studier under en lång tid framåt
beteckna en alltmera afgjord frigörelse från
reglernas band. Han försökte sig ock inom olika
motivkretsar. Vid sidan af italienska landskap – han
uppehöll sig långa tider i Italien – målade han
motiv från olika delar af Frankrike äfvensom från
Schweiz och Holland (Hamnen vid Dunkerque,
Katedralen i Chartres, Landskap från Artois m, fl.),
insatte ock bibliska eller mytologiska figurer i
landskap (Homeros och herdarna, Kristi dop, Hagar i
öknen
), målade äfven interiörer med figurer – med
mycket känslig färgbehandling – och figurstudier,
företrädesvis kvinnor, klädda eller nakna (Modellen,
I ateljén, Flicka med mandolin). Minst af allt kan
man beskylla honom för enformighet; tvärtom var
han en ifrig, om också en lugn sökare och experimentator.
Medan C. reste omkring och sökte motiv att
måla, hade andra franska målare odlat den intima
stämningsdiktningen i färg, återgifvandet af
hembygdens natur, sådan hvars och ens individualitet
tolkade den.
illustration placeholder
Corot målande efter naturen.


Till dessa nyhetsmän slöt sig C. alltmer
och mer, naturligtvis utan att uppgifva något af
sitt eget konstnärslynne. Han hade under oaflåtligt
naturstudium utbildat ett uttryckssätt, som motsvarade
hans naturkänslas art. Han hade oafbrutet
under några årtionden analyserat naturen, porträtterat
föremålen troget och ihärdigt; nu öfvergick han
till syntesen, gaf i sina naturstämningar sitt intryck
samladt, förenkladt, förtätadt i intrycket af
morgonluftens silfver klang, af aftonens hvila, nattens lugn.
Han uppfann åt sig ett egendomligt skisseradt
behandlingssätt, hans drömmande stämningar visa den
finaste känsla för luftens och ljusets skiftningar, för
färgernas valör och en mästares förmåga att ge dem
uttryck på det enklaste sätt. Hans små stämningar
– lika mycket naturdiktning som naturåtergifvande
– visa raffinerad känsla och delikat färgbehandling.
Han förde "urvalets" konst längre än någon
annan af hans samtida, han var det mest moderna
målartemperamentet bland dem. Hans verksamhet
betecknar måleriets utveckling från det akademiskt
heroiska landskapet till 1870-talets impressionism.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free