- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1391-1392

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dardanellerna - Dardaner - Dardania - Dardanos, son av Zeus - Dardanos, i forntiden stad i Mindre Asien - Dardel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af åtgärder för eldens ledning. Nästan alla
befästningar vid sundet behärskas från närbelägna
höjder. För den skull har man sökt skapa ett
verksammare skydd för hufvudstaden genom en
försvarslinje, som fullständigt afskär halfön Gallipoli. Öfver
den 6 km. breda landtungan hafva anlagts
befästningar, de flesta daterande sig från Krimkriget,
under hvilket de byggdes af engelska och franska
ingenjörofficerare. I midten ligger bastionen
Sultanije, på ömse sidor bastionerna Napoleon och
Victoria, alla förenade genom en 4 m. bred graf,
hvilken fortsätter å ömse sidor ned till hafvet. En
rad skansar har anlagts å framför liggande höjder,
särskildt omkring byn Bulaïr (Plagiari), efter
hvilken försvarslinjen fått sitt namn. Äfven på
asiatiska sidan har en rad skansar anlagts.

(L. W:son M.)

2. Sundet vid D. (turk. Bahr sefed boghasi),
fordom Hellesponten, det sund, som förenar
Egeiska hafvet med Marmarasjön. Det är omkr.
75 km. långt och i medeltal 5–6 km. bredt; på
det smalaste stället är bredden endast 1,3 km. Invid
mynningen åt Marmarasjön ligga, på den
europeiska stranden, staden Gallipoli och, på den
asiatiska, den i forntidens krig viktiga staden
Lampsakos, nu Lapsaki. Fordom kunde endast den södra
och smalaste delen af sundet militäriskt behärskas.
De ställen, där kusterna mest närma sig intill
hvarandra, hafva i flera århundraden varit befästa af
turkarna. På de tvenne västligaste punkterna ligga
de ofvan omtalade slotten Seddil-Bahr och
Kum-Kalesi, längre upp, där sundet böjer sig åt n. ö.
fästena Boghaly-Tabia, i Europa, och Nagara, i Asien.
– Sundet har varit historiskt ryktbart, alltifrån den
tid då Xerxes slog sin båtbrygga däröfver och intill
våra dagar, då det är af stor betydelse som nyckel
till Konstantinopel och därmed till hela det
turkiska riket. 1356 gingo turkarna för första gången
öfver detsamma. 1499 och 1657 höllos där mellan
turkar och venezianer sjöslag, i hvilka
venezianerna segrade; men 1694 blef den venezianska
flottan där i grund slagen. Under 18:e årh. förföllo
fästningarna, så att 1770 en rysk eskader och 1807
en engelsk flotta kunde utan motstånd framtränga
genom sundet. Till ifrågavarande sund knyta sig
sägnen om Leandros’ djärfva simfärd däröfver och
minnet af lord Byrons lyckliga täflan med sägnens hjälte.

Mellanfolkliga förhållanden. Alltsedan Svarta
hafvet utgjorde ett turkiskt innanhaf, har Turkiet
ansett sig ega rätt att efter godtfinnande reglera
genomfarten i Bosporen och sundet vid D.
Beträffande handelsfartyg har emellertid denna rätt
upphäfts, dels genom separatkonventioner mellan
Turkiet och enskilda andra makter (Sverige 1827), dels
i allmänhet genom Parisfreden 1856. Hvad åter
angår örlogsfartyg, har Turkiet icke velat
uppgifva sina anspråk, utan yrkat att fortfarande kunna
stänga sundet för främmande nationers örlogsfartyg
såväl till som från Svarta hafvet. Genom en
konvention 1841 i London mellan Turkiet samt
England, Frankrike, Preussen, Ryssland och Österrike
(Convention des détroits), hvilken sedermera af andra
makter biträdts (af Sverige 1842), erkändes detta
anspråk, men på sådant sätt att Turkiets
stängningsrätt förvandlades till en folkrättslig
stängningsplikt, dock med den begränsning, att Turkiet skulle
kunna tillåta lättare krigsfartyg, afsedda för de
vänskapligt sinnade makternas egna sändebud i
Konstantinopel, att passera. Ett ytterligare undantag
af samma art gjordes 1856 i Parisfreden till förmån
för signatärmakterna, som fingo rätt att hvar för
sig stationera två smärre krigsfartyg vid
Donaumynningarna till skydd för den internationellt
reglerade Donautrafiken. Slutligen bestämdes å
Londonkonferensen 1871, att Turkiet skulle ega rätt
att till bättre upprätthållande af Parisfredens
bestämmelser upphäfva sundets afstängning i fredstid
för de förbundna och vänskapligt sinnade makternas
örlogsfartyg. Emellertid har denna rätt, bekräftad
genom art. 63 i 1878 års Berlintraktat, icke blifvit
begagnad, utan afstängningsprincipen alltjämt
upprätthållits; likväl har Turkiet vid särskilda tillfällen
på egen hand medgifvit undantag, nämligen dels
vid besök af främmande suveräner eller furstliga
personer, dels 1903–04 efter påtryckning från
Ryssland till förmån för icke armerade ryska
torpedfartyg och fartyg tillhörande den s. k. frivilliga
Svartahafsflottan under handelsflagg. Särskildt
sistnämnda medgifvande framkallade från engelsk sida
protester och förbehåll om lika rätt för engelska
fartyg i motsvarande fall.

Rld.

Dardaner (grek. Dárdanoi). 1. Illyriskt folk i
det forna Moesia superior (nuv. Serbien och västra
Bulgarien). De bodde i jordkulor och saknade all
egentlig civilisation, men voro i hög grad
musikälskande. – 2. Inbyggarna i det forntida landskapet
Dardania (jfr Dardanos). – 3. Poetisk
benämning på trojanerna. Jfr Dardanos, grek. myt.

Dardania (grek. Dardania), landskap i Troas (se
d. o.).

Dardanos (grek. Dardanos, lat. Dardanus), grek.
och rom. myt., son af Zeus och (enligt yngre sagor)
Atlas’ dotter Elektra, var trojanernas och (enligt
den senare romerska sagodiktningen), genom Æneas,
äfven romarnas mytiske stamfader. Såsom hans
födelseort uppgifvas i olika källor Samothrake,
Arkadien, Kreta och Italien. Från Arkadien och
Samothrake säges D. hafva utvandrat till Frygien, där
han anlade staden Dardanos och förmälde sig med
konung Teukros’ dotter Bateia, med hvilken han
hade sonen Erichthonios, fader till Tros.

A. M. A.

Dardanos, i forntiden stad i Mindre Asien, vid
Hellesponten, mellan Ilion och Abydos. Eolisk
koloni. Under det peloponnesiska kriget egde i sundet
utanför D. två sjöstrider rum mellan atenarna och
peloponneserna (411 f. Kr.). I D. slöts fred mellan
Sulla och Mithridates 84 f. Kr. Efter D. lära slotten
vid Hellesponten (Dardanellerna) uppkallats.

Dardel, Fritz Ludvig, konstnär, f. 24 mars
1817 i Neuchâtel, blef vid sexton års ålder
konstapelkadett vid Vendes artilleriregemente, 1837
underlöjtnant vid Svea lifgarde och avancerade till
öfverstelöjtnant i armén 1862. Han blef 1850
adjutant hos kronprinsen, sedermera Karl XV, var
1858–62 militärattaché i Paris samt blef 1864
kabinettskammarherre hos Karl XV och s. å.
öfverintendent och preses i Akademien för de fria konsterna,
af hvilken han 1861 invalts till hedersledamot.
Såsom akademiens preses, ordförande i
Nationalmuseets nämnd i 25 år (1867–92) och personlig
vän till konung Karl var D. i tillfälle att på
mångahanda sätt gagna den svenska konsten. Det var
under hans ledning, som Stockholms konstförening
ombildades och fick sin lokal i den nyuppförda s. k.
ateljébyggnaden vid Kungsträdgården. För

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:09:25 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0742.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free