Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 427-428 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dillingen - Dillis, Johan Georg von - Dillman, Christian Friedrich August - Dillner - Dillnäs - Dillon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som leddes af jesuiter och ansågs som hufvudsätet för
polemiken mot protestantismen. 1632 och 1648 intogs
staden af svenskarna, 1702 af österrikarna och 1800
af fransmännen. 1803 kom den till Bajern. — 2. By i
preussiska regeringsområdet Trier (Rhenprovinsen),
vid Prims, nära dess förening med Saar. 5,326
inv. (1900). Stort järnverk, anlagdt 1685, vid hvilket
3,400 arbetare äro anställda.

Dillis, Johan Georg von, bajersk målare och
konstkännare, f. 1759, d. 1841, prästvigdes 1782, men
började därefter egna sig åt konsten samt utbildade
sig, under resor i Schweiz, Italien och Frankrike,
till en god landskapsmålare och etsare. 1790 blef han
galleriinspektor i München, och 1822 utnämndes han
till k. bajersk centralgalleridirektor. Han inlade
stora förtjänster om de bajerska konstsamlingarnas
ordnande; bl. a. ombesörjde han inrättandet af
Moritskapellet i Nürnberg och valde taflorna för
det 1836 färdiga pinakoteket i München. — Äfven
brodern Johann Cantius D., f. 1779, d. 1856, utöfvade
landskapsmålning och raderingskonst.

Dillmann, Christian Friedrich August, tysk protestantisk
teolog och orientalist, f. 1823, d. 1894, blef 1853
e. o. professor i orientaliska språk i Tübingen,
1860 ord. professor i samma ämne i Kiel, 1864
professor i teologi i Giessen och 1869 professor i
gammaltestamentlig exeges i Berlin. Som språkforskare
utgaf han bl. a. Buch Henoch (1851—53, med etiopisk
och tysk text samt kommentarer), Buch der jubiläen
(i tysk text 1849—51; i etiopisk 1859), Buch Adam
(1853), Biblia veteris testamenti æthiopica
(1853—94), den gamla etiopiska öfversättningen af
gamla testamentet, Grammatik der äthiopischen sprache
(1857) och Lexicon linguæ æthiopicæ (1865). Som
teolog gjorde han sig känd genom arbetena Ueber
den ursprung der alttestamentlichen religion (1865)
och Ueber die propheten des alten bundes nach ihrer
politischen wirksamkeit (1868) samt genom kommentarer
till Hjob (2:a uppl. 1891), Genesis (6:e uppl. 1893),
Exodus och Leviticus (3:e uppl. 1897), Numeri,
Deuteronomion och Josua (2:a uppl. 1886), äfvensom
Jesaja (6:e uppl. 1898) m. m. D., som skrifvit en
stor mängd artiklar äfven i teologiska tidskrifter
och i Schenkels "Bibellexikon", var en af sin samtids
förnämsta auktoriteter på det etiopiska språkets och
den etiopiska litteraturens område.


Dillner. 1. Johan D., präst, musiker, f. 3
okt. 1785 i Selångers socken, Västernorrlands
län, d. 21 jan. 1862, blef student i Uppsala 1802,
filos. magister 1809, prästvigd och adjunkt i finska
församlingen i hufvudstaden s. å. samt regementspastor
vid Jämtlands regemente 1814. 1820 utnämndes han
till kyrkoherde i Östra Ryd samt 1831 i Fundbo och
1839 i Öster-Våla, allt inom ärkestiftet. Titeln
prost bar han från 1835. D. gjorde sitt namn
kändt hufvudsakligen genom den vård han egnade
kyrkosången. För att bringa denna till lif införde han
bland allmogen ett i högsta grad enkelt och billigt
ensträngadt instrument, psalmodikon, som utgör en
förbättring af monokorden (se d. o.) och
medelst hvilket enhvar, med tillhjälp af en vid
hvarje psalm- eller sångtext anbragt sifferskrift,
kan själf utfinna den rätta melodien. 1830 utgaf han
Melodierna till svenska kyrkans psalmer, noterade
med ziffror (2:a uppl. 1840; ofta omtryckt under
titeln Psalmodikon) och 1848 Svenska kyrkans
psalmbok af 1819. Med melodier och harmoni i
fyrstämmig sifferskrift. D. var ledamot af Götiska
förbundet, där han bar namnet "Styrbjörn", och med
sin utmärkta basröst sjöng han Geijers sånger på ett
för förbundsbröderna oförgätligt sätt. 1811 utgaf
han en öfversättning af Öhlenschlägers sorgespel
"Axel och Valborg", och vid den fest, hvarmed minnet
af Karl XII:s dödsdag firades i Stockholm 1818,
höll han högtidstalet i Riddarholmskyrkan. Han
blef 1834 led. af Mus. akad. Utgifna arbeten af
D. äro bl. a. Sanningsord vid grafven (1840),
Tillfällighetsstycken från landsbygden. Sånger till
väckelse och näring för andakten och tron (1858,
med melodier; ny uppl. under titeln Psalmer och
sånger, bearbetade, omskrifna eller författade,
1894), Konfirmations- och skriftetal (1880),
Predikningar på sön- och högtidsdagar (1882) samt
Betraktelser till bruk vid daglig andakt (1895;
utg. af B. E. Petri). D. förkunnade bibelordet med
ovanlig innerlighet och kärnfull kraft.

2. Göran D., af samma släkt som föregående,
universitetslärare, matematiker, f. 26 april 1832
i Ovikens socken i Jämtlands län, d. 28 mars 1906
på Sofielund på Värmdön, blef student i Uppsala
1854, adjunkt i moderna språk vid Östersunds högre
elementarläroverk 1859, docent i matematik i Uppsala
1861, filos. doktor 1863 och adjunkt i matematik
1868 samt var 1877—99 e. o. professor i samma
ämne. Vid åtskilliga tillfällen under åren 1865—77
förestod han professuren i matematik. Tillsammans
med F. V. Hultman och R. Thalén utgaf han
1868—71 och 1874 "Tidskrift för matematik och
fysik". Den i denna tidskrift af D. offentliggjorda
artikelserien Grunddragen af den geometriska
kalkylen har i ej ringa mån bidragit att väcka
intresse för funktionsteorien och sålunda utgjort
en medverkande orsak till de senare årtiondenas
framgångsrika arbete i vårt land på matematikens
område. D. var led. af Vet. soc. i Uppsala sedan 1873.
(I. F.)

Dillnäs, socken i Södermanlands län, Daga härad. 2,995
har. 429 inv. (1905). Annex till Gåsinge, Strängnäs
stift, Daga kontrakt.

Dillon [di’lən], irländska politiker. — 1. John Blake
D., f. 1816 i grefsk. Mayo, d. 1866, studerade
vid Dublins universitet och deltog från 1842 ifrigt
i O’Connels (se denne) repeal-agitation. Jämte
Gavan Duffy uppsatte han s. å. den inflytelserika
nationalistiska tidningen "Nation". D. var med bland
stiftarna af ligan Unga Irland, 1846, och spelade en
framskjuten roll i O’Briens misslyckade upprorsförsök
1848, men undkom till Amerika och praktiserade där
såsom advokat, tills den 1855 utfärdade amnestien
tillät honom att återvända till Dublin. Han valdes
1865 af grefskapet Tipperary till medlem af underhuset
och arbetade för en sammanslutning mellan de engelske
radikale och de irländske nationalisterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>