Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dithmarschen - Ditmarsken. Se Dithmarschen - Ditmer, Joakim von - Dito - Dito - Ditomi - Ditonon - Ditonus,mus. Se Ditonon - Ditroit - Ditroke - Ditten, Torvon - Dittens haarvand. Se Hemliga medel - Dittens piller - Dittersbach - Ditters, von Dittersdorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin frihet. D. bibehöll dock en viss inre
själfständighet ända till 1867. Ingen adel
inflyttade i landet, och intet skråväsende infördes,
hvarför städerna fingo namn af köpingar. Den
fordom starka själfständighetskänslan har ej ännu
alldeles förkväfts. Titeln hertig af D. ingick under
unionskonungarna Kristiern I—Kristiern II samt under
holstein-gottorpska huset (1751—1818) i de svenska
konungarnas titel och D:s vapen (en gyllne ryttare
med bart svärd å hvit springare i rödt) i deras vapen.
E. Ebg.*
Ditmarsken. Se Dithmarschen.
Ditmer, Joakim von, diplomat, f. 1681 i Narva,
d. 1755 på Fredriksdal i Almesåkra socken, Jönköpings
län, tjänstgjorde i Karl XII:s fältkansli såsom
e. o. kopist (1700), kopist (1703) och kanslist
(1705), blef fången vid Poltava 1709 och drog,
till en början på uppmaning af Piper, sådan försorg
om sina medfångar i Ryssland och (sedan 1712) i
Sibirien, att han fick "ett berömligt vittnesbörd"
därom och befordrades 1714 till registrator i
Kanslikollegium och efter hemkomsten 1722 fick rang
af k. sekreterare. D. öfverförde 1723 till tsar Peter
ratifikationen på den svensk-ryska gränstraktaten,
anställdes 1724 som agent i Moskva, adlades 1727 med
namnet von D. (han hette förut Ditmer) och utnämndes
1728 till envoyé vid ryska hofvet, sedan 1729 med
kansliråds rang. 1730 års revolutionsförsök, då
efter Peter II:s död högsta rådet ryckte till sig
makten och förvandlade den utsedda kejsarinnan Anna
till en statsdocka med tre röster i konseljen efter
svenska frihetstidens mönster, ansågs på vissa håll
i Ryssland hafva gynnats af D. Han berättades hafva
lofvat Dmitrij Golitsyn och Vasilij Lukitj Dolgorukov
2 mill. rubel, om de störtade enväldet och afträdde
de eröfrade provinserna till Sverige — ett rykte,
som saknade all grund. Däremot är det sant, att
kanslipresidenten Horn beordrade D. att "med all som
största försiktighet" söka hos vederbörande föreställa
nyttan af den frihet, hvarefter de hade åtrå. Men
då den ordern nådde D., hade Anna redan återtagit
själfhärskarmakten. En kinkig ställning hade
D. under det polska tronföljdskrigets tid. 1738—41
var D. landshöfding i Nyslotts och Kymmenegårds län.
J. Th. W.
Dito (it. detto, eg. sagd, förut nämnd), förkortadt
d:o, dylik, af samma slag, nyssnämnd, sammalunda.
Dito, it. (af lat. digitus, finger), fingersbredd,
tum, italienskt längdmått, numera i Lombardiet = 1 cm.
Ditomi (af grek. di, dubbelt, i två delar, och
temnein, skära), tudelning, halfvering.
Ditonon (grek., af di, dubbelt, och tonos, ton;
mlat. ditonus), mus., hos forngrekerna benämning på
stora tersen.
Ditonus, mus. Se Ditonon.
Ditroit, miner., en varietet af sodalit (se
d. o.) från orten Ditró i siebenbürgska komitatet Csik.
Ditroke (lat. ditrochæus, af grek. di, dubbelt, och
trochaios, troké), metr., en dipodisk förbindelse
af två trokéer (— ˅, — ˅).
Ditten, Tor von, diplomat, f. i Norge 12 sept. 1860,
son af en genom pillerfabrikation ("Dittens piller")
bekant apotekare Hans Selchier von D. (f. 1820,
d. på 1890-talet), var 1885—86 attaché i Wien,
blef 1887 andre sekreterare i Utrikesdepartementet,
1891 chef för konsulatafdelningen därstädes samt,
efter att hafva tjänstgjort kortare tider
som chargé d’affaires i Konstantinopel (1893) samt
London och Madrid (1897—98), kabinettssekreterare
1900, en befordran, som, i betraktande af att D. var
norsk, ej svensk medborgare, väckte mycket uppseende
och ådrog utrikesministern Lagerheim skarpt klander
från Första kammarens höger. D. utnämndes 1903 till
envoyé i Rom, men lämnade denna post och sin tjänst
i Sverige omedelbart efter det norska unionsbrottet
7 juni 1905. Som norsk fullmäktig deltog han i
utarbetandet af den officiella franska öfversättningen
af den s. å. afslutade Karlstadskonventionen. 1906
utnämndes han till norsk envoyé i Berlin.
Dittens haarvand [hå’rvann]. Se Hemliga medel.
Dittens piller, farm., ett norskt, af apotekaren
H. S. von Ditten (se d. o.) i handeln bragt
arcanum, uppgifves hafva följande sammansättning:
kolokvintpulpa 5 gr., gentianrot 10 gr., räfkaka
2 gr., aloe 20 gr., rabarberrotextrakt 20 gr.,
järnklorid 2 gr., kryddnejlike-, pepparmynt- och
kumminolja — af hvarje 1,5 gr. — samt glycerin så
mycket, som erfordras. Häraf beredas 300 piller. De
förvaras i pulvriserad talk. Hvarje sats plägar
innehålla 40 piller. Dessa verka förnämligast
afförande genom kolokvint, aloe och rabarber, äfven
något förbättrande på matsmältningen och uppiggande
genom räfkaka samt "stärkande" genom järnsaltet.
C. G. S.
Dittersbach. 1. By i preussiska prov. Schlesien,
regeringsområdet Breslau. 9,371 inv. (1900). Betydande
stenkolsgrufvor. Tändsticksfabriker. — 2. By i
Böhmen, i hvars närhet ligga de mycket besökta
Dittersbach-klipporna. Se Bömiska Schweiz.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
