Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diuretin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Divina commedia, La ("Den gudomliga komedien"),
en dikt af Dante (se denne).
Divination (lat. divinatio, af divinus,
gudomlig), uppfattning genom högre ingifvelse,
aning, spådomskonst; genom snabb och skarpsinnig
kombinering vunnen inblick i eller förkänsla af
kommande tilldragelser. Jfr Magi. — Divinationsförmåga,
aningsförmåga, siarförmåga. — Divinatorisk,
anande, förutseende; som instinktlikt eller i kraft
af djup inblick och förtrogenhet träffar det riktiga.
Divio l. Dibio, latinska namnet på Dijon.
Divis (af lat. dividere, dela), boktr., bindestreck;
bindestreckstyp.
Divisi, it., mus., "delade", förkortadt div.,
betecknar i orkestermusik, att ett tvåstämmigt
ställe för stråkinstrument ej bör utföras
(i dubbelgrepp) af en spelare, utan delas på
tvenne. Effekten blir därigenom en helt annan.
A. L.*
Divisibel (lat. divisibilis, af dividere, dela),
delbar. Jfr Dividera och Division.
Division (lat. divisio, delning, af dividere, dela),
delning, indelning, afdelning.
1. Mat. I aritmetiken menas med
division det räknesätt, genom hvilket man
finner, huru många gånger en gifven storhet
(divisorn) innehålles i en annan storhet
(dividenden). Det sökta talet, som visar delarnas
storlek, benämnes kvot. Som divisionstecken
nyttjas tecknet :. Dessutom kan hvarje bråk
betraktas som en tecknad division, i hvilken täljaren
är dividend och nämnaren divisor.
2. Log. Se Indelning.
3. Som juridisk term användes division för att
beteckna de afdelningar, i hvilka hofrätterna
äro delade vid utöfningen af den dem
tillkommande domsrätten. F. n. (1906) finnas
i Svea hofrätt sju, i Göta hofrätt fyra samt i
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge två ordinarie
divisioner. Å hvarje division tjänstgöra fem af
hofrättens ledamöter, och den äldste å divisionen
tjänstgörande ledamoten är ordförande. Jfr Hofrätt.
L. A.
4. Krigsv. a) Vanligen menas med division den
minsta truppenhet, inom hvilken alla truppslag
förekomma i ständig förening. Divisionen kan dock
äfven utgöras endast af infanteri eller kavalleri.
En infanteridivision uppgår vanligen till
2—3 brigader om 2—3 regementen på 3—4 bataljoner,
sålunda 12—18 bataljoner, möjligen med tilllägg
af en jägarbataljon. Vanligen tilldelas
divisionen ständigt eller endast i krig 1
kavalleriregemente eller en del af ett sådant,
1 eller 2 fältartilleriregementen, ingenjör- och
sjukvårdstrupper samt stab, förvaltningspersonal och
träng. En kavalleridivision utgöres vanligen af 2—3
brigader om 2—3 regementen på 4—6 skvadroner,
sålunda 16—24 skvadroner, sällan mera. Vanligen
tilldelas denna division 2—3 ridande batterier och
någon gång en mindre afdelning infanteri (möjligen
ridande eller åkande). Dessutom tillkomma
vanligen en mindre ingenjörtrupp samt stab och
träng. Divisionen kallas i Sverige fördelning
(se d. o. och Arméfördelning). Divisionsförbanden
uppstodo inom franska revolutionstidens arméer, då
man måste dela sönder de förutvarande långa linjerna
i själfständiga delar, upptogos af Napoleon I och
öfvergingo snart till öfriga arméer. — b) Från början
af 1700-talet till 1860-talet delades en
infanteribataljon i divisioner, vanligen 4
linjedivisioner, oftast sammanfallande med
kompanierna, och 1 eller 2 tiraljör- eller
skyttedivisioner. I Frankrike förenades på
1860-talet bataljonens 6 kompanier två och två
till divisioner. Efter 1870 har divisionsindelning
vid infanteriet bortfallit. — c) I Sverige och
Ryssland utgör division vid artilleriet beteckning
för enheten närmast öfver batteriet, vanligen 2—3
batterier (kallas i Tyskland och Österrike abteilung,
i Frankrike groupe). — Divisionschef, -adjutant,
-artilleri, -stab, -träng o. s. v., benämningar på
personer, anstalter eller truppafdelningar tillhörande
en division.
C. O. N.
5. I sjöväsendet har division två betydelser, a)
Inom svenska flottan liksom inom de flesta utländska
mariner består numera en division i regel af 4
fartyg, som sins emellan äro så lika som möjligt,
öfver en division pansarfartyg för i allmänhet en
flaggman eller kommendör befälet; hans befälstecken
är en flagg eller en örlogsstandert. Divisionschef
öfver smärre fartyg, såsom torpedkryssare, jagare,
torpedbåtar, är kommendörkapten eller kapten och
för särskildt tecken. Se Bataljon, Befäl,
Befälstecken, Eskader och Flotta. b) I ekonomiskt
afseende är allt till en fartygsbesättning hörande
manskap indeladt i ett obestämdt antal divisioner,
hvar och en under en divisionsofficer, hvilken,
biträdd af ett antal divisionsunderofficerare,
omhänderhar manskapets ekonomi, vakar öfver manskapets
snygghet, ordentlighet o. s. v. Då "divisioner"
signaleras eller "blåses", uppställer sig hvarje
division på bestämd plats på däck till mönstring.
H. W—l.
Division [divi’ʃən], eng., i alla brittisk-indiska
provinser utom Madras mellanled mellan province och
district (se d. o.), men utan karaktär af egentlig
förvaltningsenhet. Dess styresman är en commissioner.
Divisionsadjutant, krigsv. Se Division 4.
Divisionsartilleri, krigsv. Se Division 4.
Divisionschef, krigsv. Se Division 4 och 5.
Divisionsgeneral, en officer af generalsgrad, som för
befälet öfver en division (se d. o.). I franska armén
utgör benämningen général de division benämning för
högsta generalsgraden, motsvarande generallöjtnant
i andra arméer.
C. O. N.
Divisionsofficer, sjöv. Se Division 5.
Divisionsstab, krigsv. Se Division 4.
Divisionstecken, mat. Se Division 1.
Divisionsträng, krigsv. Se Division 4.
Divisionsunderofficer, sjöv. Se Division 5.
Divisivt omdöme (af lat. divisivus, hvad som angår
delning), log., ett omdöme, i hvilket predikatet
angifver subjektets arter enligt formeln: S är
dels P, dels P1, t. ex. omdömet: trianglarna äro
dels liksidiga, dels likbenta, dels oliksidiga.
S—e.
Divisor, lat. 1. Mat., det tal, som vid en division
utmärker delarnas antal. Jfr Dividend, Dividera
och Division 1. — 2. (Divisorium), boktr.,
horisontellt placerad träklyka, hvarmed manuskriptet
vid handsättningen hålles fast vid tenakeln. Af mindre
vana sättare nedflyttas gärna divisorn för hvar rad,
som skall sättas.
Divisorium, lat. (af dividere, dela). 1. Förv.,
delnings- l. skiftesinstrument. — 2. Tekn.,
delskifva, pjäs på skärtyget eller skärmaskinen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
