Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 603-604 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Docka ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till jämförelse meddelas här dimensionerna i m.
på ett par af de största utländska torrdockorna:

Glasgow graving dock n:r 3 .......	269,7	25,3	8,1
Liverpool, Canada graving dock	282,1	28,7	9,7

Fig. 2. Flytande U-docka på varfvet i Kiel. Tvärsektion.

II. Flytande dockor (eng. floating graving
docks) hafva samma ändamål som fasta torrdockor
och hafva på senare tiden alltmera kommit i bruk i
stället för dessa. De byggas af järn eller stål och
hafva vanligen två eller flera horisontella bärpontoner,
hvilkas kortsidor kunna förenas med hvarandra.
Bärpontonerna hafva kölblock för att uppbära
fartyget. För att gifva dockan erforderlig stabilitet
och styrka mot långskeppspåkänningar samt för att
reglera bärpontonernas sänkning, då de äro under
vattenytan, förser man den flytande dockan med en
vertikal ihålig vägg på hvardera eller blott på den
ena långsidan. På grund af sin tvärsektion kallas
dockan i förra fallet U-docka (fig. 2), i det senare
L-docka (fig. 3); bägge kortsidorna äro alltid öppna.
Bärpontoner och sidoväggar äro afdelade i ett antal
vattentäta rum, som genom i dockan befintliga pumpar
och rörledningar kunna länsas eller vattenfyllas.
I öfrigt är en flytande docka utrustad med elektrisk
belysning och allehanda moderna anordningar för
kraftigt bedrifvande af reparationsarbeten;
maskinrummen äro belägna i sidoväggarna. När en
flytande docka skall användas, insläppes vatten i
pontonerna, så att dockan sjunker tillräckligt djupt,
fartyget indrages i dockan, hvarpå det i pontonerna
insläppta vattnet åter utpumpas, till dess dockan
lyft sig så mycket, att dess öfre botten blir torr.
Stöttning af fartyget försiggår på samma sätt som i
en fast torrdocka. Vid utdockning insläppes
likaledes vatten i pontonerna, till dess dockan sjunkit så
djupt, att fartyget är flott och kan utbogseras. I
dessa dockor kunna intagas fartyg, hvilkas längd
öfverstiger dockans egen; exempel finnes, att dylikt
öfverskott uppgått till öfver 30 m. vid hvardera
ändan. — Flytande dockor böra vara själfdockande,
d. v. s. hvarje del af dockan skall kunna lyftas
öfver vattnet med dockans egna hjälpmedel. Den
mest kända firman för byggande af flytande dockor
är Clark & Standfield i London.

Fig. 3. Flytande L-docka vid Finnboda varf. (Fig. 4. Själfdockning.)

Såsom en föregångare till nutida flytande dockor
kan anses den s. k. hydrauliska dockan,
bestående af ett antal med kölblock försedda
pontoner samt en hydraulisk apparat för upplyftande
af pontoner och fartyg. Vid dockning af fartyg
i en sådan docka infördes pontonerna öfver den
hydrauliska bädden, vattenfylldes och sänktes så
djupt, att fartyget flöt öfver kölblocken. Sedan
fartyget indragits, upplyftes med den hydrauliska
bädden fartyg och pontoner öfver vattnet, vattnet
utsläpptes ur pontonerna, hvarpå bädden sänktes så
mycket, att pontonerna med fartyget uppburet öfver
vattnet blefvo flott och kunde bogseras till
reparationsverkstaden.

I Sverige finnes endast en flytande docka, den
f. n. vid Finnboda i Stockholm förlagda s. k.
pontondockan (fig. 3). Den är byggd i L-form och har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>