Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 607-608 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Docka ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1860), Sermons to young men (1772), Comfort to the
afflicted (4:e uppl. 1789) och Thoughts in prison
(1777; många uppl.).


Doddridge [då’dridʃ], Philip, engelsk
nonkonformistisk präst, f. 1702, d. 1751, stiftade
1729 ett teologiskt seminarium i Northampton och
höjde detsamma till stort anseende.
Han var utmärkt för personlig fromhet och älskvärdhet. Han är en af
dissidenternas bäste psalmförfattare. Flera af hans
uppbyggelseskrifter äro öfversatta på svenska.

Dodds, Alfred Amédée, fransk militär, f. 1842 i
S:t Louis (Senegal), genomgick 1862—64 krigsskolan i
Saint-Cyr och deltog som kapten i fransk-tyska kriget,
där han blef fången vid Sedan, men lyckades fly,
hvarefter han tog en hedrande del i Loire-arméns
och östarméns fruktlösa strider. 1872 sändes han
till Senegal, där han stannade i 20 år med undantag
af åren 1878 och 1885, då han deltog i de franska
expeditionerna till Kochinkina och Tonkin. D. blef
1878 major och 1887 öfverstelöjtnant. Hans namn är
knutet vid fransmännens eröfring (1892) af Dahomey
(se d. o.), hvarvid D. hade öfverbefälet och
dref konung Behanzin på flykten. Till belöning
blef D. brigadgeneral s. å., men utsändes
kort därpå på en ny expedition mot Behanzin,
som han tog till fånga 1894. D. var därefter
befälhafvare för 4:e marininfanteribrigaden i
Toulon, sändes 1896 till Tonkin för att leda en
expedition mot sjöröfvarna ("pavillons noirs"),
men återkallades redan s. å. och förflyttades till
Brest. 1899 blef D. divisionsgeneral, fick 1900
öfverbefälet öfver trupperna i Indokina och 1902
öfver kolonialtrupperna. Sedan 1905 är han medlem af
högsta krigsrådet ("conseil supérieur de la guerre").
E. A—t.

Dodecandria (af grek. dodeka, tolf, och aner, man),
bot. 1. Elfte klassen i Linnés sexualsystem. Den
omfattar växter med tvåkönade blommor och 12—19 fria
ståndare. — 2. Ordning inom klasserna Monadelphia
och Diœcia. Dit räknas sådana till dessa klasser
hörande växter, som hafva 12—19 fria ståndare.

Dodecatheon, bot. Se Primulaceæ.

Dode de la Brunerie [dåd də la brynri’], Guillaume, vicomte, fransk militär, f. 1775 i S:t-Geoire (dep. Isère), d. 1851 i Paris, deltog i
revolutionskrigen i Tyskland och expeditionen till
Egypten (1798) samt ledde en mängd befästningsarbeten
vid Frankrikes kuster. Under Napoleons spanska krig
ledde han med stor skicklighet belägringsarbetena
vid Zaragoza (1808—09) och Badajóz, och efter
det olyckliga fälttåget till Ryssland försvarade
han tappert fästningen Glogau (1813—14) ända till
kejsarens fall. Såsom fortifikationsbefälhafvare
deltog han 1823 i spanska fälttåget, efter hvars
slut han utgaf Précis des opérations contre Cadiz
1823 (1824). 1840 fick han högsta ledningen af
befästningsarbetena vid Paris, som han lyckligt
fullbordade, och blef 1847 marskalk, den förste franska
fortifikationsofficer efter Vauban, som fått denna
värdighet. Jfr Moreau, "Vie du maréchal D." (1852).
E. A—t.

Dodekadik (af grek. dodeka, tolf), tolftalsräkning,
duodecimalsystem. Jfr Dekadik.

Dodekaeder (af grek. dodeka, tolf och hedra, säte,
grundyta), geom., solid figur, begränsad af tolf
reguljära och lika stora femhörningar.

Dodekaeder.

Dodekagon (af grek. dodeka, tolf, och gonia,
hörn), geom., reguljär tolfhörning.

Dodekandrist, bot., växt som tillhör klassen
Dodecandria.

Dodekarki (af grek. dodeka, tolf, och archein,
härska), tolfmannavälde, regering af tolf personer,
kallas den styrelseform, som förekom i Nedre Egypten
efter Tebes förstöring genom den assyriske konungen
Aššur-bani-apal. Tolf ättlingar af chefer för
Masjausja-stammen — ursprungligen en libysk stam, som
under Ramses III blef bosatt i deltat och sedermera i
sin egenskap af elitkår i faraonernas härar kom att
spela en viktig roll i Egyptens historia — härskade
då samtidigt under några år öfver Nedre Egypten,
tills Psammetik I 660 f. Kr. lyckades återförena
såväl Öfre som Nedre Egypten under en spira.
-st -son.

Dodge [då’dʃ], Mary Abigail, amerikansk författarinna,
mest känd under pseudonymen Gail Hamilton, f. 1830 i Hamilton i Massachusetts, d. 1896 i Hartford, utgaf Country living and country
thinking (1862), Stumbling-blocks (1864), Little
folk life (1872), Sermons to the clergy (1875)
m. fl. berättelser, hvilka utmärka sig genom bitande satir.

Dodgson [då’dʃsən], Charles Lutwidge, engelsk
författare, f. 1832, d. 1898, var matematiker och
utgaf åtskilliga arbeten i olika grenar af denna
vetenskap. Långt mera känd blef han emellertid
som sagoförfattare under signaturen Lewis Carroll. Hans bästa barnbok, Alice’s adventures in wonderland (1865; "Alice’s äfventyr i sagolandet"
1870, ny uppl. 1898), tillhör de allra mest spridda
i sitt slag. D:s "Life and letters" publicerades 1898.

Dodici [då’ditji], Cima, högsta toppen i
Vicentineralperna på gränsen mellan södra Tyrolen
och Italien, vid Brentadalen, s. om Borgo. 2,338 m.

Dodo, zool. Se Drontsläktet.


Dodoëns [då̄dons l. dådōns] l. Dodonæus, Rembert,
holländsk botanist, f. 1517, d. 1585, blef 1574
kejsar Maximilian II:s lifmedikus och 1582 professor
i medicin i Leiden. Han var en af dem, som kraftigast
bidrogo till att befria vetenskapen från skolastikens
fjättrar. Hans förnämsta arbeten äro Cruydeboeck
(1554; många uppl.) och Stirpium historiæ pemptades
VI, sive libri XXX (1583), i hvilket senare många
växter för första gången beskrefvos.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>