Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 709-710 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donati ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

otillgänglig. Fr. v. upptagas de lugna, smutsfärgade
strömmarna Jiu (Schyl), Oltŭ (Aluta), Vede(a) och Argeș (Ardsjisj), fr. h. de snabba,
forsande Isker, Vid, Osma, Jantra och
Lom. Vid Černavoda, där floden möter Dobrudschas
granitklippor, blir riktningen åter nordlig, och
floden, hvars rumänska strand länge följts af ett
bredt bälte kärr och sjöar, sväller ut till ett
träskland, Balta, af 15—20 km. bredd.
Därunder upptager D. fr. v. Ialomița och längre norrut
Sereth, vänder sig vid Galatĭ, där D. är 700
m. bred och 20—40 m. djup, mot ö., upptager slutligen
sista bifloden, Pruth, och afloppen för åtskilliga
insjöar i det norra låglandet. 50 km. nedom Pruths
inflöde börjar floden sin deltabildning, i det den
delar sig i en nordlig gren, Kilia, och en sydlig,
Tulcea, hvilken senare delar sig i grenarna Sulina och S:t Georgskanalen. Genom Kiliaimynningen
flyta två tredjedelar af D:s vattenmassa ut i Svarta
hafvet, och nästan hälften så mycket rinner genom
S:t Georgskanalen; men endast den vattenfattigaste
mynningsgrenen, Sulina, är segelbar. Vid denna
ligger den lilla, uppblomstrande staden Sulina, med en
befolkning, som tillhör de mest skilda nationer. För
öfrigt är deltat, med en yta af 2,560 kvkm., hvaraf
dock hälften kärr, nästan öde och obebodt, liksom
det endast på några få ställen har några sparsamma
grupper af löfträd. En oändlig massa vattenfåglar
bebor de otaliga flodarmarna, sjöarna och träsken,
mellan hvilka vargar och bufflar finna en fristad. Af
de tre mynningsarmarna, genom hvilka D. utflyter i
Svarta hafvet, är Kilia 111 km. lång, Sulina 82,5
km. lång samt 5—15 m. djup och 100—130 m. bred; dess
mynning skyddas genom två i hafvet utbyggda dammar
(1,312 och 915 m.); S:t Georgsarmen är 96 km. lång
och 10 m. djup, men en sandbarriär spärrar inloppet
till ett djup af 1,5 m. Denna arm är dock något
segelbarare än Kilia. Afståndet mellan dessa mynningar
är 89 km. Från S:t Georgs-Donau går en flodarm
Dunavăț åt s. till den stora lagunen Razelm.

Kazanpasset vid Nedre Klissura.

D:s hela längd beräknas till 2,860 (2,645
enl. Strelbitsky) km., medan kortaste afståndet från
källan till mynningen är 1,684 km. Dess flodområde
är 805,572 kvkm. (817,000 enl. Strelbitsky), och den
vattenmassa, som D. tillför Svarta hafvet, stiger
till 5,848 kbm. i sekunden. D. är fiskrik,
i synnerhet i Ungern. Ingen europeisk flod har så
många olika folkstammar på sina stränder. Genom sin
längd och riktning är D. en förbindelseled mellan
österlandet och västerlandet och har i detta afseende
spelat en viktig historisk roll. Sedan sjöfarten
numera lättats dels genom D.-regleringarna vid Wien
(1868—81), dels genom liknande arbeten i Ungern,
särskildt vid Järnporten (se ofvan), har trafiken
på floden mycket ökats. 1900 omfattade sjöfarten
vid Passau 3,590 fartyg och godstransporten
2,98 mill. dt., vid Wien 4.118 fartyg och 2,5
mill. dt. och på Sulina-armen (1901) 1,411 fartyg om
1,8 mill. ton (i export). Jfr Donaukommissionen. Den
största delen i sjöfarten på D. tager det stora
Donau-dampfschiffahrtsgesellschaft, stiftadt
1830. Dess aktiekapital är 50,4 mill. kronen. Dess
trafik omfattar området nedanför Regensburg samt
de segelbara bifloder, som utfalla inom den
österrikisk-ungerska monarkien (inalles 3,887
km.). Bolaget eger 154 ångare, om 15,190 hkr, och
796 järnpråmar. Det transporterade 1902 öfver 1,8
mill. passagerare och 2 mill. ton fraktgods.
(J. F. N.)

Donau står sedan 1845 genom Ludwigs-D.-Main-kanalen
(se d. o.) i förbindelse med Rhen,
och 1901 beslöt man sätta D. i kanalförbindelse äfven
med Elbe och Oder. D.-Oder-kanalen skall utgå från
Wien och sträcka sig öfver Prerau i Mähren till Oder
vid Oderberg (275 km.), eventuellt med fortsättning
åt ö. till Weichsel och Dnjestr. Till Elbe komma
två kanaler att framdragas, den ena från Prerau till
Pardubitz vid Elbe (Märisk-bömiska kanalen, 176 km.),
den andra från D. någonstädes mellan Wien och Linz
till Budweis vid Moldau, som sedan kanaliseras till
Prag (D.-Moldau-Elbe-kanalen, 205 km.). Särskildt
af kanalerna från D. till Hamburg och Lybeck (via
Elbe-Trave-kanalen) väntar man sig stora fördelar i
betraktande af, att redan nu Österrikes utrikeshandel
öfver Hamburg är nära 3 gånger så stor som öfver
Trieste. Kanalernas utförande, som skulle påbörjats
1904, har försenats af pågående utredningar rörande
slusskonstruktioner m. m.
S. L—k.

Till följd af sin längd och sitt läge har D. varit
af stort inflytande på de krig, som utkämpats i
dess närhet. Öfre D., skyddad af fästningarna Ulm,
Ingolstadt och Regensburg, har utgjort en gränslinje
mellan krigsskådeplatserna n. och s. om floden, och
många strider hafva utkämpats om öfvergången öfver
floden (jfr Donauwörth). Ur en annan synpunkt har
D. utgjort ett förträffligt flankstöd för de härar,
som från v. och hufvudsakligen s. om floden framryckt
mot Wien (t. ex. Napoleons 1805 och 1809). Mellan
nyssnämnda stad och Pressburg framstår floden åter
såsom en skiljemur, hvilken satt betydliga hinder mot
fienders försök att kufva Österrike (t. ex. Napoleons
1809). Nedre D. var, så länge dess båda stränder
tillhörde Turkiet, en viktig linje i försvaret
från turkarnas sida, och detta blef den ännu mera,
då den blef gränslinje. Genom sin betydliga bredd,
sin behärskande södra strand och sina skyddande
fästningar: Vidin, Nikopolis, Rustschuk, Silistra
m. fl., har den för Turkiets fiender varit rätt
mödosam att öfverskrida och skulle varit det än
mer, om de försvarande stridskrafterna blifvit rätt
använda.
C. O. N.

Donaueschingen, stad i badensiska kretsen Villingen,
vid sammanflödet af Donaus bägge källfloder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>