Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doumic ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och har flera gånger varit kammarens
sekreterare samt insattes nov. 1898 i
koloniutskottet. 1 juni 1902—23 jan. 1905 var
han kolonialminister under Combes och inträdde
14 mars 1906 som handelsminister i Sarriens
kabinett, hvilken post han bibehöll, när
Clémenceau 24 okt. s. å. blef ministerpresident.
E. A—t.
Doumic [domi’k], René, fransk kritiker,
f. 1860 i Paris, lärare vid Collège Stanislas
därstädes, har utvecklat en omfattande verksamhet
som litteraturkritiker och essayist. Bland hans
många arbeten kunna nämnas Portraits d’écrivains
(1892; 5:e uppl. 1902), om Zola, Goncourterna,
Dumas d. y. m. fl., De Scribe à Ibsen, Causeries
sur le théâtre contemporain (1893; 5:e uppl. 1901),
prisbelönt af Franska akad., Écrivains d’aujourd’hui
(1894), La vie et les mœurs au jour le jour (1895),
Les jeunes (s. å.; 4:e uppl. 1896), Études sur
la littérature française (hittills utkomna fyra
serier 1896—1900), behandlande Montaigne, Mérimée,
Anatole France, Barrès m. fl., Essais sur le théâtre
contemporain (1896), Hommes et idées du XIX:e siècle
(1903), om V. Hugo, Beyle, Taine, Pasteur m. fl., samt
flera för undervisningen afsedda litteraturhistoriska
arbeten.
R—n B.
Doumpalm [dōm-], bot. Se Hyphæne.
Dour [dōr], stadslik landtkommun i Belgien,
prov. Hainaut, nära Mons. 11,425 inv. Stenkolsgrufvor
och stenbrott.
Douro [dåiro]. Se Duero.
Dousa [dau’sa], Janus, holländsk statsman och
författare. Se Does (Jan van der).
Do, ut des, lat., "jag gifver, för att du må
gifva (något i gengäld)", en till de romerska
innominatkontrakten hörande formel, som nyttjas i
vår tids politiska språk för att beteckna partiernas
(eller staternas) ömsesidiga eftergifter.
Douville [dovi’l], Jean Baptiste, fransk geografisk
mystifikatör, f. 1794. Efter att ha företagit
vidlyftiga resor, förvånade han 1832 den lärda
världen med ett digert verk, Voyage au Congo et
dans l’intérieur de l’Afrique équinoxiale fait dans
les années 1828, 1829 et 1830. För sina påstådda
upptäckter från Benguela till de stora sjöarna
erhöll han franska geografiska sällskapets stora
guldmedalj. Men snart blef han föremål för en
häftig kritik, kunde ej öfvertyga allmänheten om
det oberättigade i densamma och begaf sig 1833 till
Brasilien, där han mördades 1837. Det har ådagalagts,
att D. företagit blott en del af sina uppgifna
resor i Central-Afrika, men att han troligen lagt
outgifna portugisiska beskrifningar till grund för den
öfriga resan. Burton har funnit hans beskrifningar af
Kongo-trakten träffande, hans iakttagelser märkvärdigt
noggranna och de i hans arbete anförda profven på
infödingarnas språk ovanligt korrekta.
Doux [do], fr., söt i smaken (jfr Champagne, sp. 48).
Douzette [dose’tt], Louis, tysk målare, f. 1834 i
Triebsees (Neuvorpommern), började som ämbetsmålare,
kom sedan till Berlin för att bli konstnär, men måste
för fattigdom fortsätta som handtverkare, tills han
genom en kopia efter Ruijsdael väckte uppseende och
1864 började få undervisning. Han gjorde 1865 en
studieresa i Sverige och kom ända till Torneå för
att se midnattssolen. Sedan har han målat landskap,
äfven skandinaviska, mest
månskensstycken, vittnande om virtuositet i
behandlingen. D. har professorstitel och är bosatt i
Barth, vid Östersjön. Han är representerad i Berlins
nationalgalleri, Dresdengalleriet m. fl. st.
(G—g N.)
Dow [dau], annan namnform för holländske målaren
G. Dou.
Dowden [da͡u’dn], Edward, irländsk
litteraturhistoriker, f. 1843 i Cork, sedan
1867 professor i engelsk litteraturhistoria och
vältalighet vid Dublins universitet, har gjort
sig ett namn som fin och skarpsynt kritiker. Hans
arbete Shakspere: a critical study of his mind and
art (1875; 5:e uppl. 1880) räknas bland de bästa
nyare bidragen till Shakspereforskningen. Han har
utgifvit Shaksperes sonetter (1881; 2:a uppl. 1882),
"Hamlet" (1899), "Romeo and Juliet" (1900) samt
"Cymbeline" (1903) och författat en Introduction
to Shakespeare (1893). D:s Studies in literature
1789—1877 (1878; 3:e uppl. 1887) innehåller essayer
öfver Landor, Tennyson, Browning, George Eliot,
Whitman, V. Hugo, Lamennais, Quinet m. fl. Serien
har fortsatts af Transcripts and studies (1888;
ny uppl. 1896) och New studies in literature (1895;
ny uppl. 1902). Hans biografi, The life of Percy
Bysshe Shelley (2 bd, 1886; 2:a uppl. 1896), anses
öfverträffa öfriga verk om Shelley. Han har äfven
författat monografier öfver skalden Southey (1880),
Browning (1904) och Michel de Montaigne (1905) samt
The french revolution and english literature (1897)
och A history of french literature (s. å.). D:s egna
dikter (Poems, 1876; 2:a uppl. 1877) äro efterklang
af Milton, Wordsworth m. fl. Han har ombesörjt
upplagor af Shelleys (1890) och Wordsworths (1891)
arbeten. D. är sekreterare i "Irish liberal union"
och vicepresident i "Irish unionist alliance" samt
har bekämpat de irländska home-rule-sträfvandena.
R—n B.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
