Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 875-876 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Droitwich ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grof. Den bäst kända dronten, D. ineptus (se fig.),
äfven kallad dodo, var till färgen brungrå, med
hvitgula ving- och stjärttäckfjädrar och hvitt bröst,
samt uppnådde en höjd af omkr. 80 cm. 1598 omnämnes
denna fågel för första gången såsom förekommande i
stor mängd på ön Mauritius. Man
eger i behåll flera afbildningar af denna art,
somliga helt säkert målade efter lefvande modell; på
1600-talet fördes lefvande exemplar till London. Men
utsatt för de europeiska kolonisternas och de af
dem införda husdjurens förföljelser, blef dronten
sannolikt redan vid slutet af 1600-talet fullkomligt
utrotad. Efter en mängd på Mauritius funna rester
af dess ben har man numera erhållit fullständig
kännedom om skelettbyggnaden. En annan art, solitären,
D. (Pezophaps) solitarius, var större än en svan samt
hade längre och smalare ben äfvensom längre hals än
dronten. Hannen var brungrå, honan brunaktig med
hvitt bröst. Denna art lefde på ön Rodriguez in i
senare hälften af 1700-talet.
L—e.

Didus ineptus.

Drooch-Sloot, Joost Cornelisz., holländsk målare. Se
Droogsloot.

Droogsloot, Joost Cornelisz., holländsk
landskaps- och genremålare, f. omkr. 1586 i Utrecht,
d. där 1666, målade med förkärlek utsikter af
holländska byar med rikt staffage af tiggare
och krymplingar — af honom ofta upprepade och
föga varierade motiv. Hans taflor träffas i de
flesta museer i norra Europa och äfven i Sverige,
såsom i Nationalmuseum Tiggare och krymplingar, som
kifvas om allmosor (1654) och i den forna, grefliga
v. Platenska saml., där en liknande målning (1643)
sågs. D. var lärare åt Jacob A. Duck och åt sin
son, Cornelis D., f. 1630 i Utrecht och verksam där
ännu 1673. Han imiterade fadern. En tafla af hans
hand finnes i Östergötlands museum (Linköping).
O. G—g.

Droppar (lat. guttæ). 1. Bygnk., kallas de sex små
knappar eller pluggar, som hänga under den doriska
frisens triglyfer och vanligen hafva formen
af stympade koner (se fig. 1), samt de tre gånger sex
(vanligtvis cylinderformiga) knappar, som pryda den
undre sidan af den doriska gesimsens mutuler
(se fig. 2). Se Pelarordning. — 2. Farm. Se
Dos, Elixir, Liquor och Tinktur.

Fig. 1. Fig. 2.

Droppbad. Se Bad, sp. 616.

Droppbarhet, fys., den egenskapen hos en vätska,
att den låter fördela sig i droppar. Se Droppe.

Droppe. 1. Fys. En för sig bestående eller för sig
betraktad, sammansluten, större eller mindre mängd af
en vätska. I fritt tillstånd, d. v. s. skilda från
hvarje yttre inverkan, bilda dropparna fullkomliga
sfärer, emedan alla partiklarna på ytan endast då
kunna befinna sig i jämvikt, när de äro lika långt
från medelpunkten och sålunda påverkas af samma
hydrostatiska tryck. I luftfylldt rum fallande
droppar, t. ex. regndroppar eller det smälta blyet
vid hagelfabrikationen, kunna ej bibehålla den
fullständigt sfäriska formen, utan droppens vertikala
meridianer bilda en kurva, som representerar det
minsta motståndet. Vid fall i lufttomt rum finnes
naturligtvis ingen orsak till afvikelse från den
sfäriska formen. — Om en droppe hvilar på ett fast
underlag, måste tydligtvis, jämte kohesionen mellan
droppens molekyler, äfven tyngden, hvilken åstadkommer
ett från underlaget vertikalt utgående tryck, samt
adhesionen till underlaget åstadkomma afvikelse
från den sfäriska formen. — Då droppar hänga eller
falla ned från en fast kropp, beror deras storlek
af flera omständigheter, såsom kohesionen mellan
vätskans egna delar, dennas fluiditet och specifika
vikt, den fasta kroppens form och adhesionskraft samt
temperaturen. En droppe destilleradt vatten af vanlig
storlek kan skattas till 1/20 gram. Vattendropparna
i moln och dimmor ha en storlek mellan 0,006 och
0,12 mm. diameter, i medeltal omkr. 0,02 mm. Större
vattendroppar än af omkr. 7 mm. diameter kunna
ej falla genom luften, utan att sönderslitas af
luftmotståndet. De största regndropparna uppnå
en diameter af omkr. 5 mm. (vid störtregn),
vid vanligt regn 2—4 mm., vid duggregn mindre.
L. A. F. (S. A—s.)

2. Bygnk. Se Droppar.

Droppspets, bot., den långa, ofta böjda spets,
i hvilken en stor mängd växtarters blad afslutas.
Droppspetsar förekomma allmänt hos arterna i tropikernas
regnrika skogar och anses hafva biologisk
betydelse för en snabb afledning af regnvattnet.
G. A.*

Droppsten. 1. Geol. Namn på de hufvudsakligast
af kolsyrad kalk bestående bildningar, som i
kalkstensgrottor dels likt istappar nedhänga från
taket, s. k. stalaktiter, dels i form af kullriga
upphöjningar eller pelare resa sig från grottans golf,
s. k. stalagmiter. Droppsten bildas därigenom, att
vatten, som genom sprickor och håligheter sipprar
ned i kalkstensbergen, under vägen, till följd af
sin kolsyrehalt, upplöser en liten del af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>