Print (PDF) - On this page / på denna sida - Dröjsmål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drömmens verklighet, i vaket tillstånd däremot erfara vi intet motsvarande tvifvel. G-s. Drömkvinna (isl. draumkona), nord. myt., ett kvinnligt väsende, som förebådande visade sig under drömmen, den drömmandes dis, fylgja eller norna. Jfr Dis och Fylgja. B-e. Drömling, skogbevuxen, förr sumpig trakt i preussiska reg.-omr. Magdeburg vid gränsen till Braunschweig och Hannover. Omkr. 23 km. lång och nästan lika bred. D. genomflytes af Wesers biflod Aller och Elbes biflod Ohre. De s. k. D.-bönderna drifva stor boskaps- och hästafvel och voro förr kända för sitt mod. Ännu under trettioåriga kriget slogo de en kejserlig trupp 1639 och en svensk 1642. Drönare, zool. Se Bi. Drönarslakten. Se Bi, sp. 217. Dröpna, nord. myt. Se Draupne. Dröppel, med. Se Gonorré. Drösa, landtbr. Se Dråsa. D. S., mus., förkortning för it. dal segno. Se Dal segno al fine. D. S. (eller d. s.), förkortning af lat. da, signa l. detur, signetur, gif och signera (underteckna) l. må det gifvas och signeras. Beteckningen förekommer på läkares recept och innebär en uppmaning åt apotekaren att gifva det föreskrifna läkemedlet åt den person, som afhämtar detsamma, äfvensom att å läkemedlets omhölje (påse, ask, flaska e. d.) afskrifva den föreskrift (den s. k. signaturen), som läkaren å receptet gifvit åt patienten om sättet och tiden för läkemedlets användning. C. G. S. Dsch-, tysk beteckning för det ljud i asiatiska och afrikanska ord, hvilket i andra europeiska språk återges med dj-, dsj-, g- eller j-. Ort- och personnamn, som i tyska arbeten börja med Dsch- och ej finnas upptagna här nedan, torde därför sökas under Dj-, Dsj-, G- eller J-. Dschaafar (Djaafar), annan form för Dschafar. Dschafar (Djafar). 1. D. es-Sadik, "den sannfärdige", en ättling af profetens måg Ali, den sjätte i ordningen af de tolf imamerna (se Imam), f. omkr. 700, d. 765, gäller som huvudrepresentant för de från Ali nedärfda hemliga kunskaperna, och vilseledd genom ljudlikheten har man med hans namn satt i förbindelse den kabbalistiska vetenskapen "dschafr", i hvilken man äfven låtit honom uppträda som författare. Han betraktas som fader till de kabbalistiska pseudovetenskaperna i den muhammedanska orienten, och ett stort antal skrifter i astrologi, spådomskonst m. m. har bevarats under hans namn. Han lefde vid tiden för den omajjadiska dynastiens fall, som emellertid skaffade ej aliderna, utan abbasiderna kalifvärdigheten. D:s efterträdare i imamvärdigheten skulle hafva blifvit hans son Ismail, men denne dog redan under faderns lifstid; värdigheten öfvergick därför enligt majoritetens bland sjiiterna åsikt till D:s yngre son Musa, hvaremot andra anse Ismails efterkommande såsom arfvingar till imamatet och därför kallas ismailiter. På sistnämnda åsikt stödde fatimiderna sina härskaranspråk. Safidynastien i Persien (1499-1736) ledde sin härstamning från Musa. 2. Namn på två kalifer, af hvilka den förre regerade 847-861, den senare 909-931. Se vidare Kalif. 3. (Dsjáfar). Se Barmakider. 4. (Dschafar Tjelebi), turkisk skald, i slutet af 15:e och början af 16:e årh. Han var sultanens statssekreterare och öfverlandsdomare, men afrättades 1514 såsom misstänkt för att hafva framkallat janitscharupproret i Amasia. D. författade bl. a. dikten Haves name (Begärens bok). Dschagga (Djagga), ett pittoreskt bergland i Tyska Öst-Afrika vid södra foten af Kilima-ndjaro, bildar en 16 km. bred terrass, som från den 600 m. höga slätten uppstiger till 1,800 m. höjd. Invånarna, va-dschagga, ett tappert, krigiskt bantufolk, bo icke, såsom de öfriga stammarna i dessa trakter, i byar, utan på enstaka gårdar samt idka åkerbruk och boskapsskötsel. Landet, som först besöktes af missionären Rebmann (1848), undersöktes närmare på 1880-och 1890-talen af tyskar och engelsmän. Det tyska östafrikanska sällskapet anlade 1889 en station i Moschi och 1891 en i Marangu, och höfdingarna underkastade sig efter blodiga strider den tyska öfvermakten. Dschiggetai (Dsjiggetai), zool., Equus hemionus, en i Asien förekommande vild hästart, som skiljer sig från de egentliga hästarna därigenom, att svansen är endast i spetsen besatt med långa hår och saknar vårtor (s. k. kastanjer) å de bakre extremiteterna, samt från öfriga släktingar därigenom, att kroppen är grå, rödbrun eller isabellafärgad, med svartbrun man och en mörk strimma längs ryggen, men alltid saknar tvärstrimmor. Man har uppställt flera, ofta såsom arter (Equus kiang, E. hemippus, E. onager o. s. v.) betecknade lokalformer, hvilka skilja sig från hvarandra i det yttre förnämligast genom olika färgteckning, olika storlek och öronens olika längd. Dschiggetai är ett vackert och kraftigt djur, som gnäggar liksom hästen och som till storleken står midt emellan hästen och åsnan, hvilka den för öfrigt till lefnadssätt fullkomligt liknar. Det vilda, stolta utseendet tyder på okufvad kraft och oinkräktad frihet. Equus hemionus lefver i hjordar, hvilka under ledning af den starkaste och modigaste hingsten ströfva omkring på stäpperna och öde bergsslätter. Vid minsta fara gifver ledaren tecken till flykt och åtföljes då ögonblickligen af hela skaran. De smidiga lemmarna gifva rörelserna lätthet och behag. Blixtsnabbt ilar dschiggetai framåt, och den undkommer vanligen jägaren, enär icke ens den snabbaste kapplöpningshäst förmår upphinna den. Mongolerna, tunguserna och andra folkstammar vid de stora öde stäpperna anse detta djurs kött vara särdeles läckert. Dschiggetais och närstående formers utbredningsområde sträcker sig från Syrien, Persien och nordvästra Indien till Tibets och Tattariets högländer. J. G. T. (L-e.) Dschihanghir. Se Jahangir. Dschisak. Se Dzjizak. Dschulfa. Se Dzjulfa. Dschunkowskij, Stepan Semenovitj. Se Dzjunkovskij. Dsigatsi. Se Schigatse. Dsi-l-hiddja. Se Hedjra. Dsi-l-kada. Se Hedjra. Dsjáfar, Harun-er-raschids vesir. Se Barmakider. Dsjami, Maulana Abdurrahman ibn Ahmed, persisk skald. Se Djami.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
