Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1203-1204 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däld ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

elfenben eller metall), som har tvärklufna tänder
och anbringas på stallet samt betydligt inskränker
strängsvängningarnas öfverförande genom stallet till
resonansbottnen och sålunda åstadkommer en beslöjad,
något nasal klangfärg. I bleckblåsinstrument instoppas
genom ljudtratten en genomborrad träkägla
(för horn och trumpeter; äfven handens införande
i tratten för åstadkommande af "stopptoner" är
en dämpning). I träblåsinstrument instoppas för
ändamålet fuktig bomull eller svamp. Pukor dämpas
genom att öfvertäckas med en duk eller genom att
skinnet beröres med handen; trummor "förstämmas"
genom instickande af en klädesbit mellan huden
och sångsträngen. På pianon blir tonen dämpad
eller nedtystad medelst af filt, läder eller ylle
betäckta klaffar, hvilka lägga sig på strängarna,
samtidigt med att fingret lämnar tangenten. Vill man,
att en pianosträng fortfarande skall ljuda eller
besläktade toner bringas till att medklinga, aflägsnas
dämmaren från strängen medelst ett af foten regleradt
tryckverk, en fortepedal. På äldre pianon fanns ett
annat slags dämmare, som reglerades genom en särskild
pedal och endast förhindrade vidlyftigare svängningar
på strängen, men tillstadde små sådana; arten har
på nyare tiders flyglar och pianinon ersatts af den
medelst pianopedalen åstadkomna "förskjutningen"
af klaviaturen, hvarigenom dock en helt annan och
mindre värdefull effekt nås (jfr Pedal). Äfven
andra konstruktioner, senast en med nedtryckning af
en vid klaviaturen anbragt knapp, ha försökts. Att
dämmare skall användas betecknas i notskriften med
termen con sordino (för pukorna timpani coperti);
att den skall aflägsnas betecknas med orden senza
sordino eller, i pianomusik, ped. (resp. a una corda).
A. L. (E. F—t.)

Dämmare (sordin) på violin.

Dämning, bergsv., ett tillfälligt afbrytande
af blåsningen vid en masugn. Vid dämning af
masugnen för några timmar är det tillräckligt att
aftaga blästern samt tilltäppa alla öppningar
i stället, hvarjämte uppsättningsmålet täckes
med hällar. Gäller dämningen en tid af en eller
flera veckor, uppsättas några sättningar träkol
utan malm, och blåsningen fortsättes, tills dessa
sättningar kommit ned till formarna, hvilket märkes
därigenom, att intet järn och slagg droppar ned. Då
tilltäppas alla öppningar på ofvan beskrifvet
sätt. Ju längre tid dämningen är afsedd att vara,
desto flera tomsättningar kol måste uppsättas.
G. D.

Dämpa ett segel, sjöv., vid bärgning förhindra ett
segel att slå eller piska samt "få vinden ur ett
segel". Detta sker bl. a. därigenom, att man på
gaffelsegel halar brok- och gigtåg samt på råsegel
gårdingarna, hvilka gå från seglets underkant upp
till lämplig plats, vare sig märs eller stång. På
märsseglen kallas sistnämnda tåg dämpgårdingar.
Stundom blir ej seglet dämpadt, förrän man
med händerna lyckats hopfånga duken.
R. N.*

Dämpgårding, sjöv. Se Dämpa ett segel och Gårding.

Dämprulle, elektrot. Se Elektriskt motstånd.

Dämäng. Se Äng.

Dändliker, Karl, schweizisk historiker, f. 6
maj 1849 i kantonen Zürich, blef 1875 docent och
1883 e. o. professor i schweizisk historia vid
universitetet i Zürich. Bland hans många arbeten
märkas: Geschichte der Schweiz mit besonderer
rücksicht auf die entwicklung des verfassungs-
und kulturlebens (3 bd, 1883—91, 4:e uppl. 1900),
Kleine geschichte der Schweiz (1889), Hans Waldmann
und die züricher revolution von 1489 (s. å.) samt
Ortsgeschichte und historische heimatkunde (1897).

Dänholm (Danholm, fordom Strela l. Stralo), en i
Strelasundet vid Stralsund belägen ö med kaserner
och fästningsverk, som spelat en viktig roll
vid Stralsunds belägringar. På Axel Oxenstiernas
föreställningar byggde Stralsunds borgare en skans
på D. 1629, som af Lillie 1638, mot stadens vilja,
förbättrades. I okt. 1677 föll den utan vidare
motstånd för kort tid i danska flottans händer, och
17 sept. 1678 intogs D. af brandenburgarna, som där
byggde batterier mot Stralsund. 1679 återkom D. under
svenska kronan och retrancherades 1713, hvarvid ock
ett par batterier byggdes, men öfvergafs 1715 utan
nödtvång af öfverstelöjtn. Klinckowström. 1720 kom
D. än en gång i svenska händer, och 1759 uppfördes där
en ny redutt. Natten till 25 aug. 1807 öfverrumplades
D. af fransmännen.
L. W:son M.

Dänischwold [-vålt], tyska namnet på Danskeskov
(se d. o.).

Dänningelanda, socken i Kronobergs län, Kinnevalds
härad. 1,869 har. 313 inv. (1905). Annex till
Vederslöf, Växjö stift, Kinnevalds kontrakt.

Där el Kamar, detsamma som Deir el Kamar. Se
Deir 3.

Dättern. Se Dalbosjön.

Döbattang, vanl. i plur. döbattanger (fr. porte à
deux battants, dörr med två flyglar l. halfdörrar),
flygeldörr, dubbeldörr.

Döbelius, J. J., universitetslärare. Se Döbeln,
J. J. von.

Döbeln, stad i sachsiska reg.-omr. Leipzig. Den är
belägen i en kitteldal vid Mulde, som kringflyter en
del af staden. 17,749 inv. (1900). Järngjuterier,
tillverkning af landtbruksmaskiner, cigarrer,
silfver- och metallvaror m. m. Vid D. ligger badorten
Staupitzbad.

Döbeln. 1. Johan Jakob von D. (före adlandet
Döbelius), universitetslärare och läkare, f. 1674 i
Rostock, d. 1743 i Lund, blef 1695, efter studier
i Leiden, med. doktor i Rostock, begaf sig 1696
på en resa till England, men blef väderdrifven
till Göteborg, utöfvade där någon tid medicinsk
praktik, utnämndes sedermera till provinsialläkare,
1697 i Bohus län och 1699 i Skåne, samt blef 1710
med. professor vid Lunds universitet. Han adlades
1717. Skrifter: Carmen heroicum LXXX versibus
conscriptum ob Narvam obsessam (1700), Beskrifning
om Ramlösa (1708), Historia inediæ diuturnæ Estheræ
Norre-Obyensis Scanicæ (1715) och Historia academiæ
Lundensis (1740—42). D. upptäckte och undersökte
Ramlösa hälsobrunn, som 1707 öppnades för allmänheten.

2. Georg Karl von D., den förres sonsons son,
friherre, militär, f. 29 april 1758 på Stora Torpa,
i Segerstads socken, Skaraborgs län. (Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>