- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1273-1274

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberbach ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Eberle, Adam, tysk målare, f. 1805 i Aachen,
d. 1831 i Rom, studerade i Düsseldorf och slöt sig till
Cornelius såsom hans bäste lärjunge. Hans första verk var
Kristi grafläggning.
Sedan följde han Cornelius till München, där han utförde i Odeon
Apollon bland herdarna
och i Hofgarten
Maximilian I mottager kurfurstevärdigheten i Bajern.

Eberle, Robert, tysk målare i München, f. 1815,
d. 1860, målade djur med stor natursanning, dramatiskt
lif samt bred och säker penselföring:
Fårhjord, som af en örn jagas ned i en afgrund (1858, Karlsruhe),
Hjort slagen af blixten,
Hjort med kalfvar (1853, pinakoteket i München) m. fl. –
Hans son Adolf E. (f. 1843) är genremålare
i München och lärjunge af Piloty.

(G–g N.)

Eberle, Syrius, tysk skulptör, f. 1844 i Pfronten
(Bajern), d. 1903 i Bozen (Tyrolen), professor
i München från 1882, utförde många dekorativa
och monumentala arbeten för kung Ludvig II:s
slott och för München S:t Georg på rådhuset,
kolossalfigurer på Ludwigsbrücke och i riksdagshuset.

(G–g N.)

Eberlein, Georg, tysk arkitekt, f. 1819 i
Linden (Mittel-Franken), d. 1884 i Nürnberg, studerade
vid polytekniska skolan i Nürnberg, sedermera under
Heideloff (d. 1865), som han hjälpte vid dekoreringen
af stiftskyrkan i Stuttgart samt 1840–42 vid slottet
Liechtenstein vid Reutlingen. Efter att i 10 år ha
varit verksam vid Württembergs fornminnesförening
restaurerade han 1855 slottet Hohenzollern i Schwaben,
sedermera korsgången i Aschaffenburgs stiftskyrka,
domen i Erfurt, S:t Emmeran i Regensburg m. m.

Eberlein, Gustav, tysk bildhuggare, f. 1847
i Spiekershausen vid Münden, studerade i Nürnberg
och i Berlin för R. Begas. Han har utfört arbeten
sådana som Törnutdragaren (goss-staty, 1881,
i marmor 1886 i Berlins nationalgalleri), Psyke,
Dansande backanter,
äfven religiösa figurer och
grupper, men hufvudsakligen har han gjort sig känd
som monumentalskulptör och är som sådan i lika hög
grad som Reinhold Begas representativ för den moderna
officiella Berlinskulpturen. Viktoria bekransande
kejsar Vilhelm I:s byst
var hans första arbete till
kejsarhusets förhärligande. Sedan följde Tysklands
genius
(1883, likaså ett glorifierande af kejsaren),
monument öfver kejsarna Vilhelm och Fredrik i
Elberfeld 1893, öfver Bismarck i Krefeld 1897, öfver
drottning Luise i Tilsit 1900, Fredrik Vilhelm III i
Siegesallé i Berlin m. m. Bland hans senare figurrika
monument äro de öfver Richard Wagner i Berlin 1903
och Goethe – det sistnämnda var en present till staden
Rom (dess uppställande på Monte Pincio blef hindradt,
det uppställdes i stället i Villa Borghese 1904). E:s
monument äro skickligt och effektrikt anordnade,
men tämligen banala. Han har äfven uppträdt
som målare och författare. En af A. Rosenberg
skrifven monografi öfver honom utkom 1903.

G–g N.

Ebers, Emil, tysk målare, f. 1807 i Breslau, d. 1884
i Beuthen a. d. Oder, studerade i Düsseldorf och
började med att framställa scener ur smugglarlifvet,
vanligen med humoristisk uppfattning, men skildrade
sedermera helst strandlifvet vid Nordsjön, på hvilket
område han också lyckades bäst (Lotsbåten, Från ett
skeppsvrak räddad kvinna
m. fl.). I det historiska
facket är han svagare. E. är representerad i Berlins
nationalgalleri och flera tyska museer.

illustration placeholder

Ebers, Georg Moritz, tysk egyptolog och
romanförfattare, f. 1 mars 1837 i Berlin, d. 7
aug. 1898 i Tutzing, blef 1856 student i Göttingen
och sedan i Berlin. Till en början egnade han
sig företrädesvis åt juridiken; men efter en svår
nervsjukdom, hvarunder han tillfälligtvis kom att
läsa Champollions egyptiska grammatika, slog han sig
med ifver på filologiska, särskildt egyptologiska,
studier samt rönte därvid uppmuntran af Jakob Grimm
och R. Lepsius. Efter att hafva speciminerat för
doktorat gjorde han en resa genom Europa, hvars
förnämsta egyptiska samlingar han genomforskade. 1865
blef E. docent i Jena, 1868 kallades han till
e. o. professor i egyptologi vid universitetet i denna
stad och 1869 till professor i samma ämne i Leipzig,
hvilken befattning han 1889 lämnade.
E. besökte flera gånger Egypten, företrädesvis i syfte att
studera deltats geografiska och kulturhistoriska
förhållanden. De fynd han gjort på sina resor i
Egypten höra till de intressantaste, som vetenskapen
haft att anteckna. 1876 hemsöktes han på nytt af sitt
gamla onda (benförlamning), hvilket i flera vintrar
höll honom instängd och hvars följder gjorde honom
till krympling för alltid. Hans andliga kraft bröts
dock ej häraf. E. besatt en sällspord åskådlighet i
uppfattning och framställningskonst samt en vidsträckt
lärdom och en nästan öfvermänsklig arbetskraft. Som
lärare utvecklade han en synnerligen fruktbringande
verksamhet, och en stor del af de tyske egyptologerna
(Erman, Wiedemann och Pietschmann m. fl.) har
utgått ur hans skola. Sitt världsrykte vann han dock
genom sina historiska romaner, hvilkas skådeplats
företrädesvis är Egypten och Sinaihalfön. Den äldsta
af dessa romaner,
Eine ägyptische königstochter (1864; "En egyptisk konungadotter", 1865; senaste uppl. 1895),
författades till största delen under hans första
sjukdom. Detta diktverk äfvensom
Uarda (1876; "Uarda", 1880; senaste uppl. 1896)
tillhör den lärda romanens område och skildrar
egypternas kulturlif under persernas, af grekiskt
inflytande påverkade tidehvarf och på Sesostris’ tid.
Skalden och forskaren göra hvarandra ömsesidigt
konsiderationer, ej alltid till fördel för skalden.
I estetiskt afseende ega
Homo sum (1878: "Homo sum", s. å.; 3:e uppl. 1895) och
Die schwestern (1879; "Systrarna", 1880; 3:e uppl. 1895),
af hvilka den förra vunnit mest erkännande, större
värde. Genom dessa diktverk har E. gjort det forna
Egypten kändt i vida kretsar och därigenom i visst
afseende mer än någon annan af Champollions efterföljare
gagnat egyptologien. Hans romaner finnas på nästan
alla den bildade världens språk. –
Utom de nämnda äro till svenska öfversatta
"En fråga" (1881),
"Kejsaren" (s. å.; 2:a uppl. 1895),
"Fru borgmästarinnan" (1882),
"Serapis" (1885; 2:a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0687.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free