Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1275-1276 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberbach ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppl. 1895). "Nilbruden" (1887; 2:a uppl. 1895),
"Gred" (1889), "Josua" (1890; 2:a uppl. 1896), "Tre
sagor" (1891), "Per aspera" (1892), "Kleopatra"
(1895) och "Arachne" (1897). Såsom vetenskaplig
skriftställare har E. inlagt stora förtjänster
genom sina lefvande skildringar af gammalegyptisk
kultur: Ægypten und die bücher Moses (bd I, 1868),
Durch Gosen zum Sinai (1872; 2:a uppl. 1881) och det
stora, mer populärt hållna Ægypten in bild und wort
(1879). Af epokgörande betydelse är hans "Papyrus
Ebers" (1875), det dyrbaraste medicinska verk vi ega
från det gamla Egypten, af E. upptäckt på hans sista
stora resa i Orienten. Af öfriga vetenskapliga arbeten
må nämnas Palästina in bild und wort (med H. Guthe,
2 bd, 1884; 2:a uppl. 1886—87), Cicerone durch das
alte und neue Egypten (2 bd, 1886), Papyrus Ebers. Die
maasse und das kapitel uber die augenkrankheiten (2
bd, 1889), Sinnbildliches. Die koptische kunst (1892)
och Antike portraits (1893; om fynden vid Fajum). E:s
"Gesammelte werke" utgåfvos i 32 bd 1893—97.
K. P. (-st -son.)

Ebersbach, by i sachsiska reg.-omr. Bautzen
nära bömiska gränsen. 8,847 inv. (1900). Stora
bomullsväfverier.

Ebersberg l. Ebelsberg, köping i Öfre Österrike, nära
Trauns utlopp i Donau. 1,179 inv. (1900). E. är bekant
genom det af Hiller anförda österrikiska landtvärnets
strid därstädes mot fransmännen 3 maj 1809.

Ebersberg, Ottokar Franz, tysk teaterförfattare,
känd under pseudonymen O. F. Berg, f. i Wien 1833,
d. där 1886, skref bortåt hundrafemtio teaterpjäser,
af hvilka många rönte stor framgång på Wiens
sekundteatrar. Ett af E:s stycken, Wiener dienstbot,
skall ligga till grund för J. Jolins "Löjen och
tårar", hvars närmaste källa är en bearbetning af
D. Kalisch. E. var äfven skämttidningsredaktör.

Eberstein [-stajn], Ludvig Albertsön, dansk marsk
af gammal nedersachsisk grefveätt, som tidigt
nationaliserats, så att marsken aldrig nyttjade
sitt tyska namn, utan blott kallade sig Ludvig
Albertsön. Han vardt 1318 marsk hos Erik Menved,
eröfrade 1319 Bornholm från ärkebiskopen
i Lund och bannlystes därför, men erhöll stora
förläningar i Skåne och var en af konungens störste
fordringsegare. 1321 kom han i strid med den
nye konungen, Kristofer II, försonade sig då med
ärkebiskopen och försvarade för hans räkning Bornholm
mot sin efterträdare som marsk, men måste lämna
ön. 1326 uppsade han jämte andra stormän konungen
tro och lydnad, hjälpte hertig Valdemar till kronan,
vardt ånyo marsk och fick så stora län i Jylland,
att ingen dansk adelsman haft större. E. dog 1328.
E. Ebg.

Eberstein [-stajn], gammal tysk greflig släkt, som
lefde i Schwaben och Baden samt spelade en roll
i medeltidens fejder. Dess medlemmar voro trogna
anhängare till Hohenstauferna. Ätten utdog 1660. Jfr
K. v. Neuenstein, "Die grafen von E. in Schwaben"
(I, 1897).

Eberstein [-stajn], frankisk riddarsläkt (ej besläktad
med föreg. ätt), omtalas på 1100-talet. Till denna
släkt hörde Ernst Albrekt von E., f. 1605, d. 1676,
hvilken under trettioåriga kriget tjänat under skilda
fanor, till sist som kejserlig fältmarskalklöjtnant
och 1657 af Fredrik
III i Danmark tillkallades för att försvara Själland
mot Karl Gustaf. Under denne konungs andra krig
mot Danmark samverkade E. med Hans Schack vid
Fyns återeröfring och förde jämte Schack befälet i
slaget vid Nyborg 14 nov. 1659. Efter freden blef
E. befälhafvare öfver trupperna i Holstein, men
lämnade 1665 missnöjd Fredrik III:s tjänst och blef
sachsisk generalfältmarskalk. Jfr L. F. v. Eberstein,
"Urkundliche geschichte des geschlechts E." (3
bd, 1889) och "Kriegsberichte und kriegstaten
des generalfeldmarschalls Ernst Albrecht von
E." (1889—92).

Eberstein. 1. Kristian E., donator, f. 1738 i
Norrköping, d. 1816, förvärfvade som handlande en
betydlig förmögenhet och använde en del däraf till
att stifta den för yngre handtverkare och sjömän
afsedda Ebersteinska skolinrättningen i Norrköping.


2. Karl Johan E., den förres faders kusin, präst,
teologisk författare, f. 28 sept. 1758 på Hanstad i
Västra Vingåkers socken, Södermanlands län, d. 20
jan. 1838 i Visby, blef 1772 student i Lund, 1777
filos. magister i Greifswald, 1779 teol. docent i Lund och 1784
teol. adjunkt vid samma universitet. Sistnämnda år
prästvigdes han och blef 1800 teol. doktor. 1808
utnämndes han till teol. professor, 1812 till förste
teol. professor och domprost samt 1813 till biskop
öfver Visby stift. — E. utgaf bl. a. Compendium
theologiæ moralis, eller Sammandrag af den kristliga
sedoläran (1781; 2:a uppl. 1795), Försök till en
lärobok i theologia dogmatica (1826) och Försök
till förklaring af mindre tydliga ställen i nya
testamentet, för olärde (1837). Som människa utmärkte
E. sig för älskvärdhet och fromhet; han ansågs i Lund
för en synnerligen redig föreläsare och examinator,
och som stiftsstyresman utvecklade han verkligt nit.

3. Karl Kristian E., den förres son,
präst, vitterlekare, f. 23 mars 1794 i Lund, d.
16 mars 1858, blef 1802 student, 1812 docent
och 1815 adjunkt i grekiska språket i nämnda
stad samt 1819 rektor vid Hälsingborgs skola.
1821 erhöll han professorstitel. 1824 blef han
kyrkoherde i Visseltofta, hvarifrån han 1835
förflyttades till Västra Karup. Jämte predikningar
och akademiska afhandlingar utgaf han vittra arbeten,
såsom Mina tidsfördrif (1826), Mina höstblommor (bd
I, 1853; bd II, 1860), samt satirer, t. ex. Bispen
(1852). E. visade fyndighet och kvickhet, t. ex. i
sina beryktade fejder med Lunds domkapitel, men togs i sitt
bisarreri och sin oresonlighet icke egentligen på allvar.
(E. Wrgl.)

Eberswalde (till 1877 Neustadt Eberswalde),
stad i preussiska reg.-omr. Potsdam (Brandenburg),
vid Finowkanalen och Berlin—Stettin-järnvägen,
45 km. n. ö. om Berlin, 30 m. ö. h. 21,654
inv. (1900). Forstakademi (grundad 1830)
med försöksstationer. Järngjuterier,
järnvägsreparationsverkstad, söm-, takpapp- och
cementfabrikation,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>