- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
11-12

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrengranat, Klas Adam - Ehrenheim, Fredrik Vilhelm von - Ehrenheim, Per Jakob von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ehrengranat, Klas Adam, lärare i ridkonst,
f. 5 nov. 1781 i Stockholm, d. där 21 febr. 1842,
genomgick Uppsala akademis ridskola och en ridkurs
vid Strömsholm samt fick 1797 anställning som ridpage
hos Gustaf IV Adolf, men fortsatte sina studier i
Uppsala till 1798. Han studerade veterinärvetenskap
och anatomi m. m. i Lund 1802-04 och dessutom
ridkonsten i Köpenhamn till 1807. E., som 1800
blifvit kornett vid Södra skånska kavalleriregementet,
blef löjtnant och stallmästare vid regementet 1807,
understallmästare hos konungen och kronprinsen
Karl August 1809 samt hos Karl Johan 1810, då
han tog afsked ur krigstjänsten. 1814 blef han
t. f. chef för Flyinge och Dalby stuterier och reste
s. å. till Preussen för att studera stuteri- och
veterinärväsendet; 1816 blef han stallmästare
hos konungen och ridlärare för prins Oskar, 1817
chef för Flyinge och lärare vid en därstädes öppnad
ridskola för kavalleriofficerare. 1831 utnämndes han
till hofstallmästare. 1838, då Flyinge stuteri
omorganiserades, fick E. tjänstledighet från sin
chefsbefattning och undervisade sedan arfprinsarna
i ridning. E. var äfven författare på ridkonstens
område. Han skref bl. a. Hasledens byggnad, fel
och fullkomligheter
(1809), Om hästens rörelser i
deras samband med ridkonsten
(1818) och Ridskolan
eller ridläran
(1836), hvilka arbeten blifvit
af kännare mycket lofordade. Äfven författade
han åtskilliga afhandlingar för "Krigsvet. akad:s
handl. o. tidskr.". Inom den högre ridkonsten anses
E. ännu vara oöfverträffad i Sverige, han var dessutom
en framstående veterinär samt saknade ej vetenskaplig
bildning. Han var ledamot af Krigsvet. akad. (1810),
danska Societas fautorum rei veterinariæ (1811)
och Landtbruksakad. (1822). Jfr C. A. Adlersparre,
"Anteckningar om bortgångna samtida", I. (1859).
L. W:son M.

Ehrenheim, von, svensk adlig ätt, som härstammar
från Peter Paliche. Hans farfader var född i Polen,
men flydde till följd af religionsförhållanden
därifrån och bosatte sig i Stettin, där hans son blef
borgmästare. Där föddes P. Paliche 1659. Han ingick
som tjänsteman vid svenska krigsförvaltningen, blef
1700 generalkrigskommissarie i Livland och Kurland
samt adlades 1705 med namnet von E. Hans sonson
Fredrik Vilhelm von E. (se nedan) blef friherre
1805. Men då han dog barnlös (1828), utgick den
friherrliga ättegrenen med honom själf.

illustration placeholder

1. Fredrik Vilhelm von E., friherre, statsman,
vetenskapsman, f. 29 juni 1753 på Broby sätesgård i
Bettna socken, Södermanlands län, d. 2 aug. 1828 i
Stockholm. Han blef 1775 e. o. kanslist i Riksarkivet
och 1782 andre sekreterare i Presidentsexpeditionen
(nuv. Utrikesdepartementet). 1785 blef han
kommissionssekreterare i Dresden och 1787 chargé
d’affaires, flyttades 1790 i denna egenskap till
Köpenhamn och utnämndes 1794 till
minister därstädes. 1797 hemkallades han för att
tills vidare förvalta hofkanslersämbetet och föredraga
utrikesärendena samt blef 1798 ledamot i Rikets
ärendens allmänna beredning, i Statsberedningen
och i Beredningen af de pommerska och wismarska
ärendena. 1801 utnämndes han till kanslipresident,
på hvilken plats han kvarstod ännu vid 1809 års
revolution. För de olyckor, som vid denna tid drabbade
Sverige, kan E. ingalunda göras ansvarig. Så snart en
efterträdare (L. von Engeström) var funnen, nedlade
han 28 mars 1809 sitt ämbete och drog sig undan till
en liten gård, Skareda, i Lommaryds socken (Jönköpings
län), hvarest naturvetenskaper och landtmannagöromål
täflade om hans uppmärksamhet. Ehuru han bevistade
riksdagarna 1817 och 1823 samt vid dem bägge valdes
till bankofullmäktig, spelade han dock ej vidare någon
politisk roll. Hans vetenskapliga forskningar rörde
sig hufvudsakligen på fysikens och meteorologiens
områden. Frukterna däraf offentliggjorde han i
åtskilliga skrifter, hvilka utmärka sig både genom
"stilens klarhet och behag" - jämväl som diplomat
visade han sig vara en mästare i framställningens
konst - och genom sitt vetenskapliga värde. Hans
förnämsta arbete är Samlingar i allmän physik (1822),
för hvilket Svenska akad. 1823 tilldelade honom sin
stora prismedalj. Anonymt utgaf han 1819 "Tessin
och Tessiniana". E. var medlem af Vet. akad. (1802)
och flera andra lärda samfund.

illustration placeholder

2. Per Jakob von E., den föregåendes kusins sonson,
statsman, f. 4 aug. 1823 på Grönsö i Kungs-Husby
socken, Uppsala län, var son af hofmarskalken
R. F. A. von E. och Ulrika von Engeström, blef student
i Uppsala 1839 och juris kand. 1846 samt tjänstgjorde
därefter i Svea hofrätt, som 1850 utnämnde honom till
vice häradshöfding, och som t. f. domare. Efter en
ettårig, för hans politiska utveckling betydelsefull
vistelse i England öfvertog han 1853 förvaltningen
af mödernegodset Grönsö, lämnade tjänstemannabanan
1854 och öfvertog förvaltningen af fädernegodset
Malingsbo bruk. I riksdagsförhandlingarna 1850-51,
1856-58, 1859-60, 1862-63 och 1865-66 deltog han
som medlem af ridderskapet och adeln och fick namn
om sig att vara en framstående talare samt insattes
i allmänna besvärs- och ekonomiutskottet 1856 och
1865, bankoutskottet 1859 och konstitutionsutskottet
1862. Han föreslog 1859 passtvångets afskaffande
och yttrade sig i frisinnad riktning i tull- och
lagfrågor.

De Geer nämner E. bland de riksdagsmän, med hvilka han
rådgjorde om grunderna för representationsförslaget
och som sade honom sina tankar därom före det slutliga
utarbetandet. E. var ock bland dem, som 1865 å
riddarhuset varmt förordade det kungl. förslaget och
medverkade till dess framgång. Då efter riksdagens
slut i sept. 1866 en konsultativ statsrådsplats blef
ledig, utsågs E. till dess innehafvare, sedan "Karl
XV :s uppfattning om att han



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free