- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
111-112

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekman, Erik Jakob - Ekman, Johan August - Ekman, Karl - Ekman, Ida - Ekman, Per Fritiof Laurentius - Ekmanson, Karl Gustaf - Ekmarck, Anders

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

årh. till nuvarande tid (5 bd, 1896-1902), Svar till
P. Waldenström
(1904), till stor del utgifna från
hans eget bokförlag. 1885-87 representerade E. i Andra
kammaren Kristinehamn, Askersund, Nora och Linde samt
1891-93 och 1894-96 Stockholms stad. Frikyrklig,
nykterhetsvän, frihandlare och motståndare till
militarism, har E. tagit kraftig del i arbetet
för de frisinnade idéernas tillämpning på lifvets
olika områden. E. var en af stiftarna af den svenska
parlamentariska fredsgruppen 1892 och bevistade de
interparlamentariska fredskongresserna i Rom 1891
och i Haag 1894.

Under mer än ett kvarts sekel har han gått i främsta
ledet i arbete och kamp för den frireligiösa
verksamheten i Sverige, och den yttre missionen
har han med sin stora förmåga på allt sätt främjat.
J. F. G.

illustration placeholder

Ekman, Johan August, ärkebiskop, f. 26 nov. 1845 i
Hjälstad, Skaraborgs län, blef student i Uppsala
1867 samt aflade där teol. filos. examen 1869 och
dimissionsexamen 1870. Efter att hafva varit kateket
och tillf. lektor vid Högre lärarinneseminarium i
Stockholm prästvigdes han 1873, blef teol. kandidat
1876 och docent i exegetik vid Uppsala universitet
1877 samt var efter aflagd pastoralexamen 1879
regementspastor vid Upplands regemente 1879-87. Han
innehade under tiden olika professorsförordnanden
och utnämndes 1887 till professor i teologiska
prenotioner och teol. encyklopedi, 1896 till förste
teol. professor och domprost i Uppsala, blef 1898
biskop öfver Västerås stift och 1900 ärkebiskop och
Uppsala universitets prokansler. Vid jubelfesten 1893
utnämndes han till teol. doktor och blef 1900 filos.
hedersdoktor. 1902 blef han hedersled. af Vet. soc. i
Uppsala. Såsom själfskrifven ledamot bevistade
E. kyrkomötena 1898 och 1903, vid hvilket senare han
var själfskrifven ordförande. E. har, utom åtskilliga
uppsatser och recensioner i tidskrifter samt
predikningar och liktal, af trycket utgifvit Likheter
mellan Esaias kap. 40-66 och Jeremias, betraktade
med hänsyn till frågan om de förras ursprung

(1877; docentafhandling), Det kristna prestembetets
ursprung. I.</i> (1882), Kristliga betraktelser (s. å.;
2:a uppl. 1883), Under och andeingifvelse (1883)
och Den naturalistiska hedendomen (1886-88). Jfr
Dogmatik, sp. 625. J. P.

Ekman. 1. Karl E., finsk
pianist, f. 18 dec. 1869 i S:t Karins vid Åbo,
studerade vid Musikinstitutet i Helsingfors för
F. B. Busoni, H. Dayas, M. Wegelius och R. Faltin
samt, med statsunderstöd, för H. Barth i Berlin. Han
blef 1895 t. f. och 1898 ord. förste pianolärare
vid Musikinstitutet i Helsingfors. Med framgång
har han konserterat i Berlin, Wien, Stockholm
och hemlandet. Hans klaverteknik är mycket högt
uppdrifven, föredraget redigt och musikaliskt
intelligent. Äfven som ensemblespelare är han
framstående. Han har utgifvit förträffliga
klaverarrangemang af folkvisor från Finland samt
pianotranskriptioner af sånger af Sibelius
m. fl. E. är sedan 1896 gift med E. 2.

2. Ida E., den föregåendes hustru, finsk sångerska,
f. 26 april 1875 i Helsingfors, dotter till rabbinen
Isak Morduch, studerade vid Musikinstitutet i
Helsingfors och sedan 1893 vid konservatoriet i Wien
och för Pauline Lucca. Hon har konserterat i Wien,
Stockholm och hemlandet, var 1896-97 engagerad
i Nürnberg och lämnade därefter scenen för att
egna sig åt romansfacket. Hon var engagerad af
Allgemeiner deutscher musikverein för musikfesten
i Dortmund 1899, deltog som solist i Helsingfors’
filharmoniska orkesters Parisresa 1900 samt
engagerades af Grieg för en konsert i Warschau. Fru
E., som under de senaste åren konserterat i de flesta
europeiska länder, är en romanssångerska af rang;
hennes varmt timbrerade sopran, det konstnärligt
utformade föredraget och en utsökt musikalisk
känsla dana en helhetsverkan af stor tjusning.
K.

Ekman, Per Fritiof Laurentius, arkitekt,
f. 18 okt. 1871 i Gäfleborgs län, studerade vid
Tekniska högskolan och konstakademien 1892-99
och har därefter i kompaniskap med G. Hagström
idkat arkitektverksamhet i Stockholm. Bland
firmans arbeten äro flera ansenliga byggnader, som
förnämligast genom sitt läge och sin storlek gifva
representativa bidrag till det moderna Stockholms
fysionomi. Bland dessa äro husen n:r 15 och 18
Birgerjarlsgatan, det sistnämnda i rik barockstil
(1899), vidare kvarteret mellan nämnda gata,
Norrlands- och Lutternsgatan (färdigt 1903), den
stora nybyggnaden vid Strandvägen framför hofstallet
(färdig 1904), hörnhuset mellan Upplands- och
Odengatan med öppen terrasserad och planterad gård,
två huskomplex vid Narvavägen, n:r 8 och 30-32 (1905),
den storartade nybyggnaden Stadsgården n:r 14 (13
våningar hög, ritningar 1906), den s. k. "Hemgården"
Östermalmsgatan n:r 27, Wallinska skolans nybyggnad
vid Tegnérlunden och Åhlinska skolans vid Dalagatan.
G-g N.

Ekmanson, Karl Gustaf, präst, teologisk författare,
f. 8 sept. 1744 i Veta socken af Östergötlands län,
d. 14 maj 1812, blef student i Uppsala 1760 och filos.
magister 1767, prästvigdes 1768, blef komminister
i Örtomta 1776, kyrkoherde i Veta 1783, prost 1786,
kontraktsprost 1793, teol. doktor 1800 och kyrkoherde
i Åby 1805. Som ledamot af
prästeståndet bevistade han riksdagarna 1786 och
1800. Vid den förstnämnda yttrade han sig bl. a. mot
"kronobrännerieländet med ty åtföljande kongliga
krogväsende". E:s Predikningar och skriftetal
("Ekmansons postilla"; 1795; 12:e uppl. 1874),
hvilka utmärka sig för kristligt allvar och
vårdad stil, hafva ända in i senaste tider varit
en bland den svenska allmogens mest omtyckta
uppbyggelseböcker. Dessutom offentliggjorde
E. Utkast till skriftetal (1797) och Tillfällige tal
(1800) m. m. (J. P.)

Ekmarck. 1. Anders E., teolog,
f. 19 nov. 1741 i Svennevads socken, Örebro län,
d. 17 sept. 1822 i Ekeby, prästvigdes 1764 och
utnämndes 1775 till komminister i Klara församling
i Stockholm, s. å. till svensk pastor vid Hedvigs
församling i Norrköping samt 1787 till kyrkoherde i
Ekeby och Rinna, i Linköpings stift. 1809 blef han
teol. doktor. E. utgaf bl. a. Försök att föreställa
den christna religion uti dess öfverensstämmelse
med den



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free