- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
157-158

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elbe - d´Elbée - Elbehertigdömena - Elberfeld - Elberfeldsystemet - Elberling, Rudolf Emil - Elbeslaver - Elbe-Travekanalen - Elbeuf l. Elboeuf - Elbfas, Jakob Henrik - Elbing

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och försvarslinje, dels som operationslinje. Napoleon
insåg mycket väl E:s betydelse, när han 1813
gjorde denna flod till operationsbasis och starkt
befäste dess viktigaste punkter. Än i dag utgör E.,
med sina fästningar, en god andra eller tredje
försvarslinje mot en från väster anryckande
fiende. Af mindre betydelse är Öfre E., med
sina i de bömiska bergen belägna små fästningar.
(J. F. N.)

d’Elbée [-be], Maurice Louis Joseph Gigot, fransk
krigare, f. 1752 i Dresden af franska föräldrar, var
till 1783 anställd först i sachsisk och sedan i fransk
krigstjänst vid regementet Dauphin. Han omfattade
i början revolutionen med hänförelse och invaldes i
riksständernas tredje stånd 1789, men efter antagandet
af lagen om prästerskapets civilkonstitution
emigrerade han 1791. När 1793 uppror utbröt i Vendée,
emottog han ett befäl öfver insurgenterna i kantonen
Baupréau, förenade sig med Cathelineau och Stofflet
(i mars s. å.) samt hade åtskilliga framgångar mot
konventets härar och fick efter Cathelineaus död
öfverbefälet öfver insurgenterna ("den katolska
och kungliga armén"). Efter en motgång vid Luçon
(aug.) öfverraskade han Marceau (sept.) samt besegrade
Santerre och Bronsin. Vid försöket att återtaga det
af republikanerna eröfrade Cholet blef han slagen
och sårad 19 okt. Döende greps han på ön Noirmoutiers
af Turreau 3 jan. 1794, dömdes af en krigsrätt till
döden och fysiljerades.

Elbehertigdömena, beteckning för hertigdömena
Schleswig och Holstein (stundom äfven Lauenburg).

Elberfeld [-felt], stad (stadskrets) i preussiska
reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen),
på båda sidorna om floden Wupper. 162,853
inv. (1905), däraf omkr. 40,000 katoliker. E. är
en af Tysklands förnämsta fabriks- och
handelsstäder. Fabriksverksamheten omfattar
i synnerhet tillverkning af sammet, siden-
och halfsidentyger äfvensom bomulls-, ylle- och
linnevaror, alla slags band och tråd, mattor, tapeter,
knappar, maskiner, kemiska fabrikat (särskildt
anilinfärger och alisarin), orglar, pianon samt läder-
och gummivaror. Antalet arbetare i dess fabriker
utgör öfver 40,000, oberäknadt de milsvidt kring
E. bosatta tusenden väfvare samt vid stickmaskiner
och med virkning sysselsatta, som arbeta för fabriker
i E. Handeln är mycket ansenlig, och stadens börs gör
stora penningomsättningar. Staden har ett gymnasium,
ett realgymnasium, en öfverrealskola samt flera
yrkesskolor. E. är sammanbyggdt med det östligare
liggande Barmen. Mellan båda städerna öppnades 1901
en 13,3 km. lång elektrisk luftjärnväg längs Wuppers
dal. E:s fattigvårdsväsen ("Elberfeldsystemet") är
mönstergillt och har efterbildats af en mängd städer
såväl i som utom Tyskland. E. fick stadsrättigheter
1610; men dess storhet som industristad grundades
först i början af 19:e årh., genom de franska
revolutionskrigen och Napoleons kontinentalförbud.
(J. F. N.)

Elberfeldsystemet [-felt-]. Se Fattigvård.

Elberling, Rudolf Emil, dansk tidningsman
och författare, f. 17 juli 1835 i Slagelse, blef
student 1852 och tog 1853 anden examen, hvarefter
han idkade historiska studier. 1860-82 var han
fast medarbetare i "Fædrelandet" och skötte där
företrädesvis utrikespolitiska afdelningen. Sedan
1880 har han varit riksdagens bibliotekarie. Som
liberal högerman slöt han sig 1883 till oppositionen
mot ministären Estrup och deltog s. å. i
grundläggningen af den första liberala
valmansföreningen, hvars ordförande han var
1883-86. E. var en af utgifvarna af "Forlagsbureauets
haandleksikon" (1879-82), utgaf 1884 veckotidningen
"Den uafhængige" och utarbetade tredje afdelningen
(Englands statsförfattning) i det af danska riksdagen
bekostade verket "Bestaaende forfatningslove"
(1885). Utom många tidnings- och tidskriftsartiklar
har E. lämnat väsentliga bidrag till "Nordisk
konversationslexikon" (2:a och 3:e uppl.) samt till
Salmonsens konversationslexikon (sedan 1894). För
"Nordisk familjebok" har han utarbetat allra största
delen af artiklarna rörande Danmark.

Elbeslaver. Se Vender.

Elbe-Travekanalen [-tra’fe-], som förenar
Elbe med Trave och Östersjön, började anläggas
1895 och öppnades 1900. Utgående från Elbe vid
Lauenburg, följer kanalen först ån Delvenau, får
på vattenskillnaden, på en 27 km. lång sträcka i
trakten af Molin, sitt vatten från Möllnsjön, hvars
västra ända den genomskär, följer därefter den gamla
Stecknitz-kanalen och mynnar ut i Trave vid Gemmin,
4 km. s. om Lybeck. Den har en längd af 67 km., en
bottenbredd af 21,2-22 m. och ett djup af 2 m. samt 9
slussar. Byggnadskostnaden, nära 25 mill. mk, bestreds
till 2/3 af Lybeck. (J. F. N.)

Elbeuf l. Elboeuf [-bö’f], stad i franska
depart. Seine-inférieure (Normandie), vid Seines
vänstra strand. 17,953 inv. (1901). God hamn. I staden
och dess grannskap finnas stora klädesfabriker,
hvilka tillsammans sysselsätta 25,000 pers. och
årligen tillverka varor till ett värde af 85-90
mill. fr. - En linje af huset Guise förde titeln
hertig af E., och efter dess utslocknande (1763) har
denna titel öfvergått till en gren af huset Harcourt.
(J. F. N.)

Elbfas, Jakob Henrik, porträttmålare, f. i Livland,
kom sannolikt mot midten af 1620-talet till Stockholm,
där han dog 1664. Han nämnes tidigast i handlingar
från 1629 som "kontrefejare och målare", var sedermera
(1634-40) änkedrottning Maria Eleonoras hofmålare
samt längre fram ålderman i Stockholms målarämbete och
utförde såsom sådan en del rena handtverksarbeten. Men
hans egentliga betydelse ligger däri, att han ända
till slutet af drottning Kristinas regering, då
en Beck, en Bourdon m. fl. inkallades, och äfven
sedan var en flitigt anlitad porträttör. Tyvärr
äro inga af hans bilder signerade; men af räkningar
af hans hand framgår det, att han målade en mängd
porträtt af framstående personer i Sverige under
midten af 1600-talet: Gustaf II Adolf och Maria
Eleonora, Drottning Kristina som barn, Karl Karlsson
Gyllenhielm, Johan Skytte, Johan Kasimir
och hans
gemål, Axel Oxenstierna, Karl X Gustaf som ung,
Jakob De la Gardie
, pfalzgrefvinnan Maria Eufrosyne
och Karl XI som litet barn m. fl., af hvilka exemplar
dock nu ej med full visshet äro kända.

Eichhorn, som framdrog E:s förgätna namn i ljuset,
tilldelade honom ett stort antal målningar. Sannolikt
är emellertid, att åtskilliga af de E. tilldelade
porträtten äro utförda af andra, med honom samtida,
nu okända konterfejare af tysk skola. O. G-g.

Elbing (po. Elblong), stad (stadskrets) i preussiska
reg.-omr. Danzig (Västpreussen), vid den lilla floden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 12 02:27:51 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free