- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
587-588

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engeström, Jakob von - Engeström, Gustaf von - Engeström, Johan von - Engeström, Lars von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Misstankarna voro icke alldeles ogrundade. Visserligen synes
E. icke ha tillhört anstiftarna af mordplanen eller
personligen gillat densamma, men såväl Liljehorns
bekännelse som hans egen förklaring bevisade, att han
hade kunskap om mordanslaget och att han med Liljehorn
och Pechlin diskuterat de åtgärder, som borde
vidtagas i händelse af konungens död. Egendomligt
nog anträffades under rannsakningen icke det ofvan
omförmälda, ännu bevarade utkastet till en ny
grundlag, ehuru dess tillvaro var ryktesvis känd af
samtiden. Hofrätten dömde E. till lifstids fängelse
samt förlust af adelskap och riddarorden, men domen
mildrades till tjänstens förlust och tre års fästning
på Vaxholm. Han flyttades dock redan 1792 till Uppsala
och fick efter någon tid frihet att besöka sin egendom
Kipplingeberg i Uppland. E:s under fängelsetiden
förda dagbok förvaras på Grönsö. T. (L. S.)

3. Gustaf von E., den föregåendes broder,
mineralog, f. 1 aug. 1738 i Lund, d.
12 aug. 1813 i Uppsala, inskrefs 1756 såsom
auskultant i Bergskollegium. Under ledning af
Brandt och den berömde Cronstedt studerade
han kemi och mineralogi, inhämtade hos den
sistnämnde det praktiska af bergshandteringen
och företog studieresor till Norge (1760)
samt England, Holland och Preussen (1764).
I London utgaf han på engelska en, sedermera till
svenska öfversatt, afhandling: Nyttan af blåsröret
i mineralogien
. Han anställdes som proberare
1764, befordrades 1768 till myntgardien, blef
1774 assessor i Bergskollegium och 1781 bergsråd.
Vet. akad. kallade honom till ledamot 1770. I dess
handlingar finnas af honom 10 mindre uppsatser, alla
i kemi och mineralogi, hvarjämte han efterlämnade
ett par presidiital. 1781-84 utgaf han första delen
af ett större arbete, Laboratorium chymicum. - E.
ansågs af samtiden såsom en skicklig mineralog.
Han erhöll ett hedrande anbud att träda i rysk
tjänst, hvilket han dock afböjde af kärlek till
fäderneslandet. I det offentliga lifvet tog han, i
motsats till sina bröder, föga del. Sedan han 1794
erhållit afsked från befattningen såsom myntgardien,
lefde han i tillbakadragenhet på sin egendom Vrå
i Uppland. T.*

4. Johan von E., den föregåendes broder,
politiker och partiman, f. 13 okt. 1743 i Lund,
d. 30 dec. 1807 på sin egendom Lina, i Södermanland,
studerade vid universitetet i sin födelsestad.
1760 inskrefs han såsom auskultant i Svea hofrätt
och 1762 såsom e. o. kanslist i Krigsexpeditionen,
hvarest han s. å. blef ord. kanslist, samt
befordrades 1773 till protokollssekreterare.
Vid 1792 års riksdag valdes han till fullmäktig i
Riksgäldskontoret, hvilken befattning han innehade
till 1800 års riksdag. - Sin riksdagsmannabana
började han vid 1769 års riksdag, då han valdes
till ledamot af tulldeputationen. Han bevistade
sedermera alla följande riksdagar, med undantag
af riksdagen i Gäfle 1792, och var vid riksdagen
1771-72 ledamot af protokollsdeputationen samt
1786 af statsutskottet. Öfver sin verksamhet vid
de båda sistnämnda riksdagarna har han efterlämnat
anteckningar, som ega betydande historiskt intresse.
Genom sin släkts traditioner och till följd af
personlig öfvertygelse tillhörde E. under frihetstiden
hattpartiet samt gjorde sig känd såsom en ifrig
och oförskräckt anhängare af det fria statsskicket.
Efter revolutionen 1772 slöt han sig till de missnöjde
och förblef under hela Gustaf III:s
regering en afgjord motståndare till hvarje konungens
ingrepp i ständernas rättigheter. Redan 1778
uppträdde han i öppen opposition mot hofvet,
och vid riksdagarna 1786 och 1789 tillhörde han
oppositionens mest energiske och talföre målsmän,
ehuru han, enligt hvad han själf upplyser, icke hade
tillträde till "de finaste överläggningarna". Vid
statskuppen 1789 arresterades E. i likhet med
de öfrige oppositionsledarna på riddarhuset och
frigafs först efter riksdagens slut. Hans val
till riksgäldsfullmäktig 1792 - oaktadt han icke
bevistade riksdagen i Gäfle s. å. - var ett bevis på
det anseende han åtnjöt inom riddarhuset och på samma
gång möjligen en yttring af det rådande missnöjet med
konungen, som, enligt en samtida anteckning, ansåg
E. "såsom sin personlige fiende". - Liksom brodern
Jakob, ehuru med mindre skäl, blef E. inblandad i
rannsakningen om Gustaf III:s mord. Hans personliga
bekantskaper, i förening med hans politiska
åsikter och ofta hänsynslösa uppträdande, gjorde
honom från början misstänkt. Emellertid hade han
försiktigt undvikit att mottaga förtroenden om
de sammansvurnes planer, och därför kunde han
fällas endast till ett års suspension från sin
protokollssekreterartjänst. Öfver tilldragelserna
i Stockholm mars-maj 1792 har han efterlämnat en
berättelse, som innehåller karakteristiska bidrag
till historien om rannsakningen. Under slutet af
sin lefnad blef E. mera monarkiskt sinnad, utan att
öfvergifva sina konstitutionella ideal. Han väntade
sig mycket af Gustaf IV Adolfs rättrådiga karaktär
och tillhörde vid 1800 års riksdag de moderate
eller centern, som i allmänhet gick tillsamman med
hofpartiet mot den nya radikala oppositionen. Sina
sista år tillbragte E., skild från det offentliga
lifvet, på sin egendom Lina. - E. var en utpräglad
partiman, orädd och stridbar, advokatoriskt
anlagd och väl förfaren i den parlamentariska
intrigens konst, men hans minne fläckas ej af
egennytta eller vinstbegär, och hans redbara
karaktär, öfvertygelsetrohet och grundliga insikter
förskaffade honom allmän aktning. Hans efterlämnade
Historiska anteckningar utgåfvos 1877 af E. V. Montan
med tillägg af åtskilliga bref och en utförlig
historisk skildring af hans politiska verksamhet.
(L. S.)
illustration placeholder

5. Lars von E., den föregåendes broder,
grefve, diplomat, utrikes statsminister, f. 24
dec. 1751 i Stockholm, d. 19 aug. 1826 på sin egendom
Jankowicz i Polen. Han blef 1757 student i Lund,
inträdde 1770 i Riksarkivet, som då var en afdelning
af Kanslikollegium, och tjänstgjorde där till 1773,
då han förflyttades till det s. k. Presidentskontoret
(kabinettet för utrikes brefväxlingen), hvars
närmaste chef var hans broder Jakob v. E. 1776
befordrades han till byråchef i Presidentskontoret,
där han fortfor att tjänstgöra till 1782. Hans
arbetsifver och älskvärda väsen, måhända äfven hans
fördelaktiga utseende, fäste Gustaf III:s



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free