- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
647-648

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enskede - Enskifte - Enskiftesbruk - Enskilda järvägarnas pensionskassa - Enskilda järnvägars milkontor - Enskild bank l. Privatbank

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mest inkomstbringande jordegendomarna i Sverige. Den
öfvertogs af hans ene son, sedermera statsrådet
Th. Odelberg, hvilken ock mönstergillt skötte
egendomen, men nedlade det på gården drifna
brännvinsbränneriet. Stockholms stad, som redan 1890
förvärfvat sig ett område af E. för anläggning af
Södra begrafningsplatsen, köpte våren 1904 hela E. för
2 mill. kr. (dess taxeringsvärde var då 439,000 kr.,
däraf 367,400 kr. för själfva jordbruksfastigheten) i
ändamål att därigenom få tillgång till upplåtande
eller försäljande af tomter på sådana villkor,
att bostadsförhållandena i Stockholm måtte
förbättras. 1906 afsattes där områden för ett sjukhus
åt Södermalm och för Stockholms blifvande slakthus
(kostnaderna för slakthusanläggningen beräknades 1907
till 5-6 mill. kr.) samt ett område med omkr. 150
tomter för enfamiljshus. Redan 1907 kunde ingenjören
L. Palme, som inköpt ett stort antal af dessa tomter,
inbjuda till försäljning många billiga och särdeles
tilltalande "egna hem".

Enskifte. Se Skifte af jord.

Enskiftesbruk, landtbr. Se Ensädesbruk.

Enskilda järnvägarnas pensionskassa, konstituerad
8 juli 1889 vid sammanträde i Stockholm emellan
ombud från enskilda järnvägar, har till uppgift att
pensionera personalen vid enskilda järnvägar samt
dess efterlämnade änkor och minderåriga barn. Vid
sammanträdet anmälde sig till inträde i kassan 12
järnvägar, af hvilka en dock blott för blifvande
personal. Vid 1905 års slut voro delaktiga i kassan 70
enskilda järnvägar jämte 1 statsbana, Västkustbanan,
den senare dock endast med den personal, som tillhörde
järnvägen, medan den var i enskild ego. Dessa 71
järnvägar representerade en sammanlagd längd af 4,502
km. och hade sammanlagdt i kassan 4,247 delegare. De
vid denna tid anslutna enskilda järnvägarna
representerade således såväl halfva antalet som
halfva sammanlagda längden af samtliga enskilda
järnvägar. En stor del af de mera betydande enskilda
järnvägarna, exempelvis Bergslagernas, Stockholm-
Västerås-Bergslagens, Mora-Vänerns, Halmstad-
Nässjö, Oxelösund-Flen-Västmanlands, Uppsala-Gäfle,
Gäfle-Dala m. fl., har egna pensionskassor och är
alltså ej delaktig i här omhandlade kassa. Kassans
första reglemente stadfästes af K. M:t 25 maj 1888,
men detta har sedermera undergått förändringar 1892,
1896 och 1902, hvarjämte nytt förslag till ändradt
reglemente nu (maj 1907) föreligger. Enligt nu
gällande reglemente utgår pension till delegare i
de flesta fall från 60 års ålder med 50 proc. af
den lön delegaren hade vid 50 års ålder, dock att,
om delegaren kvar blir i tjänst, sedan han uppnått
pensionsåldern och sålunda först vid högre ålder
pensioneras, pensionen utgår med ett belopp,
som för hvarje ytterligare tjänsteår ökas med 2
proc., så att den efter 5 eller flera tjänsteår
utöfver uppnådd pensionsålder utgår med 60 proc. af
lönen. Om delegare före uppnådd pensionsålder blir
invalid, erhåller han reducerad pension, dock ej om
invaliditeten är orsakad af olycksfall, ty för sådant
fall är järnvägen ersättnfngspliktig enligt lagen af
5 juli 1901 ang. ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete. Pension till änka utgår, beroende
af barnens antal, med lägst 25, högst 35 proc. af
mannens medellön under de sista 5 lefnadsåren.
Barnen, som äro pensionsberättigade till 18 års ålder,
erhålla, beroende på antalet, om de äro moderlösa,
lägst 15, högst 35 proc. af faderns lön. Äfven åt
obotligt sjuka barn, som fyllt 18 år, kan beviljas
pension.

Delegare erlägga till kassan, om de vid inträdet
ej fyllt 30 år, månatligen 5 proc. af lönen,
medan däremot delegare, som fyllt 39 år (den
högsta till-låtna inträdesåldern), erlägga
7 proc. och öfriga en emellan dessa gränser
interpolerad procentsats. Dessutom erlägges en
inträdesafgift och vid inträffande löneförhöjningar en
löneförhöjningsafgift samt vid omgifte likaledes en
afgift. Löneförhöjning efter fyllda 50 år berättigar
ej till delaktighet i kassan. Ej heller erhålles
pensionsrätt åt änka för sådant fall, att mannen vid
giftermålets ingående fyllt 50 år. Bolagen betala
till kassan samma afgifter som delegarna jämte en
tilläggsafgift, uppgående till 10 proc. af dessa
afgifters summa.

Öfverinseendet öfver kassans förvaltning utöfvas
genom fullmäktige, nämligen en för hvarje järnvägs
styrelse och en för dess i kassan delaktiga
personal. Den omedelbara förvaltningen handhafves
af en styrelse ("direktion") om 5 personer, valda
af fullmäktige. Kassans tillgångar och skulder
balanserade med, i afrundadt tal, 240,000 kr. 31
dec. 1889 och 5,444,000 kr. 31 dec. 1905. Enligt
regl. skall minst hvart femte år företagas en
noggrann matematiskteknisk utredning af kassans
ställning. Ändring af reglementet, som dock ej må
beröra redan pensionerads rätt, kan ske, endast om
beslut därom fattats vid två på hvarandra följande
fullmäktigsammanträden och med minst 2/3 af de
afgifna rösterna, men blir i allt fall ej gällande
med mindre K. M:ts stadfästelse därå erhålles.
E. J.

Enskilda järnvägars milkontor. Se Milkontor.

Enskild bank l. Privatbank, i motsats till å ena
sidan "publik" eller "offentlig" bank, å andra
sidan bankirfirma (bankirhus), har i Sverige haft
en specifik betydelse: sedelutgifvande bankbolag
med solidariskt ansvariga lottegare
. Ehuru Sveriges
"enskilda banker" i denna betydelse upphört att finnas
till, torde en kort öfverblick af deras historia vara
tillräckligt motiverad däraf, att dessa banker spelat
en synnerligen stor roll i vårt lands ekonomiska
utveckling under senare hälften af 19:e årh.

Sedan Palmstruchska banken 1668 blifvit Rikets
ständers bank (se Bank, sp. 865, och
Riksbanken), var denna i mer än hundra år landets enda
bankanstalt. De penning- och kreditanstalter, som
därefter under namn af diskonter (se d. o.) inrättades
(den första i Stockholm, 1773), voro enskilda bolag,
i hvilka antingen kronan eller Rikets ständers bank
var delegare; och de hade till ändamål att vara
dessa delegares biträden såsom sedelspridare genom
lånerörelse i skilda delar af landet. I syfte att
minska de ekonomiska svårigheter, i hvilka landet
råkat särskildt därigenom, att Rikets ständers
bank hade nödgats (fullständigt sedan 1818)
inställa sin sedelinlösning, afgaf riksdagen i
skrifvelse till K. M:t 29 nov. 1823 förslag till en
lag, som bemyndigade enskilda att bilda af Rikets
ständers bank oberoende bankbolag. I hufvudsaklig
öfverensstämmelse med riksdagens förslag, men på grund
af regeringsformens 89 §, stadgades i k. förordn. 14
jan. 1824, att enskilda, som ville bilda bankbolag,
skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free